Jag har feber

Idag blev jag jättetrött och gnällig på eftermiddagen. Eftersom både farmor och pappa kände så också så tog farmor tempen på mig. Japp, jag hade feber. Inte kul, jag satt mest i allas knä och slappade, eller låg i sängen och sov hela dagen.

…och semlor till för att ätas

Igår var det ju fettisdag. Eller semmeldagen om man nu vill. Och för mig var det en självklarhet att ha semlor till efterrätt. Jag bad Tård att köpa semlor, och vi hade länge och väl en diskussion om hur många som skulle inhandlas. För mig var det givet att vi skulle ha minst tre semlor. En till mig, en till Tård och en till Moltas. Tett kunde få smaka av oss andra. Tård tyckte att en semla räckte. En till mig. Han åt hellre nåt annat, och trodde att Moltas hellre gjorde det med. Och då tyckte jag bara att han var så där jättetrist. För på semmeldan måste man väl ändå äta semlor? Likväl som man väl inte väljer en ostmacka på kanelbullens dag, eller kalops istället för våfflor på våffeldagen? Även om man inte är så jätteförtjust i semlor så kan man väl offra sig för att hålla traditionen vid liv, när det bara är en gång per år man behöver stå ut? På samma sätt som man bör dricka åtminstone ett glas champagne på nyår. Och äta julskinka när det är jul, även om man tycker att Lönnebergaskinka egentligen är godare?

 

Jag har tidigare tänkt att jag är ganska otraditionell av mig. Att det inte är så viktigt för mig att allt är som det alltid har varit. Men när nån kommer och påstår att man ska strunta i de små härliga traditionerna som bryter den trista vardagen, ja då blir jag arg som ett bi. Jag vill lukta brandrök på sista april (trots att det inte är så jäkla kul att titta på en eld och bli jagad av smällare), och jag vill få blommor på alla hjärtans dag (men gärna annars med). Och nog sjutton kan man väl trycka i sig en semla på fettisdagen? När jag tänker tillbaka så har jag från när jag var liten älskat alla små traditioner. Och då känns det än mer viktigt nu när vi har barn, att ge dem traditionerna vidare, och hoppas på att de kommer att älska dem med.

 

Däremot fick jag igår kväll, som straff för att jag jobbat för länge och kommit hem för sent, stå ut med att barnen inte hann vara med och fettisdags-fika, eftersom de sov sedan länge när det blev dags. Jag var mycket nära att riva upp dem ur sängen för att de skulle få vara med och hålla traditionen vid liv, men blev hindrad av min förnuftige make. Men jag hoppas åtminstone att Moltas fick semla på dagis, och Tett, han ska få en alldeles egen semla nästa år, jag lovar…

 

Men ni då, åt ni någon semla igår, och hur viktigt tycker ni att det är att hålla traditioner vid liv?

 

 

Ps. Tård åt efter mycket om och men också en semla igår, även om han han åt en "fuskis" med vaniljkräm i istället för mandelmassa. Men det är godkänt.

Jag, pappa och Tett åker till farmor och farfar

Idag åt vi god scones-frukost. Sedan packade pappa ut våra väskor i bilen och så gav vi oss av till farmor och farfar. Jag tittade på film nästan hela resan, och Tett satt framme bredvid pappa.

Det var jätteroligt att komma till farmor och farfar. Vi åt korv, och jag busade med farfar. Sedan åkte pappa iväg en sväng, och när han kom tillbaka så hade han Björn med sig. Så jag och Tett busade med honom medan farmor och pappa grejade i köket.

Sen fick jag se på film med, på farmor och farfars jättestora TV, det är mycket häftigare än den lilla vi har hemma.

Dag 14-16 – Baddagar och hemresa

Dag 14 – (070125) Stranddag
Idag åt vi frukost själva och mötte upp mamma och pappa nere på stranden. Jag smet iväg och tog en massage idag igen, och det var lika skönt som förra gången. Mamma passade på att ta manikyr och pedikyr samtidigt. Sedan var det sol och bad och pappa förhandlade friskt med strandförsäljarna. Han dealade om en massa ringar som skulle inhandlas, och fick deala om en ring till mig med till slut. Han fick den till superpris och försäljerskan log och sa ”happy hour” när den blev så billig (kan även ha att göra med att han redan hade köpt tre ringar). Ringen fick jag av mamma och pappa som ett minne från Thailand. Den är superfin J. Mamma och pappa gick iväg sedan och åt lunch på tu man hand, och jag och Tård låg kvar och solade en stund till, och gick sedan upp till hotellet och åt lunch i poolbaren. Tård fick äntligen sina mexican ribs som han tänkt på sedan första dan, och jag åt en god sweet and sour fläskkött med ris). Barnen fick vila en stund uppe på rummet sedan, och Moltas fick raka sig för första gången, efter att ha tjatat friskt efter att ha tittat på när Tård rakat sig. Ser han inte cool ut så säg?!

