Kategori: TWUM

Efter dagar av snöfall kom äntligen helgen och vi kunde utnyttja vår vita trädgård. Vi gick ut och gjorde fem snögubbar, en mamma, en pappa, en Tett, en Moltas och en Vila.

Sedan plockade vi fram spadarna och lassade ihop en stor hög som vi gjorde en spännande äventyrstunnel i som ni kan se på filmen ovan.

/>

Jag såg annonsen för den här dansteatern för drygt en månad sedan, och föll redan där. Annonsen har jag sett flera gånger efter det, både i tidningar och i affisch-format på stan, och varje gång jag sett den har den gett mig en skön känsla i magen. Härom kvällen var det dags att se föreställningen "på riktigt" och det gav en ännu skönare känsla än vad jag förväntat mig (och då var förväntningarna ändå rätt höga).

 

Danspjäsen handlar om fyra ungdomars väg in i vuxenlivet. Fantastisk dramatik, dans, scenografi, musik och kläder. Och duktiga medverkande såklart. Och fylld teatersal. I love.

Förra torsdagen opererade jag bort en sk Hallux valgus-knöl på min fot. Även sk "kärring-knöl". Känns bra såhär i 35-års-kris. Ja, ja. Nu är knölen borta, och jag är handikappad de närmaste 6 veckorna, dessutom med en snygg royal-blå sko fast runt foten, inomhus som utomhus. Det är en ny värld för mig att inte kunna ta mig fram som jag vill, att behöva be andra om hjälp för att klara av saker. Dessutom kom den snö-rika vintern helt olämpligt, eftersom det har inneburit att jag knappt vågat mig ut genom dörren, eftersom jag inte får stödja på framdelen av foten (vilket är svårt att kontrollera i snötider). Suck. Tyck lite synd om mig vet jag…

Så var det dags igen. Tredje deltävlingen gick av stapeln i lördags, och vi satt som klistrade framför tv:n, såklart.

 

Kvällens startfält såg ut så här:

Velvet – The Queen

Rigo & The Topaz Sound feat. Red Fox – I Got U

Molly Sandén – Så vill stjärnorna

E.M.D – Baby, goodbye

Mikael Rickfors – Du vinner över mig!

Maja Gullstrand – Här för mig själv

Sofia – Alla

BWO – You´re not alone

 

Kvällen började med en barbietårtliknande skapelse i form av Velvet. Jag gillade låten rätt ok, och gillade hennes kläder. Men inte mer än så. Sen kom Rigo & The Topaz Sound, och det började svänga ordentligt. Lite minus för rip off av Hey ya… Molly äntrade sedan scenen och sjöng en fin ballad. Ganska given bland de fem översta på listan. Har däremot mer och mer börjat fundera på varför Ingela Pling är en så omtyckt textförfattare, jag har nog sällan hört mer patetiska texter än just hennes. Sedan var det höga hattar och käppar och tre söta killar från Idol. Tård klagade på att hattarna behölls till slutet, och jag kan hålla med, de gör sig bättre utan hatt. Micke Rickfors hade hittat scenen igen och han har ju skön röst. Synd bara att han inte hade skrivit låten själv, den hade garanterat varit bättre då. Men Maja åh Maja. Jag bara älskar henne. Hennes röst är så speciell, hon är så vacker och varenda låt jag hört henne sjunga har varit helt fantastisk. Om jag skulle fått bestämma hade hon lätt blivit kvällens vinnare, trots att hon bytt ut det fina röda håret mot blont. Sofia gjorde en låt som garanterat skulle gått hem i Eurovision-finalen, men jag blev ändå glad att svenskarna inte röstade henne vidaret (trots att den internationella juryn inte helt oväntat gjorde det). Avslutningen stod BWO för, och de var ju bra som alltid. Tyvärr fick de slåss mot Molly för sista finalplatsen, och där hade de inte så mycket att sätta emot. Bara att hoppas att de går vidare i andra chansen.

 

En rätt bra omgång tycker jag, mina egna favoriter var Maja och BWO, men jag känner mig rätt nöjd med att E.M.D och Molly gick till final. Även om det varit roligare om Rigo och BWO gått vidare istället.

