Kategori: TWUM

Dag 8 – Bamboo och Phi Phi Islands

Jag mådde inget vidare när jag vaknade i morse, men hade ändå gett mig den på att det inte skulle få förstöra dagens utflykt. Jag packade väskan med teer, bananer och vatten, och när mamma och pappa knackat på dörren och kommit och tagit över barnen (som fortfarande sov) så gick vi ner till frukost jag och Tård. Det blev en hyfsat torftig frukost för min del; två koppar te, en tallrik med rårivna morötter och ett antal minibananer.

När vi ätit klart gick jag och ringde till Ving servicetelefon för att höra om de hade några tips om vad man skulle äta. Också ville jag höra hur det var med toaletter på utflykten vi skulle ut på. Det skulle vara ungefär 1 timmes resor mellan öarna då man inte kunde få tag i toaletter, men annars fanns det toaletter (av varierande slag) på öarna. Hon tipsade om att äta vattenmelon eftersom det var mycket vätska i det, och även kokt ris skulle vara bra.

Vi gick till bussen efter samtalet och möttes där upp av en mysko reseledare vid namn Henrik. Han började så fort vi kommit in i bussen att köra reseledarsnack på en blandning av svenska, norska och danska. Oerhört frustrerande, då han översatte varenda småord. Dessutom sa han väldigt få intressanta saker. Ja, ja…

Bussresan till hamnen var alldeles underbar. Det var så vacker natur att man inte ens trodde att det var verkligt. Massor med mulliga berg som reste sig runt om en, med härlig soldis runt. Det var magiskt. Ända fram till vi närmade oss hamnen och mr Henrik tog över och störde oss mitt i all magi med sin inrepade repertoar. Han berättade noggrant hur vi skulle hitta in i hamnbyggnaden, var vi skulle få våra flytvästar etc. Jag höll på att börja fnissa när vi väl kom fram till hamnbyggnaden sen och såg hur fel jag haft i min föreställning. Det var knappt att man kunde kalla det för byggnad, och särskilt stort där var det inte. Och att han ens stått och bemödat sig med att säga var vi skulle ta höger eller vänster var helt oförståeligt, då man bara gick rakt in och såg allt vad hamnbyggnad hette runt sig. Jag hade på hans förklaring föreställt mig en hangarbyggnad a la hamnen i Fort Lauderdale, men det här var så långt ifrån det man kunde komma…

Vi fick våra flytvästar och blev fotograferade så fint i dem, sedan fick vi vårt båtnummer (555) och tog oss ombord på båten vi skulle åka med. Sedan drog vi iväg i vår speedboat, och såg vackra berg runt oss i havet. Vi satt långt bak i båten då man som gravid blivit beordrad att göra det då det slog väldigt mycket i fram. Det blåste skönt i håret och vi satt mest och njöt av utsikten och vinden under hela båtturen.

Första stoppet gjordes efter ungefär 45 minuter, på Bamboo Island. Det var en liten fin ö som var en nationalpark, med kritvit sand och illturkost vatten. När vi gått iland där bjöds det på frukt och vi besökte läskiga djungeltoaletter (huah!). Sedan badade vi lite och gick och strosade på ön och tittade på koraller. Vi stannade bara en timme på ön, sedan var det dags för en båttur igen till nästa stopp, Phi lay lay, som var den mindre av de två Phi Phi-öarna. På vägen dit åkte vi förbi Vikingagrottan, som hette så för att man hittat målningar inne i grottan som såg ut som vikingamålningar. Grottan var nu privatägd och användes till att samla saliv från svalor i (som bodde där). Knasigt men sant. Saliven såldes dyrt och användes i bland annat soppor (liknande gelatin). Blä!

Efter en titt på vikingagrottan åkte vi in i en fin lagun, där vattnet var klarblått och det låg en liten sandstrand nere vid en av klippsluten. Så himla fint. I träden i bergen hängde stooora fladdermöss och det kändes som att man var i en saga (i alla fall om man bortsåg från alla de andra turistbåtarna som åkte omkring också).

Sedan var vi äntligen framme vid nästa badstopp, som var på Maya Bay, där filmen ”the Beach” spelats in. Där gick vi iland, och vi tog en promenad till andra sidan ön. Det var sand över hela ön, men trots det förbannade jag mitt beslut att lämna skorna i båten, för det sprang ödlor och annat otäckt i den djungel-skogen som man var tvungen att gå igenom för att komma till andra sidan. Jag kände mig sjukt rädd när jag gick där alldeles barfota bland (kanske) en massa giftiga djur. Framme vid andra sidan hittade vi en myr-karavan som gick på ett sjukt långt led på väg hem till sitt träd där de tydligen bodde.