På kvällen kom mamma och pappa upp till oss och var barnvakt så att jag och Tård fick gå ut och äta på tu man hand. Det blev ett återbesök på Stars med en helt ok pepparstek med bruschetta till förrätt. Till efterrätt blev det frukt (åh vad god frukten är här) och te. Sedan strosade vi lugnt hemöver och bytte av mamma och pappa vid elvatiden. Moltas var fortfarande vaken men somnade ganska snart efter att vi kommit hem.

Bilder från dag 14 »

Dag 15 – (070126) Pooldag
Idag tog vi lite sovmorgon, och sedan blev det en pooldag. Moltas lekte med Ella och andra barn i poolen och åkte vattenrutschkana med morfar och pappa, och simmade några varv med mig i stora poolen (hängades i min fot). Vi åt lunch i poolbaren, jag var trist och åt en köttfärssås och spagetti och Tård en mexican ribs. Sedan var det sol och bad igen, och Tett badade också massor. När vi badat klart gick vi upp till rummet och ägnade nån timme åt att packa det mesta inför hemresan imorgon, och barnen vilade lite medan. Sedan var det dags för avslutningsmiddagen som blev på fin restaurang (där servitören inte kunde ett ord engelska). Det blev i alla fall tenderloin steak för oss alla, mums. Jag åt en cheesecake till efterrätt, men den var sådär. Tårds frukttallrik var både goda och nyttigare… För att smälta maten gick vi ut på en liten sen shoppingtur sedan, och jag hittade ett armband och Moltas fick köpa en röd leksaksvespa. Han var mycket nöjd. Han provade en risplockar-hatt med som han var gudomligt söt i, och flirtade med alla som kom i hans väg, innan det var dags att gå tillbaka till hotellrummet för en sista natts sömn i Thailand. Imorgon bär det av hemåt, snyft!

Bilder från dag 15 »

Dag 16 – Hemresan (070127)
Klockan tio över åtta skulle bussen komma och hämta oss på hotellet, så det blev en tidig morgon. Vid sex ringde klockan och vi masade oss upp och packade det sista och ringde bell boy som kom och hämtade våra väskor. Sedan gick vi ner och intog en sista frukostbuffé på Surin Beach Resort innan det var dags för utcheckning och avfärd mot flygplatsen. Framme vid flygplatsen fick man en smärre chock av kaoset som rådde bara för att få komma in på flygplatsen (lite puckat eftersom man borde räknat med det med tanke på hur organiserat (not) saker och ting verkar vara i det här landet). Vi fick veta att flyget skulle vara en halvtimme sent ungefär innan vi klev av bussen. Sen var det säkerhetskontroll för att ta sig in på flygplatsen, sedan checkade vi in våra väskor direkt och gick igenom passkontroll och nästa säkerhetskontroll. Sedan följde en evig väntan på att ens få veta vilken tid planet, som var försenat, skulle gå. Men nä, ingen information kom upp på skärmarna, och av en slump såg jag på en lapp vid incheckningsdisken att boarding skulle börja kvart i tolv. Det vill säg nästan en timme efter att planet skulle ha lyft. Inte direkt var man var sugen på med en 15 timmars flygresa framför sig. Ja, ja. Vi gick och kollade lite i butikerna på flygplatsen medan vi väntade, och käkade lite chips och väntade. Tett somnade gott i mammas famn och Moltas krälade omkring på det smutsiga golvet tills det var dags att gå ombord. Efter vi lämnat våra boardingkort så var det buss till flygplanet. Och gissa om Moltas blev helt förtvivlad när dörrarna på bussen stängdes mitt framför ögonen på oss, med mormor, morfar och Tett inne i bussen, och vi utanför. Han grät och grät och grät och ropade efter Tett. Han trodde nog att flygplanet skulle åka iväg utan oss. Vi försökte berätta att vi skulle åka en annan buss till flygplanet, men han grät hela vägen och pratade bara om hur den röda bussen hade stängt dörren och att Tett var i den. Inte utan att man blev lite tårögd över syskonkärleken… Väl inne på planet upptäckte vi att vi inte fått den spädbarnsplats som vi bokat, utan vanliga sittplatser. Suck. Flygvärdinnorna gjorde vad de kunde för att kunna möblera om, men det visade sig till slut, en timme senare (när alla kommit ombord) att det var spädbarn vid alla spädbarnsplatser. Vilket då innebar att vi hade en 15 timmars resa framför oss utan möjlighet att kunna lägga ifrån oss Tett. Ingen höjdare… Men sen visade sig resan trots allt inte bli så jobbig som vi förväntat oss. Tett och Moltas turades om att sova på golvet framför oss, och vi lyckades faktiskt få i oss två måltider mat var (Tett sov under 1,5 av de måltiderna, och Moltas tittade på film under båda (thank you God för den bärbara DVDn). Vi gjorde en mellanlandning i Dubai i Förenade Arabemiraten efter 6,5 timmar. Mellanlandningen innebar i stort sett bara att vi hann kliva av planet, åka buss i 20 meter, gå in på flygplatsen, gå en väldigt snabb sväng i taxfree-butiken för att sedan bli inropad till planet igen (och åka buss i 20 meter tillbaka till planet). Men mellanlandningen var nog bra för småkillarna som fick sträcka på benen och se något annat än ett flygplan en stund.

