Tänk att det finns människor som aldrig dricker cola!?

Jag har kommit på mig själv med att känna att jag varit jätteduktig som klarat det här så länge utan problem. Och sedan har jag räknat efter antalet dagar och blivit helt nedslagen av hur så kort tid kan kännas så lång.

Jag har också börjat få tankar som "Tänk att det finns människor som aldrig dricker cola. Hur funkar de, vad har de att leva för!?".

Men, men, inga snedtramp ännu iaf. Dock har jag bestämt att jag ska fira min första "vita" månad med en 33cl cola light-burk och en 40g chips-påse samt en efterrätt bestående av tio godisar. Hoppas detta inte leder till att missbruket återkommer.

Veckans vikt:  75,1 kg  
Den här veckan: -0,4 kg 
Sedan start: +0,4 kg

Balla brallor bort

Åratals jagande av märkliga 70-talsinspirerade byxor är över. Kommer inte riktigt ihåg hur det började eller varför, men någon gång för 8-9 år sedan fick jag för mig att jag skulle få tag i ett par v-jeans, eller åtminstonde ett par rejält utsvängda byxor. Det gick väl halvknackigt fram tills de täta turerna till London började. Ahhh Camden, himmelriket för flare-törstande manchester- och jeansälskare.

Men sedan en ganska lång tid tillbaka känns det bara fel när jag kränger på mig de brun-biege-rutiga manchesterbrallorna, lila mockabyxorna eller de justerade Vero Moda-jeansen.

Nåväl, var sak har sin tid, och trots att jag inte är speciellt nostalgisk av mig så kan jag inte göra mig av med denna benbeklädarskatt. Jag packar istället ner dem i en låda som jag om tio-femton år kan ta fram för att göra mig till åtlöje inför mina tonårsbarn.

Inga återfall ännu

Första veckan utan cola, chips och godis har gått oväntat bra. Inte några problem alls med godiset och chipsen. Cola-suget har dock gjort sig rejält påmint vid några uppenbara tillfällen – en pizzamiddag och en taco-middag blir inte samma sak utan cola. Men jag höll mig.

Jag har dock kompenserat suget med onyttig mat, framför allt de senaste dagarna vilket verkar ha gjort utslag på vikten. Så det får bli skärpning där med.

Veckans vikt:  75,5 kg  (+0,8 kg)

Mustasch för en kväll

En kväll för några år sedan skulle jag göra ett byte från helskägg till "klassikern" tofs på hakan och långa pollisar. Medan jag lät trimmern röja runt i ansiktet fick jag en briljant idé – jag låter den undvika överläppen. Det funkade ju för Tom Selleck i Magnum redan på 80-talet, och under senare år har ju även coola killar som Luuk och Schyffert försökt med framgång (eller!?).

Ja, ja. Häromdagen stötte jag på en bild från tillfället och tänkte att jag ville delge alla denna kortvariga (pjuh!) överläppsbeprydnad.

Slut med cola, chips och godis

[Uppdaterad] Från och med idag gäller det. Ingen mer cola, inget mer godis och inga mer snacks.

Jag känner mig redo och jag känner mig stark, därför gör jag slag i saken och gör mig av med alla laster på en gång (trots att det inte är nyårsafton).

En gång i veckan tänker jag rapportera här på twum hur det har gått.

Målet: Att må bättre!

[Uppdatering] Även om inte viktnedgång är målet, så kan det ju vara en sporre. Därför tänker jag även börja väga mig en gång i veckan. Idag, två dagar efter start så väger jag 74,7, vilket troligtvis är i princip lika med startvikten.

Livsfarligt att cykla med hjälm

När jag kommit till Västerås med tåget häromdagen så skulle jag först cykla förbi biblioteket och faxa några papper. Eftersom cykelturen bara var några hundra meter så slarvade jag och struntade i att ta på mig hjälmen.

Istället la jag den i den redan överfulla cykelkorgen (ja, det är manligt och ungdomligt att ha cykelkorg). Under tågresan så hade jag fäst hjälmen i axelremmen på min väska.

Efter några meter så cyklade jag ner för en trottoarkant, då hoppade hjälmen ur och svingades in i ekrarna på framhjulet med hjälp av axelremmen på väskan. Så istället för att skydda mig höll den på att orsaka mig allvarliga skador.

Vet inte riktigt om man kan ta lärdom av det här och säga att det är farligt att cykla med hjälm. Eller om jag helt enkelt ska sätta den på huvudet nästa gång istället.

Stackars handikappade Londonbor

Att vara rörelsehindrad i London kan inte vara någon lek. Hissar och rulltrappor är i princip obefintligt i tunnelbanesystemet.

Mellan allt slitande och bärande av barnvagnar och tunga väskor i trapporna kom vi att diskutera hur gammal Londons tunnelbana är i jämförelse med Stockholms. Efter några minuters surfande kom jag fram till följande.

Londons tunnelbana invigdes 1863 och är den första i världen, Stockholms invigdes nästan hundra år senare 1950. Men å andra sidan fick inte Köpenhamn sin förrän 2002.

Ironiskt nog så byggdes den första hissen, eller flyttbara rummet, i historien i London 1823 – synd att de inte tog fasta på det när de började snickra på tunnelbanan 40 år senare.

Tack Björn och Malin för all bärhjälp.


Hjälp mig ut

Hur fasen kan man ha så dålig karaktär att man sitter fast i ett pinsamt simpelt Cola-light-beroende?

Gång på gång bestämmer jag mig för att sluta. Och lika många gånger tänker jag "Till det här måste man ju faktiskt dricka Cola" när det är dags att stoppa något i magen.

Dessutom hänger Cola-suget tajt ihop med onyttig fast föda. Cola och salt fet mat passar som hand i handsken. Så när begäret kommer så måste jag även snabbt hitta på något svulstigt och smakrikt att sätta tänderna i.

Jag matar alltså kroppen med nyttigheter som mystiska sötningsämnen, mättat fett och blodtryckshöjande salt. Detta borgar ju för ett långt liv med hälsan i behåll…

Hjälp mig! Vad ska jag ta mig till!