När vi tagit oss till andra sidan ön, och sen tillbaka igen, hann vi precis med ett snabbt dopp innan det var dags för båten att åka vidare till stora Phi Phi-ön (eller jo, jag hann förresten ta ett kort åt tre tjejer med som övat LÄÄÄNGE på sin ”the BEACH-pose” för kortet jag skulle ta. Vi kom på i efterhand att Tård borde fotat med vår kamera samtidigt, för de såg så roliga ut att det hade varit skoj att visa er med)…

Då vi kom till stora Phi Phi-ön väntade lunch där på en hippie-restaurang. En buffé som var sådär enligt Tård. Själv åt jag bara lite ris och en banan, och drack te. Och efter middagen fick de som ville (och som hade bra kondition) följa med reseledar-Henrik upp till ”view point”, som var ett utsiktsställe på ön, ca 350 trappsteg rakt upp. Jag hade jättegärna hängt med på det, men kände att läget kanske inte var helt rätt när man är matförgiftad och dessutom är gravid (och utöver det inte har någon vidare kondition). Men nästa gång, då jäklar…

Vi andra, som inte följde med dit, fick gå i samlad tur över hela jäkla ön för att få se var båten skulle hämta oss en timme senare. Sedan var det bara att skynda sig att knata tillbaka till början av ön igen och ta sig över ön på egen hand. Det fanns en jäkla massa shopping och fina små bungalows överallt och ön var vacker och pittoresk. Toaletterna vi hittade däremot var något av det vidrigaste jag sett, och efter att ha fått syn på en närmare 10 cm stor kackerlacka som sprang och gömde sig inne på en av damernas-toaletterna insåg jag att nä, så kissnödig skulle jag aldrig bli att jag skulle sätta mig på den toaletten…

Vi hann med att handla lite smågrejor innan det var dags att rusa till båten där vi skulle mötas kvart i fyra. Vi var där ganska prick i tid, men ingen båt syntes till. Vi kollade runt omkring oss, men nä, inte en människa vi kände igen heller. Vi började fundera om vi verkligen kunnat missförstå mötesplatsen. Men nä, vi insåg snart att vi blivit lämnade på ön. Jag tog snabbt upp min telefon och ringde till Vings servicetelefon (och tackade min lucky star att jag varit d&a
ring;lig så att jag lagt in deras nummer för att kunna ringa dem i morse). Jag berättade hur det stod till och de var ganska snabba med att försöka kontakta en av reseledarna som var med på vår tur. Innan de hade fått tag i dem kom dock vår båt farandes, och ut från båten hängde mr Henrik himself. Han var hyfsat stressad och bad om ursäkt typ 1000 gånger. De hade helt enkelt åkt ifrån oss, eftersom alla var på båten (trots att tiden inte var inne för avgång). Som tur var hade en av passagerarna saknat oss när de kommit en bit (tack!). Henrik skyllde dock ifrån sig på den thailändska reseledarhjälpen han hade med sig och sa att det var hon som räknat in fel antal. Men han fjäskade rätt hårt för oss ändå under resten av resan och kom och bjöd på frukt och var väldigt trevlig.

När vi närmade oss hamnen därifrån vi skulle åka bussen tillbaka till hotellet visade det sig att tidvattnet gjort sig påmint, och vi kunde inte köra in med båten till stranden pga det låga vattnet, utan fick vada in från båten. Ganska rolig syn när alla kom med lyfta kjolar och shorts och försökte ta sig in till land utan att blöta ner sig allt för mycket. Ja, sedan bar det av med buss tillbaka till hotellet igen. Vi gick upp till vårt rum där mamma, pappa, Tett och Moltas väntade. Klockan var drygt halv sju på kvällen, och vi gjorde oss iordning direkt för en gemensam middag ute. Vi hittade till en pizzeria längst ner på gatan, där de tydligen serverade sagolikt god pizza. Jag som gick på magonts-diet åt ris med lite grönsaker istället för pizza, så jag fick inte ta del av den goda pizzan. Inte i dag i alla fall, men jag har blivit lovad ett återbesök på pizzerian innan vi åker hem igen! Moltas vill nog också gärna ta ett återbesök, för han hittade ett fint akvarium med fiskar att sitta och titta på (och brydde sig inte ett dugg om att han satt mitt i vägen för alla servitriser där han satt på golvet och kikade på fiskarna).

När vi kom upp till hotellrummet igen efter middagen var både Tett och Moltas tämligen lättsövda efter en heldag med mormor och morfar vid poolen. De hade båda badat massor, och Moltas hade lekt med nya kompisar. En svensk jämnårig kille som hette Harry och en söt liten australisk-turkisk tjej vid namn Ella. Också hade Moltas och morfar såklart åkt en massa vattenrutschkana med…

Bilder från dag 8 »

Fortsättning följer…

Dag 5-7 Strand och tand

Dag 5 – Stranden (070116)
Idag var det stranddag igen och vågorna gick höga även idag. Moltas var utrustad men nyinförskaffade simglasögon och var redo att möta vågorna. Eller nja… Men morfar och pappa lekte friskt i vågorna i alla fall tillsammans med luftmadrassen som inhandlats samtidigt som simglasögonen.