När vi kom fram till Arlanda var det en väldig vä
ntan på väskorna, och Tård sprang iväg för att hämta bilen, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort, för den valde att inte starta. Jag försökte få tag i Emmelie och Alex (som skulle hämta mamma och pappa) medan Tård ringde parkeringsservice för att höra om någon där hade startkablar och kunde komma ut och starthjälpa. Men ingen hjälp kunde vi få därifrån, så när jag fick tag på Emmelie skickade hon iväg Alex att hjälpa Tård igång med bilen, och vi övriga fick till slut ut våra väskor och hann ta en snabb fika medan vi väntade. Tård och Alex lyckades få igång bilen i alla fall med hjälp av guidning över telefon av pappa, och vi andra slängde i oss en fika medan vi väntade.

När Tård och Alex sedan kom var Tård så genomfrusen som jag aldrig sett honom förut. Att komma från 30° värme till –15° kyla, utan jacka, och bli fast i ett kallgarage med en bil som inte vill starta är nog inte det roligaste. Men han fick värmas av en kopp te och en bulle i alla fall, och när väskorna var inpackade i respektive bil begav vi oss hemåt Västerås och mamma, pappa, Emmelie och Alex åkte till Uppsala.

Sent på natten kom vi hem, och pojkarna var överlyckliga att vara hemma igen. Men också jättetrötta liksom vi, så vi packade bara upp det mest nödvändiga, sedan gick vi och la oss i våra sängar och sov gott i några timmar. Borta bra men hemma bäst brukar man säga. Och visst är det så. Men värmen hade gott kunnat få följa med oss hem, och vintern flyga iväg till någonannanstans…

Morgonen efter vaknade hela familjen klockan fem på morgonen. Motsvarande klockan elva på förmiddagen i Thailand. Och vi var alla jättepigga… Vi försökte somna om men gav upp till slut,och så fort Hemköp öppnade (klockan åtta) sprang jag iväg och köpte en jättefrukost av svenskt slag. Yoghurt, fil, ost, knäckebröd, oboy, ägg… Mums. Och då kände vi, när vi satt och åt alla svenska (?) delikatesser att jo, hemma är nog bäst ändå (trots vintern).

Bilder från dag 16 »

Sparkar pappa

När jag skulle gå och sova ikväll så var du vild som en illbatting inne i magen. Din pappa la handen på magen och kände dina sparkar jätteväl. Vi busade lite med dig och puttade när du sparkat, och då busade du tillbaka och sparkade tillbaka varje gång vi puttade på dig. Busunge 🙂