 

Ser redan fram emot nästa deltävling. Varför är det så många dagar mellan lördagarna?

 En vardagspasta som är helt ok, fast inte mycket mer än så… Personligen gillar jag den bättre utan fänkål, men ni får den med fänkål här eftersom det är så i originalreceptet.

 

400 g tagliatelle

1 purjolök

1 liten fänkål

1-2 msk olja

1 knippe dill

2 avokado

100 g parmesan

1 dl vitt vin

ca 300 g skalade räkor

1 ask körsbärstomater

salt

peppar

 

Koka tagliatelle enligt anvisningen på förpackningen. Skölj, ansa och strimla purjolök och fänkål. Stek dessa mjuka i oljan. Hacka dillen och dela, kärna ur och tärna avokadon. Grovriv parmesanen. Tillsätt dill, vin och räkor och låt allt bli varmt (utan att koka). Vänd ner tagliatelle, avokado, körsbärstomater och parmesan. Krydda och servera genast.

Åh som jag längtat. Min favvobutik genom tiderna, H&M, skulle idag, den 19 februari, öppna sin heminredningsbutik H&M Home. Jag hade sett förhandsvisningar på kuddar med coola illustrationer och lite annat, så förväntningarna var höga. Men åh så besviken jag blev när jag kollade sortimentet idag. Visst, några få saker som är fina, men det mesta är bara alldeles, alldeles jättetråkigt. Och utbudet väldigt knappt, jag hoppas tankar finns på ett större sortiment inom kort.

Nu har hon kommit, världens sötaste lilla brorsdotter. Molly föddes idag, den 16 februari, strax efter åtta på kvällen. Jag känner mig som världens stoltaste faster, men vet att jag delar förstaplatsen med två andra stolta fastrar… Stort välkommen till familjen Molly, och stort grattis till Daniel, Susann, Tilde och Sebastian! Massa pussar och kramar från alla oss, vi längtar tills vi får kramas på riktigt!

Jag gillar alltid att se på melodifestivalen. Men som allra bäst är det om man är ganska många som ser den tillsammans, så man kan diskutera, lyssna, gissa och rösta. Och är personerna inte här kan man alltid sköta diskussionen via telefon och sms :o)

 

Den här deltävlingen hade vi däremot fullt hus. Lillasyster Emmelie och hennes engelsman Keith var här, och även lillasyster Bettan. Förutom en kort incident med Nordman och en brinnande kvinna för ungefär ett år sedan, var Keith inte speciellt insatt i melodifestivalen. Visst, de har den ju där borta på andra sidan vattnet med, men den är tydligen inte så välföljd som här i Sverige. Vi såg alla fram emot att få visa honom en äkta svensk melodifestival-deltävling…

 

Startfältet såg ut såhär:

1. Lili & Susie – Show me heaven

2. Lasse Lindh och bandet – Jag ska slåss i dina kvarter

3. Jennifer Brown – Never been here before

4. H.E.A.T – 1000 miles

5. Markoolio – Kärlekssång från mig

6. Amy Diamond – It´s my life

7. Cookies´n´Beans – What if

8.  Måns Zelmerlöw – Hope & glory

 

Vi berättade för Keith historien bakom Lili & Susie när de klev på scenen, och gjorde även ett sångnummer med "Oh mama", som han ju även fick se "på riktigt" sen när Lili & Susie gick vidare bland de fem bästa. När vi berättade att de var stora för 20 år sedan tyckte han att det var ok att de såg lite gamla ut… Vi översatte texten på Lasse Lindhs låt till "I will fight in your neighbourhood", och vi hade ännu inte fått engelsmannen att förstå storheten med melodifestivalen. Jennifer Brown gjorde inget vidare intryck på nån av oss heller, och när H.E.A.T gjorde sitt nummer var Keith övertygad om att de gjorde det på skämt. Vi var osäkra, men fick oss i alla fall ett gott skratt när snopp-chocken tog plats (eller inte så vidare mycket plats kanske?). Markoolio talade väl lite för sig själv, och var kanske årets eldbidrag (förra året var det som sagt Nordman som hade en brinnande person på scenen). Sedan var det dags för Amy Diamond, och jag började få panik när bidragen snart var slut och jag inte hört ett enda bidrag jag ville rösta på. Amy Diamond brukar ju åtminstone kunna ha lite fångande slingor, men inte ens det (låten räddades inte ens av att den hade samma titel som en av E-types).