Vi åt lunch på hotellet idag och tog sedan en stunds vila innan kvällens middag. Pojkarna sov medan jag och Tård myste och åt godis på balkongen. Middagen sedan avnöjts på en riktigt lyxig restaurang med inredning som hade kunnat vara plockad ur senaste numret av hippaste inredningstidningen. Rätt förvånande för att vara här om man säger så. Det märktes förstås på prislappen, men var väl värt besöket ändå. Jag åt en god kyckling med cashew-nötter och ris, och Tård och mamma och pappa åt teriyaki-lax. Lyxade till det med en dessert idag med, med chokladmousse för mig och en mastig chokladkaka för Tård. Mums. Oj förresten, höll på att glömma. Idag gjorde vi en massa strandfynd… alla strandförsäljare fick visa vad de gick för och vi prutade hej vilt. För mig blev det bland annat en fin klänning. Eller förresten, det blev ju två. Det är roligt att handla när det är billigt 🙂

När vi kom in i vårt rum efter middagen fick vi en obehaglig överraskning. En liten äcklig ödla hade letat sig in i vårt rum och satt och häckade precis ovanför dörren. Jag sprang ut och ner till pappa som fick komma till undsättning och skrämma bort ödlan från vårt rum. Han hade prutat till sig en ofantligt billig sop under stranddagen, så han hade vapen. Imorgon blir en sån sop det allra första jag ska inhandla, ifall vi nu skulle stöta på några mer otäcka djur och pappa inte skulle finnas i närheten…

Bilder från dag 5 »

Dag 6 – Tuk-tuk till Karon beach (070117)
Idag tog vi efter många funderingar (igen) en tur med tuk-tuk (efter att med säkerhet kollat så att det inte fanns säkerhetsbälten i minibussarna). Det bar av till Karon beach, där vi ägnade oss åt sol och bad. Det var skönt såklart, även om det var lite fiskar i vattnet (som jag inte är så förtjust i) och lite småstickig känsla emellanåt när man badade (ingen förstod vad det var men alla kände det). Självklart blev det idag även ett inköp av en geckoödle-kvast på stranden (inte lika billig som den pappa köpte igår, men 10 kr för ett oumbärligt vapen kändes helt ok). Vi köpte goda ananasklubbor på stranden, och sedan blev det lunch på Buffalo Steak där mamma och pappa ätit när de var här för tio år sedan. Tård åt gott kött och potatis med bearnaise, och Moltas och jag åt köttfärssås och spagetti. Efter en liten shoppingrunda gav vi oss av hemåt mot Surin igen, och mamma upptäckte Tetts första tand i tuk-tuken. När vi kom hem vilade vi en stund och jag kände mig lite halvdålig, så på kvällen blev det middag på hotellet. Jag höll mig till en trist (och rätt äcklig) nudelsoppa på grund av magont, och sen blev det tidig sänggång.

Bilder från dag 6 »

Dag 7 – Stranden, lunch på strandrestaurangen, roomservice (070118)
I morse tog vi sovmorgon och mötte upp mamma och pappa nere vid stranden. Jag kände mig lite sådär i magen idag med, så jag låg mest i skuggan och läste, det var skönt. Moltas lekte i sanden som vanligt och Tett satt i vagnen och jollrade och sov om vartannat. Jag envisades med att försöka känna hans nya tand emellanåt, men det gillades inte direkt… Lunchen idag intogs på en av strandbarerna. Tård käkade pizza och jag nöjde mig med en portion kokt ris. Men den var Moltas högst aspirant på, så han fick äta upp det istället, jag hade ändå så ont i magen att jag inte var nåt vidare sugen på att äta nåt alls.

 

Efter lunchen gick vi upp till hotellet och vilade en stund, och Tård ringde Birgitta för att få tips om vad jag kunde stoppa i mig för nåt för magen. Eftersom jag är gravid får jag nämligen inte äta några magmediciner. Hon tipsade om banan, blåbär, morötter, ris och te. Vi hade med oss vätskeersättning köpt till barnen, men jag ville inte riskera att göra slut på det ifall barnen skulle komma att behöva det senare under resan… När kvällen kom och det var dags för middag kände jag mig för dålig för att gå ut, så vi stannade inne och beställde middag via roomservice, medan mamma och pappa gick bort till Stars och käkade. Tård åt Sa Tay och jag åt en soppa idag med, och lite bröd fick jag i mig också. Bananer hade jag lyckats beställa via roomservice med (trots att det inte stod på menyn och trots att hon som tog emot beställningen inte pratade engelska), så jag tryckte i mig några sådana och typ 100 koppar te. Lite senare kom mamma och pappa och knackade på dörren och lämnade in isteer de köpt till mig och berättade att de träffat svenskar från hotellet på restaurangen, som visst hade någon vätskeersättning som jag skulle kunna ta när jag är gravid. Tård gick och knackade på hos dem och fick låna tabletterna ifall jag skulle bli sämre. Med kylskåpet och väskan laddad med teer, bananer och vätskeersättning gick vi och la oss för kvällen och hoppades på att jag skulle må bättre imorgon. Då var det nämligen dags för min och Tårds första utflykt på tu man hand (eller ja, med resten av alla turister, men utan barn i alla fall)!