Dag 13 – Utflykt till Phang Nga

Dag 13 – Jag och Tård utflykt till Phang Nga (070124)
I morse kom mamma och pappa och knackade på dörren vid halv åtta, och jag och Tård gick ner för att äta frukost på tu man hand. Och klockan halv nio gick bussen från korsningen mot dagens utflykt, som skulle ta oss till Thailands fastland och till Phang Nga-bukten. Bussen var full med turister och 99% av dem var svenskar. Och dagen till ära hade vi då fått en dansk guide, vilket innebar att nästan ingen av oss förstod nånting av vad som sades under färden. Trist… Första stoppet gjordes vid ett gummiplantage. Där fick vi en mycket snabb genomgång av hur gummit tas från träden, hur den sedan behandlas för att bli det som de sedan säljer som rågummi. Hade vi inte redan fått en kurs i det här i söndags när vi var ute i djungeln så hade nog inte det här stoppet gett så mycket. Men vi fick också se hur ananas växte och fick en snabbrepetition om kokosnötterna. Vad som var lite roligt var att man kunde köpa lite gummigrejor gjorda av gummit på plantagen, bland annat fina bollar, så vi köpte en var till Moltas och Tett. Dessutom köpte vi en kokosnöt-skål till våra grannar som vattnat våra blommor under resan, och en kokosnöt-mortel till mamma som samlar på små mortlar. Vi hittade även gummiträdsfrön som vi med glädje köpte. Utan att förstås tänka på huruvida vi skulle få gummiträd att växa i Sverige med tanke på att klimatet i norra Thailand är för kallt för att de ska överleva där…

Nästa stopp var vid grottemplet. Vi fick noggranna förhållningsregler om att täcka knän och axlar för att gå in där (munkarna får nämligen inte se kvinnors nakna ben eller axlar). Dessutom var vi tvungna att ta av oss skorna om vi skulle bli frälsta (man kunde bli frälst av en buddistmunk som satt inne i templet), och fick veta att de vilda aporna som höll till utanför templet kunde bli aggressiva när man matade dem. Vi matade inte aporna utan tittade på de underbara djuren på håll istället, innan vi gick in i templet. Där betalade vi inträdesavgift och stod sedan en stund och tittade på alla som stod i kö för att bli frälsta av buddistmunken som satt på sitt altare med bordsfläkt och evian vattenflaska… Vi gick sedan vidare och tittade på den liggande guld-buddha-statyn och lite andra fina statyer. Vi letade oss längre in i grottan i hopp om att se lite fladdermöss. När vi kom tillbaka till munken sedan satt han där alldeles ensam, och vi kände oss nästan tvungna att kliva upp och bli frälsta vi med, nu när vi hade chansen. Vi tog av oss skorna och ställde oss på knä framför honom, och försökte båda att hålla oss från att fnissa när han började skvätta vatten i våra ansikten och mumla nåt buddistiskt. Sedan fick vi ett varsitt fint armband av tre garntrådar, ett vitt, ett rött och ett rosa. Tårds band knöt han om hans högra handled, och mitt band la munken bara på min vänstra handled (munken får nämligen inte vidröra kvinnor, och kan därför inte riskera att knyta bandet till kvinnorna ifall han skulle råka nudda i kvinnan då (kan man påstå att just munkar är ett utdöende släkte?). Frälsta som fan hoppade vi sedan på bussen igen för färd ut till Mangrove-träsken och en longtailbåt som skulle ta oss ut till James Bond-ön och pålbyn som stod härnäst på besökslistan. Det var en fin båttur (om än blöt, eftersom det skvätte upp vatten som bara den) på ca 40 minuter innan vi var ute vid James Bond-ön. Vi åkte runt den och man kan väl lugnt säga att det var en besvikelse. Varken särskilt stor eller sevärd. Men, men. Sedan bar det av vidare till pålbyn. En by byggd helt på pålar i vattnet. Bara det är ju rätt beundransvärt. Även om man undrar hur man kommer på tanken att först bygga en sån by, och sedan, att välja att bo där? Ja, ja. När vi kom dit serverades vi en jättegod lunch bestående av en massa smårätter, och sedan fick vi en guidad rundtur i byn (på danska tyvärr). Vi hann mellan lunchen och guidningen med att bli anfallna av söta apor med ägare, för att fotograferas med dem mot betalning. Tård hade precis sekunden innan han blev anfallen påpekat att han nog inte skulle vilja kramas med en sån apa trots att de var gudomligt söta, för vem vet vilka bakterier de bär på. Så döm om hans stress när en svart lång hårig arm slänger griper tag runt halsen på honom strax efter. Han såg väldigt rolig ut om man säger så J Vi fick sedan veta, under guidningen, att man absolut inte skulle låta sig fotograferas med aporna, eftersom det för varje apa dog tre apor. Först dödade man fadern för att kunna ta den lilla bebisapan, sedan dödades även modern. Och när bebisen blivit fem år blev den aggressiv och avlivades då med, eftersom den inte bringade in mer pengar. Ja, ja. Hade vi haft möjlighet att avstå ap-kramarna så hade vi gjort det, men det var inte det lättaste vill jag lova.