 

Som tur var kom sedan Cookies´n´Beans och gjorde kvällens i särklass bästa låt (vilket iofs inte säger så mycket) och jag hade åtminstone ett nummer att rösta på. Jag satt förskräckt och undrade över vilka som skulle få övriga platser, två av de här bidragen skulle trots allt gå till final. Måns gjorde sin låt efter Cookies, och jag upplevde fortfarande att det bara fanns en låt värd att vinna.

 

Utgången blev rätt så katastrofal. Cookies´n´Beans åkte ur tävlingen, och några killar med alldeles för fula frisyrer fick gå direkt till final. Keith hade vid slutet av kvällen inte kommit ett uns närmare att förstå vår uppståndelse för denna svenska folktradition, och just ikväll hade jag full förståelse för detta.

Jag, en riktig schlagerräv, höll nästan på att missa första deltävlingen. Så sent som på tisdag samma vecka fick jag av en slump veta att tävlingen skulle dra igång på lördagen. Var tog allt ståhej runt melodifestivalen vägen? Är det bara jag som tycker att det varit ovanligt lite reklam för det i år?

 

När lördagen väl kom hade jag trots detta blivit riktigt laddad. Första startfältet bestod av:

1. Nina Söderquist – Tick Tock

2. Jonathan Fagerlund – Welcome to my life

3. Shirley Clamp – Med hjärtat fyllt av ljus

4. Scotts – Jag tror på oss

5. Emilia – You´re my world

6. Alcazar – Stay the night

7. Caroline af Ugglas – Snälla, snälla

8. Marie Serneholt – Disconnect me

 

När nr 1 äntrade scenen kände man kanske inte direkt något hopp för en bra kväll. Nr 2 gjorde inte direkt saken bättre. Oavsett hur många pojkband han varit med i, eller hur många miljoner han haft i publik så hade han varken karisma eller sångröst nog att göra succé, tyckte jag i alla fall. Segertippade Shirley kom ut som nr 3, och hon gjorde nog den tristaste låt jag nånsin hört, och jag förstod att om hon skulle gå vidare skulle det enbart vara pga sitt namn. Som tur var gjorde hon inte det, sitt namn till trots. Och det säger ju lite om hur dålig låten faktiskt var.

 

Lidköpingspojkarna i Scotts var också segertippade, och visst är de bra på scenen. Låten påminde mycket om en Tommy- och Christer-låt, för de som är insatta ;o) Detta till trots hoppades jag inte på att de skulle gå vidare. Däremot var andra hälften av startfältet en positiv överraskning. Det började med en soul-skön låt med Emilia. Hon har hög status hos mig bara för att hon gjort en av de bästa låtarna genom tiderna (nja, nästan i alla fall), Big big world. You´re my world, som kvällens bidrag hette, var inte riktigt samma hit som hennes tidigare, men riktigt bra ändå. Sen följde Alcazar, med en riktigt bra uptempo-låt (ytterligare en Style-anmärkning, låttiteln på Alcazars bidrag i år var samma som på Styles bidrag i samma tävling för några år sedan). Efter det kom Caroline af Ugglas, som väl var den jag hoppades mest på, och hon uppfyllde alla förväntningar, fantasisk låt. Marie Serneholt var sist ut, och hennes låt var riktigt bra, synd bara att tjejen inte är så duktig på att sjunga. Men i studioversion tror jag låten kommer att vara fantastisk.

 

Utfallet då? Jo, jag var rätt nöjd. Jag hade gärna sett Ugglas i final, men var sjukt nöjd (och förvånad) över att hon kom så långt som hon gjorde, hon är ju inte riktigt en melodifestivaltjej kanske. Alcazar och Emilia var jättebra, och kommer förhoppningsvis långt i finalen. Om inte resten av deltävlingarna är ännu bättre förstås.