Bilder från dag 7 »

Fortsättning följer…

Resedagbok, dag 1-4

Ja, här kommer första delen av vårt Thailandsäventyr. Vi har gjort en uppdelning där vi här skrivit lite om varje dag, med länk till bilder för respektive dag. För de dagar där vi gjort utflykter eller haft extra äventyrliga dagar kommer egna inlägg som följer de kommande dagarna.

Men lite kort kan vi väl säga att väderprognoserna för tiden vi var i Thailand inte stämde något vidare. Mestadels moln, åska och stor risk för regn visade sig vara ständig sol, ett och annat litet moln som rusade förbi och ett par nätter med kraftigt regn och nån åskboll. Helt perfekt med andra ord.

Vi har förutom att såklart njutit av det vackra vädret (30° varmt i skuggan varje dag, och som lägst 28° varmt i havsvattnet) hunnit med att åka vattenbuffel och tuk-tuk, rida elefant, mata apor och att bli frälsta av en buddistisk munk (oreligiösa som vi är så hade vi båda svårt för att hålla oss från att fnissa när munken i fråga skvätte vatten i våra ansikten och mumlade nåt oförståeligt i sin frälsning).

Det har i alla fall varit en toppensemester, och de fyra första dagarnas dagbok följer här nedan (obs! det är i vissa fall låååång läsning). Bilderna i mapparna är lösenordsskyddade, men det är samma namn och lösen som gäller som tidigare. Har ni tappat bort dem så hör av er till mig eller Tård så får ni dem på nytt.

Dag 1, avresedagen (070112)
Idag vaknade barnen oväntat och ovanligt tidigt. Kanske var de som vi lite spända på resan. I alla fall Moltas som har gått i flera veckor och räknat dagarna tills han ska få åka flygplan med mormor och morfar… Kanske var det lika bra det, för dagen blev lagom stressig trots att vi packat och haft allt klart i god tid dagen innan. Det tar ju alltid sin lilla tid att få barnen iordning, få i dem frukost och att fixa alla de där sista smågrejorna man glömt, som bara måste fixas när man ska vara borta i två veckor. Men strax innan tolv bar det i alla fall av mot Arlanda. Inte mer än tio minuter senare än vad vi räknat med att åka, så fortfarande i god tid för att hinna innan incheckning. Både jag och Tård blev iskalla när bilen rasslade till och stannade när vi körde ut från parkeringen. Och sen inte ville starta igen. Jag hann tänka tusen tankar… hur får vi med oss all packning på buss, hur ligger vi till i tid om vi ska ta oss dit med buss, och så vidare. Som tur var startade bilen i alla fall efter många försök, och vi drog iväg mot flyget. Framme där mötte mamma och pappa upp oss och hjälpte till att forsla ur packning och barn ur bilen, och Tård åkte vidare och långtidsparkerade bilen. Vi andra försedde all packning med adresslappar, fixade påsar till barnvagnarna och flyttade över alla vätskor etc som vi skulle ha med oss i handbagaget till återförslutbara plastpåsar. Efter att Tård åkt på sightseeing runt flygplatsen nåt varv så mötte han upp oss och vi gick och ställde oss direkt i incheckningsdisken. Vi funderade lite över hur dyr överviktsersättningen på barnens väska skulle bli och räknade med ca 750 kr. Som tur var så kommenterade kvinnan i incheckningsdisken bara att det var på gränsen att den fick följa med överhuvudtaget, eftersom de hade en maxvikt på 32 kilo per väska, och vår väska vägde 32,1 kg… pjuh. Inte behövde vi betala nåt heller, snälla människa!

