Författare: Ulrica

Till parken Zoo

Idag åkte vi till zoo. Åh vad kul. Vi kollade på massa djur. Först såg vi kängrur och apor. Fast även fast vi såg tigrar och fåglar och massa fina djur så tyckte vi allra mest om kaninerna, de var jättesöta och ville gärna att vi skulle mata dem med gräs, så det gjorde vi. Sen klappade vi getter med, åt glass, tittade på råttor. Och bråkade och busade med mamma och pappa.

Vi tog en matpaus med, det var gott. Sen träffade Fantomen. Åh vad cool han var. Vi fick en varsin god- och ond-stämpel av honom. Också åkte vi båt med pappa, runt i Fantomen-sjön, innan vi lekte och klättrade i Fantomen-landet. Vi körde Fantomens helikopter med, det var coolt.

När vi tittat färdigt på alla djur så åkte vi lite karusell, sen gick vi och badade i poolen. Äntligen!!! Det var ju jättevarmt så vi hade tjatat om att få bada hela dan. Och åh vad skönt det var att få bada, vi tyckte det var jättekul. Och Vila passade på att sova en stund medan vi badade med mamma och pappa.

Efter badet gick vi till Tuna Park och lekte lite till, sen åt vi pizza och köttfärssås och spagetti till middag på en restaurang där, det var jättemysigt.

Oj vilken lång och rolig dag det har varit i dag. Det kändes väl när vi satte oss i bilen för att åka hem till Västerås igen, för vi somnade alla tre i baksätet innan vi ens hunnit ut från parkeringen.



Mitt första djurparksbesök

Idag har vi varit på parken zoo. Det var roligt att titta på alla djur. Jag får en speciell ton när jag ser och pratar och pekar på djur, en lite ljusare röst än vanligt. Mamma och pappa tycker jag låter jättesöt när jag låter så. Och ni må tro att jag lät så mycket idag när det var djur överallt, allt från kängrur till tigrar, apor och möss.

Efter alla djur fick brorsorna åka lite karusell, sen gick vi och badade. Men då var jag så trött efter att ha tittat på alla djur så jag somnade i vagnen och missade hela badet. Typiskt. Men brorsorna hade kul i alla fall.

När mamma, pappa och brorsorna badat klart så gick vi och åt middag. Där fanns det roliga bilar och en helikopter som man kunde åka i, så det gjorde vi alla tre medan vi väntade på maten.

Mätta och belåtna gick vi sedan ut till bilen, och vi barn bak i bilen somnade redan innan vi svängt ut från den stora parkeringen. Vilken kul dag det varit idag!


Slår hakan

Oj vilken vurpa jag gjorde idag. Jag snubblade på golvet, fast jag var barfota, och landade på hakan. Ni må tro att det gjorde ont. Och ni må tro att min haka har blivit jättestor nu. Och blå! Pappa säger att jag ser ut som Jay Leno.

Vi var till en jätteäcklig affär idag med. Eller ja, det luktade jätteäckligt där i alla fall. Det var en ostaffär, och det luktade så illa att jag var tvungen att hålla för näsan hela tiden vi var där inne. Usch, dit vill jag aldrig gå igen!

Danielle Steel

Om någon frågat mig för dryga 10 år sedan vem som var min favoritförfattare så hade jag utan tvekan svarat Danielle Steel. Danielle Steel är en kvinna som sprutat ur sig böcker i högre tempo än Persbrant fått läsa nya manus för Beck-filmer (och det vill inte säga lite).

 

Jag packade nyss ner alla mina Steel-böcker och skickade upp dem till min syrra som nyss flyttat hemifrån. Det blev min inflyttningspresent till henne, ett 30-pack Steel-noveller på engelska. Då har hon att göra ett tag om hon blir rastlös när hon bara har sig själv att tänka på.

 

Steels 71:a novell kom ut för ett tag sedan. Jag slutade läsa när hon var uppe i hälften, sen föll Danielle i glömska för mig, och jag kom inte ihåg henne förrän nu när jag sprang på min kartong med Steel-böcker. Och jag blev lite sugen på att läsa hennes böcker igen, men är rädd att jag kommer att bli besviken. Jag kom ihåg böckerna som lättlästa, sorgliga och väl researchade.