Rundturen gick förbi pålbyns skola, där man fick gå in och titta på barnen som satt och hade lektioner. Snacka om apor i bur. Inte så lätt att inte tycka att det kändes lite obehagligt. Feta, rika, vita turister som står och tittar på små thailändska elever som sitter och försöker lära sig nåt. Vi fick även se hur folket i byn levde, och besökte deras moské (pålbyn var muslimsk). Vi fick även berättat för oss att män och kvinnor har olika bönerum eftersom männen inte får titta på kvinnorna när de ber, eftersom de ligger med rumpan uppåt då. Och jag undrade igen, är måntro även muslimer ett utdöende släkte? Eller hur har de tänkt föröka sig? Vi hann med lite snabb shopping sedan innan båten gav sig av mot fastlandet igen, och det blev en hel hög med halsband och en elefant-pyjamas till Moltas (en röd med en elefant som spelade fotboll, det ni). Båtturen hem gick snabbt och snart satt vi på bussen igen på väg mot Phuket. Vi stannade till vid en cashew-fabrik där vi shoppade loss (och fick se hur mycket jobb det var med att skala cashew-nötter, och fick även förståelse för att det är världens dyraste nöt).

Vid halv fem-tiden var vi hemma igen och gick och hämtade pojkarna som var hos mamma och pappa i deras rum. Sedan var det en stunds vila för pojkarna och jag och Tård satt och pratade på balkongen. På kvällen åt vi på den berömda pizzerian där vi åt när jag var sjuk. Jag bara måste ju få prova de omtalat goda pizzorna jag med. Och ja, min ruccolapizza med körsbärstomater och riven parmesan var GUDOMLIGT god. Pappa körde en repris hela vägen och fick även den här gången vänta ofantligt länge på sin pizza (alla vi andra hade hunnit äta upp innan han fått sin mat, i Thailand serverar de inte f&au
ml;rdigt per bord, utan delar ut en pizza per bord innan de ger nästa man vid samma bord sin mat). Som tur var räddades besöket upp av makalöst goda irish coffees (snyft, jag som inte får smaka såna goddrycker nu), så pappa var trots allt nöjd och belåten när vi gick därifrån. Och vi andra med, för pizzorna var ju faktiskt bland de godaste man ätit…

Namn

Vi har ett fasligt sjå din pappa och jag om vad du ska heta ifall du är en kille där inne i magen. Vi har ett varsitt namn som vi tycker är klockrena, problemet är bara att jag inte gillar din pappas namn och din pappa inte gillar mitt namn. Tokigt. Och av alla förslag som jag hittat (jag letar en hel del) så är det inget som känns riktigt hundra, varken för din pappa eller mig… Men idag hittade vi faktiskt ett som vi ska suga lite på ett tag. Det var mjukt och fint och annorlunda. Ja, jag tror kanske vi har hittat ett pojknamn till dig… om du nu är en pojke vill säga. Om inte så ska du få världens vackraste flicknamn, det har vi haft klart i flera år 🙂

Skottar med Isak och leker på ikea

I morse åt vi seeen frukost, och när vi satt och åt som bäst så fick jag syn på Isak som höll på att skotta snö utanför oss. Då ville jag gå ut och hjälpa honom att skotta snö, så jag skyndade mig att äta upp (och stoppade in ett helt ägg i munnen) och klädde på mig och gick ut och skottade. Jag skottade så ordentligt att snöskyffeln som jag fick av mamma och pappa i onsdags gick sönder. Typiskt!

När jag kom in igen så sjöng jag och pappa in ett mms-meddelande till Björn eftersom han fyller år idag, där vi sjöng ”ja må han leva” och sa ”hurra, hurra, hurra”. Det var roligt 🙂

Sedan åkte vi till Ikea hela familjen. Jag fick vara i Småland (som lekhörnan heter) och leka medan mamma, pappa och Tett gick och handlade. Det var roligt. Jag hoppade i bollhavet och tittade på film. Och åkte rutschkana. Jag ville inte gå därifrån när mamma och pappa skulle hämta mig, men jag följde med ändå till slut. Då gick vi till Ica och handlade lite. Jag fick äntligen en ny Blixten-bil. Min gamla har gått sönder, så nu fick jag en ny. Den såg ut som den förra fast den var i plast, och den förra var i metall. Men bättre det än inget, för vi har letat och letat efter Blixten-bilar och inte hittat några. När vi kom hem lekte jag massor med den, sen badade jag och Tett på kvällen.