Innan vi klev på flyget hann vi med en fika/lunch vid gaten, och jag åt en osannoliktgod räk- och äggmacka. Moltas bad om en chokladboll och fick en sån, det är ju ändå semester! Sen var det dags att kliva på flyget. Moltas var mycket uppspelt. Vi fick som tur var en spädbarnsplats med plats för en vagga/säng till Tett (vi hade bokat det, men inte fått bekräftat att vi skulle få det ändå). Sen lyfte planet och Moltas kom väl ihåg från flygningen till London att det var välling som gällde när planet skulle lyfta… Tett fick sig en slurp han med, och sen var det fullt sjå med att försöka få Tett att sova. Men han stenvägrade. Trots att han var jättejättetrött var det alldeles för spännande att flyga för att han skulle kunna sova. Jag, Tård och mamma turades om att vagga honom och försöka hålla honom på gott humör, men nä, han bara vägrade sova. Moltas fick mat sedan, och åt med ganska så god aptit. Sedan visade de filmen Bilar på tv:n, och Moltas var helt lyrisk och satt som ett ljus och tittade på filmen. Efter filmen var slut somnade Moltas gott på golvet under Tetts vagga (nedanför våra fötter), och efter ytterligare nån timme somnade äntligen Tett till i sin vagga (då hade vi lyckats fått i oss mat trots en besvärlig Tett, inte helt lätt om ni betänker hur smidigt det brukar vara att äta på ett flygplan utan en gnällig unge i famnen). Jag och Tård passade på att sova en stund då med, och fick väl ett par timmars sömn innan det var dags för frukost. Klockan sex på morgonen Thailändsk tid, men bara klockan ett på natten svensk tid. Så tidigt hade ingen av oss ätit frukost förut… Det var korv, rösti och ägg. Mycket gott faktiskt.
Klockan halv tre svensk tid landade vi i Phuket. Men i Phuket hade en ny dag tagit sin start, och klockan var där halv nio på morgonen. Med 24 graders värme och soldis. Äntligen framme!

Bilder dag 1 »

Dag 2, första dagen i Thailand (070113)

Så fort planet landat så började Moltas tjata om att bada. Jo, han var inte ensam om att vilja hoppa i poolen vill jag lova… Men det var några timmar tills dess… vi väntade tills de flesta gått ur planet och tog oss ut vi med. Sen var det lång väntan i passkontrollen, och alla skulle fotograferas och få typ sjuttioelva stämplar var i pass och överallt. När vi äntligen tagit oss igenom den kön så stod våra väskor och väntade på oss, och vi tog ett snabbt toabesök innan vi tog med oss våra väskor och gick ut för att leta redan på rätt buss. Värmen som slog emot oss när vi kom ut kändes helt ljuvlig. Och inte var det så vidare disigt heller utan gassande sol. I bussen var det om möjligt än varmare, men som tur var behövde vi inte vänta så länge innan vi gav oss iväg. En svensk guide kom in och berättade lite om Phuket och gav lite tips, sedan lämnade hon över till en thailändsk herre som blev vår guide. Han pratade ganska oförståelig engelska (var nästan bättre på svenska faktiskt), men det man förstod av vad han sa var intressant i alla fall. Vi åkte förbi där filmen ”Goodmorning Vietnam” är i
nspelad, och han berättade om omgivningarna. Vi fascinerades över trafiken (vet ni förresten att det är vänstertrafik i Thailand?), och insåg snart att trafiksäkerhet inte är något de vet så mycket om. Vi såg alldeles för många flakbilar fullastade med barn på flaken, och hjälmarna på mopedisterna var lätträknade. Jag såg förresten en hjälm, på en pappa som körde sin fru och son bakpå. De hade dock inga hjälmar…
Framme vid hotellet mötte en svensk guide upp och och instruerade oss att fylla i papper för att få våra rum. Mamma och pappas (och många andras med dem) rum var inte klart och de skulle inte få det förrän klockan två. Men som tur var var vårt rum klart, så vi tog med oss väskorna dit och packade upp lite och gjorde oss iordning för ett dopp i poolen. Moltas var vedervärdigt trött (och antagligen hungrig) och skrek mest att han ville bada, medan vi sprang omkring och försökte fixa allt för ett bad. Solskyddsfaktorer, solhattar, badkläder, handdukar, mat till barnen och allt sånt som skulle med.
När vi kom ner till poolen hoppade jag och Moltas i och Tård och pappa gick och kollade menyn i poolbaren. Det fanns mycket gott där, och de bestämde sig för att det fick bli en brunch först och främst. Jag hoppade upp ur poolen och fick efter mycket om och men med Moltas på att vi skulle äta lite först innan vi skulle bada mer (och åka vattenrutschbana). Vi fick en snabb invänjning vid Thailändarnas tempo, och både väntan på menyer, luncher och sedan att få betala tog overkligt lång tid. Men lunchen var god, jag stoppade i mig en grillad ost- och skinkmacka med pommes och den ljuvligt goda milda löken som bara finns utomlands. Tård käkade hamburgare och Moltas korv. Pappa drog vinstlotten med mexican ribs… Tett vilade gott i vagnen medan vi andra åt.
Efter lunchen var det vattenrutschbanan som gällde, och Tård, pappa och Moltas åkte väl typ 100 gånger. Vi solade och badade en liten stund till, sedan gick vi upp till rummet för en välbehövlig lång vila. Vi hade väldigt lättsövda barn vill jag lova, och Moltas somnade gott trots att han var på ett nytt ställe, i ett eget rum med egen säng. När vi vaknat och tagit en dusch klädde vi oss för en thailändsk sen middag. Mamma och pappa kom och knackade på dörren vid åtta-tiden och vi gick till en restaurang i närheten. Alla åt thailändskt såhär första kvällen (utom Moltas som åt kycklingnuggets och pommes). Jag åt en rätt så god kycklingrätt med nudlar, och Tård åt kyckling med cashewnötter (som var lite hot med hela chilipeppar i). Sen tog vi en promenad neråt stranden och kollade in alla strandbarer och hittade en liten strandbutik. Där blev det ett par croc-kopie-skor till Moltas. Pappa prutade loss på dem och en hink med spade till Moltas. Jag för min del tyckte att det kändes lite onödigt att pruta på ett par skor som kostade 30 kr 😉 Sedan handlade vi lite på minimarten vid hotellet innan vi gick upp till våra rum igen. Tett somnade snabbt i sin säng efter lite gröt och blöjbyte, och Moltas som inte åt så mycket på restaurangen gjorde vi iordning en syltmacka och lite yoghurt till som han åt i sängen medan han tittade på Cartoon-kanalen på tv (Scooby-doo och Flinta på thailändska, det ni) till klockan var över tolv, då vi stängde av tv:n och Moltas slocknade direkt. Jag och Tård myste och fikade lite te och godis i sängen innan vi skulle släcka. Och just nu ligger Tård och sover gott bredvid mig här i sängen medan jag ligger och skriver. Nu väntar några timmars sömn, och imorgon blir det frukostbuffé och sedan stranden för hela slanten. Mmmm, jag kommer att sova gott inatt…