 

Men oavsett om jag kommer att läsa hennes böcker igen (eller fortsätta läsa de som kommit ut under de senaste tio åren) så kommer jag i alla fall alltid att se upp till henne. Hon som har yrket jag vill ha och har tjänat de pengarna jag så gärna hade tjänat, just på att skriva böcker. Hon har 570 miljoner kopior av sina böcker tryckta och hon finns i 47 länder och kan läsas på 28 språk. Jag vill också…

Mamma och pappa hem igen

Idag lekte vi på förmiddagen, och sen körde farmor och farfar oss och våran bil hem till oss i Västerås. Där väntade vi på att mamma och pappa skulle komma hem. De gjorde de sen på eftermiddagen. Det var tur det, för vid det laget var farmor och farfar trötta på oss, de tycker att vi bråkar så mycket. De har inga egna syskon så de förstår väl inte det där med syskonkärlek.

Båt hos farmor och farfar

I morse åkte vi till farmor och farfar direkt när vi vaknade. Vi åt frukost i bilen på vägen dit. När vi kom fram gick vi direkt till sjön för att bada. Och åka den uppblåsbara båten som farfar hade köpt. Han och farmor körde runt oss i den en och en. Också fick vi köra den själva också, om vi var på jättegrunt vatten.

Vi badade och myste i ett par timmar, sen gick vi hem till farmor och farfar och åt lunch. Sedan sa mamma och pappa hej då till oss och åkte iväg. De skulle på bröllop i Lidköping i helgen och då skulle vi vara hos farmor och farfar under tiden. Det tycker vi är kul, och började leka och busa redan innan de hunnit därifrån minsann.


Olycksdag

Mamma berättar:

Idag har det varit en riktig otursdrabbad dag. Tett ramlade hit och dit hela dagen och det var många tårar. Sedan var vi ute på stan en sväng, och när vi kommer hem hör jag och Tård hur Moltas ill-skriker allt han kan, och står vid bilen. Då har han klämt fast ett finger i bildörren, som är stängd och som han inte får upp igen. Vi springer dit och rycker upp dörren, och Moltas kommer med största sannolikhet att tappa nageln, den blev snabbt blå och svälld.

Väl inne igen med Moltas finger omplåstrat så ramlar Tett ute på altanen, för hundrade gången idag eller nåt, men den här gången var det lite värre än tidigare. Han hade ramlat på hakan på nåt sätt, vilket gjorde att han bitit igenom läppen, så han hade sår både på utsidan läppen, på insidan läppen plus att han blödde lite runt tänderna. Vi kände på tänderna när han lugnat sig lite, men de kändes inte som att de fått sig någon allvarligare smäll i alla fall. Men ett litet ärr på ovansidan läppen kommer han nog att få dras med i framtiden. För att inte tala om en rejäl fläskläpp de närmaste dagarna…

I love shoes

Till pappas stora förtret så älskar jag skor. Kanske allra mest att riva ner dem från skohyllan, men även att plocka ur skor ur min låda, att prova dem, flytta på dem, lägga dem där de inte ska vara och att smaka på dem.

Svamp

Det tog nästan 34 år, men nu är jag fast i färska champinjoners träsk.

 

Jag har under säkert 30 år övat, smakat, testat, lagat maträtter med svamp i för att försöka lära mig åtminstone tycka att svamp är ok, men det har bara inte gått. Så en dag i våras serverades (på ett pizzeriahak i Upplands Väsby) den godaste avokadosalladen jag nånsin ätit, och i den var det färska champinjoner i massor. Och jag tyckte liksom att det var det som gjorde hela salladen. Och efter den dan kan jag inte få nog. Jag grillar champinjoner, jag äter de marinerade i vitlök och annat gott och jag bara älskar färska champinjoner. Än så länge är det bara de färska som går ner dock, och inga andra svampsorter än champinjoner. Men jag känner att det är på gång.

 

Åh vad intressant tänker ni säkert nu… Det må vara ett litet steg för mänskligheten, men ett gigantiskt steg i mitt lära-mig-tycka-om-svamp-liv.

Cyklar själv hela vägen till skogen

Åh vad jag är duktig på att cykla nu utan stödhjul. Det är iite svårt att starta och stanna, men då måste jag träna så kommer det gå bra sen. Idag har jag tränat jättemycket, för jag cyklade hela vägen till stora skogen. Mamma gick med Vila och Tett i vagnen och pappa hjälpte mig med cykeln. Fast jag cyklade ju mest hela tiden alldeles själv, så pappa var bara med när jag ville starta om när jag vilat lite.