Bilder dag 2 »

Dag 3 – Stranden och middag och shopping i Patong (070114)

Idag letade vi oss ner till stranden efter hotellfrukost. Vi skulle hitta mr Crabs beachclub för att få låna gratis solsängar och parasoller där genom hotellet. Mamma och pappa gick före och vi traskade ner efteråt, efter att ha bokat lite utflykter och frågat vingguiden om ditt och datt. När vi hittade igen mamma, pappa och barnen och lagt oss till rätta kom en madame och menade att vi inte låg på Crabs solstolar, så hon ville ha betalt eller så fick vi flytta oss. Efter mycket om och men hittade vi lediga stolar hos Crab (färg på parasollerna var det som skiljde dem åt). Sedan var det sol och bad som gällde. Och vid varje kallsup första dan blev man lika förvånad och äcklad av saltvattensmaken… Det gick lagom stora vågor och Moltas lekte både i vattnet med oss och i sanden med hinken och spaden som mamma och pappa köpte till honom igår. Efter några timmar kände vi oss ganska strandnöjda och gick upp till hotellet för en lunch. Jag och Tård tog en varsin grillad ost- och skinkmacka med pommes, och Tård kände sig hyfsat snuvad på konfekten när pappa istället valde en Sa tay som visade sig vara små grillspett av kyckling, nedstuckna i en ananas, med jordnötssås till. Pappa var å andra sidan mycket skadeglad åt Tårds nerköp 😉 Än en gång hade han dragit vinstlotten vad gällde matval…

Efter lunch och lite vila tog vi en tuk-tuk in till Patong. Tuk-tuk blev det efter mycket om och men. Det känns inte helt säkert att åka i en liten självihopsnickrad plåtbil med flak med barnen, utan säkerhetsbälten eller nåt. Men alternativen är tyvärr inte så många, det finns tydligen inte säkerhetsbälten i bilarna heller, och de går ju betydligt fortare än tuk-tuk:arna. Pest eller kolera med andra ord. Pojkarna spändes fast i selar på oss, och sen bar det av. De däremot, pojkarna, njöt i fulla drag. Både av den roliga turen och av att det fläktade skönt i värmen. I Patong blev det en del shopping och middag med underhållning av falskspelande thailändskor och en livsfarlig eld-lekare. Vi satt alldeles för nära mannen med elden för att man skulle känna sig helt trygg, och leksakerna han tände eld på och slängde runt med såg högst hemmagjorda ut… Middagen idag blev i alla fall några vårrulle-liknande piroger med ris, de var helt ok, men inget särskilt. Efter vi fyllt på matförrådet blev det shopping igen och vi kom hem två Ullis-linnen, en Ullis-klänning, två Moltas-t-shirts (varav en en gräslig Cars-t-shirt som Moltas bara ÄLSKAR) och ett par Tett-shorts rikare (och knappt några baht fattigare) och kände oss mycket nöjda. Och desto mer nöjda med att även tuk-tuk-färden tillbaka förlöpt utan problem. Sent var det när vi kom hem till hotellet igen, och trots att småkillarna somnade ovaggade blev jag och Tård liggandes till halv fyra på morgonen efter en kväll där vi sett alldeles för många snuskgubbar. Vi dis
kuterade äckliga gubbar som kommer hit och köper thailändskor, prostitution som helhet och huruvida porr borde vara tillåtet eller inte. Vi var rörande överens på de flesta punkterna men kunde naturligtvis inte låta bli att äcklas av vad vi sett. Hua!

Bilder dag 3 »

Dag 4 – Stranden (070115)
Trötta masade vi oss upp när klockan ringde och gav oss iväg ner mot frukosten för att träffa mamma och pappa där. De tog Tett med sig och gick ner till stranden medan jag, Moltas och Tård åt frukost, och sedan följde efter. Idag gick vågorna höga i havet, och när vi kom ner till stranden och mamma och pappa hoppade i för att svalka sig så blev de snabbt överraskade och översköljda av en stor våg. Jag och Tård gick ut och lekte lite i vågorna, och hade även med oss Moltas och Tett några gånger, men bara med följden att de båda blev lite småskraja av de höga vågorna. Några timmar senare blev det en lunch på en av strandrestaurangerna. Jag åt en god kyckling med peppar och rostad vitlök, med sweet chili-sås och ris. Tård åt en Sa tay som visade sig vara lite sämre än den pappa ätit på hotellet (även om jag gillade den här jordnötssåsen bättre, men kanske för att jag inte är någon älskare av traditionell jordnötssås).
Efter vila skulle vi leta en restaurang för kvällens middag, och stötte på ett äldre svenskt par på vår jakt, som tipsade om en fin restaurang med svenska ägare en bit bort. Vi tog vara på deras tips och knatade iväg några hundra meter bortåt Bang Tao (by) och hittade den mysiga restaurangen. Ägarna kom och pratade och berättade att de hade haft restaurangen i fyra år. Innan deras flytt till Surin (Phuket) hade de bott i 12 år i Hong Kong. De verkade ha ett skönt liv i Thailand, och gick mest omkring och minglade med gästerna hela kvällen (mestadels svenska gäster). Vi åt alla en god bruschetta till förrätt (förutom mamma som hittat Calamares på menyn för första gången under den här resan), och sedan blev det kyckling med cashewnötter för mig och en kyckling med peppar och vitlök (sån som jag ätit till lunch idag) för Tård. Moltas fick köttfärssås och spagetti och åt för första gången upp varenda smula på tallriken utan minsta gnäll. Antar att det ger toppbetyg till restaurangen…

Bilder dag 4 »

Fortsättning följer.

Håll kvinnorna vid spisen?

I mitten av 2006 höjdes föräldrapenningstaket så att normalinkomsttagare kunde få ut 80% av sin lön. Jag jublade och var jätteglad, för det här skulle innebära att få pappor skulle kunna skylla på ekonomi för att inte vara hemma med sina barn. Så fick vi en ny regering. Och nu sänks föräldrapenningstaket tillbaka till den gamla gränsen igen. Och vad vill man säga med det? Håll kvinnorna vid spisen? Det är i alla fall den uppmaning jag läser i att man sänker taket på föräldrapenningen, så att papporna/familjerna återigen ska kunna skylla på ekonomi för att papporna inte ska ta del av föräldraledigheten. Fy fan!

Lejonrädd i djungelhyddan

Vi tyckte vi hade en lysande idé när vår första son skulle få en riktig djungelhydda. Det började med en djungelgrön hemsida fylld med palmer, apor och annat djungligt. Sen blev det rummet. Det målades med gröna väggar, pryddes med bambuväggar- och stänger, hängdes upp djungellöv i taket, lianer, repstegar och fylldes med lejon, apor och andra djungliga djur (ja, ja, så djungligt nu ett lejon är). Ett stort lejonhuvud hängdes på väggen och en tigerfäll lades på golvet. Och ja, rummet blev riktigt riktigt djungligt och jättemysigt. Tyckte vi…

 

Moltas har nu, efter tre år i en djungelhydda, utvecklat en lejonskräck, och måste ständigt stänga dörren om sig i rädsla att ett lejon ska komma och ta honom. Och lejonhuvudet på väggen har fått plockas ner då Moltas blir livrädd när han ska sova med ett par lejonögon stirrandes på sig. Så bra var den idén med en egen djungelhydda.

 

Tetts planet

Tett ska få en egen planet och ett rymdrum. Undrar vilken som kommer att bli hans största fobi. Fallande meteorer? En sak lär vara säker, lillebror kommer nog inte att gå i Fuglesangs fotspår, inte om han reagerar på samma sätt över inredningen i sitt rum som storebror i alla fall…



Under torsdag-kvällen visade det sig att Twum-Tård hade fått nog. Efter åratal med Robinson-fyllefester, nakenchocker, Big Brother-skandaler och Persbrandt-otrohetsrykten rasar han mot nyhetsbristen hos kvällstidningarna.

– Mitt liv faller samman, säger Tård i en exklusiv intervju för Twum.
Hård kamp tillbaka
Ända sedan tonåren har Tård mått väldigt dåligt över kvällstidningslöpen. Nu har kampen börjat för att komma tillbaka efter löp-chocken.
– Min familj har räddat mig från att gå under, fortsätter Tård och konstaterar att situationen måste få en förändring. Med hjälp av nära och kära kan han dock se ett ljus och få ytterligare kraft att ta sig igenom mardrömsscenariot som aldrig verkar få ett slut.

Vackra vackra hemland

Efter två veckor i Thailand där man fascinerats över dess vackra natur, är det svårt att inte se sig omkring här i Sverige när man kommit hem. Sitter i bilen en timme varje morgon och åker vägen mellan Västerås och Stockholm. Och det är ju bara SÅ VACKERT! Solen som går upp bakom snötäckta fält, med vinterdimma och dis. Jag blir tårögd över vårt vackra land varje morgon. Och när jag dessutom hör Ted Gärestad sjunga "Solen går upp, så oskuldsfull, lyser på oss, för kärlekens skull", ja då går det bara inte att hålla tillbaka tårarna. Vackra, vackra Sverige! Och detta trots att jag varken gillar snö (kallt och opraktiskt) eller Ted Gärestad (ogillar elaka människor som tagit livet av sig) nåt vidare…

 

Hela texten till "För kärlekens skull" hittar du här.

 

Ps. Bilderna är tagna med min sunkiga mobilkamera och göre motivet icke rättvist.

Borta bra men hemma bäst

Jo, det känns som en passande rubrik (och ett bra ordspråk), för det är allt skönt att komma hem efter två veckor hemifrån. Men trots att det känns skönt att vara hemma, känns vissa saker med hemkomsten oerhört tunga. Till exempel…

 

– Att den heta sanden mellan tårna byts ut mot snöknaster under skorna

 

– Att 30° varmt i skuggan byts mot -10° kyla

 

– Att goda restaurangmåltider ska bytas ut mot trista matlådor

 

– Att hotellfrukostbuffén ska bytas ut mot havregrynsgröt med lingonsylt (även om det just idag var oerhört gott med "svensk frukost")

 

– Att baden i havet och den drygt 600 kvadratmeter stora poolen byts ut mot bad i ett halvsunkigt badkar i ett yttepyttebadrum (heta badkarsbad under vintern är i och för sig inte heller fy skam, men i jämförelse ter de sig ganska bleka)

 

Senare under veckan kommer det att komma resedagbok och bilder från resan. Och under 14 dagar med inte så mycket annat att göra än att svalka sig i havet mellan solstrålarna så har vi haft mycket tid att filosofera, undra och fundera kring olika saker som vi bestämt oss för att undersöka närmare. Dessa funderingar kommer att dyka upp här på twum framöver, under rubriken "fakta". Look forward… 🙂

En farbror (eller var det farmor) med Sting

I morse på vägen till jobbet spelade man Polices "every breath I take" och jag kom att tänka tillbaka på den härliga sommardagen i somras när jag, Tård, Björn, Moltas och Tett stod på Skeppsholmen och njöt av farbror Stings (eller farmor Sting som Moltas sa) härliga utomhuskonsert på jazzfestivalen. Jag som innan trott att jag inte kände till en enda Sting- eller Police-låt stod och sjöng med i varenda sång och det var bara sååå underbar stämning. Tack Björn för att du drog med oss på ett minne för livet. Ett sånt minne man vill ha att minnas tillbaka till när det är kallgrader, kolsvart och vinter. Brrr.
Jag blev för den delen "meddragen" av bröderna Wennerborg på en konsert med andra farbröder ett par somrar tidigare, nämligen Simon & Garfunkle. Inget jag valt att gå på själv, och ärligt talat så var själva konserten bra trist (inomhus dessutom). Men oj vad jag älskar deras sånger (och känner igen dem) efter konserten. Om jag inte gått på den konserten hade jag inte blivit uppmärksammad över deras sköna låtar heller, utan gått ovetandes om Simon & Garfunkles storhet.
Så vi får väl se vad jag blir meddragen på nästa gång. För trots att jag bättre gillar konserter med fart och fläkt än med gamla gubbar, så är det kul att gå på sånt man inte valt själv ibland. För sånt kan bevisligen också vara riktigt bra. Thanks grabbar!