Man får inte glömma bort Weird Al

Han syns och hörs inte lika mycket som förr. Åtminstone inte här i Sverige. Men det är viktigt att inte glömma bort honom….

…Weird Al Yankovic.

Mannen bakom parodilåtar som I´m fat, Like a surgeon, Smells like Nirvana. För att inte tala långfilmsklassikern UHF, där Kramer (från Senifeld) debuterade fast under namnet Stanley Spadowski och där vi fick möta Conan the Librarian.

Nu är han iaf tillbaka, den här gången med parodin "White and nerdy" (baserad på Chamillionaires "Ridin Dirty").

Weird Al´s hem på internet »

En tur till London och tillbaka

I sommar under ett av Björns Västerås-besök så nämnde han att han och Malin eventuellt skulle åka till London i augusti. Jag som längtat som en galning efter London i ett par år nu var snabb att föreslå att vi väl också kunde få följa med? Eftersom Tett var så liten var vi tvungna att ta med barnen, men var det ok att vi hängde med ändå undrade jag? Både Björn och Malin sa att det var ok (de visste nog inte vad de svarade ja till, två kids med barnvagnar i London), sagt och gjort, vi bokade biljetter och gav oss av…

Resan
Flyget gick från Västerås vid tio-tiden på onsdag morgon (den 23 augusti). Vi var där lagom tills incheckningen skulle stänga och langade in våra väskor. Sen var det lite väntan på att flygplanet skulle komma, eftersom det var lite försenat. Moltas var mycket spänd och var tvungen att gå och kissa ett antal gånger under väntetiden 🙂 När planet äntligen kom var han eld och lågor, och vi var först ut till planet (fördel när man reser med barn att man får gå på först). Framme i London åkte vi buss, tåg och tunnelbana för att ta oss till hotellet. Tyvärr är London inte det minsta anpassat för varken barnvagnar eller handikappade, vilket vi tydligt märkte när vi station efter station fick släpa allting upp och ner för vanliga trappor, varken rulltrappor eller hissar fanns. Vi tackade vår lyckostjärna många gånger under resan att vi hade bärhjälp med oss i form av Malin och Björn, annars hade vi gett upp redan dag ett och åkt hem igen.

Hotellet
Hotellrummet var faktiskt över förväntan (men det säger inte så mycket om standarden på det ändå tyvärr), men under förväntan var att rummet låg allra högst upp i huset, fem smala trappor upp. Där vi skulle upp med all vår packning. Och bära två barnvagnar och två barn upp och ner varje gång vi skulle in eller ut. Pjuh. Men bärande vagnar och barn visade sig som sagt bli ett av kännetecknen för just det här Londonbesöket…

Resans kännetecken
Andra kännetecken för resan kom att bli onyttiga frukostar på rummet (scones, engelska muffins, crumpets och brandvarnar-tjut), en jäkla massa shopping, bus i parker, lite mera shopping och fikapauser på Starbucks. Men självklart hann vi även med att fira Tårds 30-årsdag och hälsa på Drottningen på Buckingham, duvorna på Trafalgar och titta hur mycket klockan var på Big Ben.

Moltas åsikter om London
Moltas han gillade nog själva resandet allra mest, alla flygplan, tåg och bussar vi åkte. Också älskade han förstås den engelska taxin och bussen han köpte, och utbrast förtjusta skrik varje gång det kom en verklig taxi eller buss och visade oss alla att de var lika som hans buss och taxi (med andra ord typ 7000 gånger under resan). Han gillade också alla parker vi besökte, men var mindre förtjust i att vi skulle bo i ett litet sunkigt rum i nåt som hette London nu när vi äntligen flyttat till ett fint hus i Västerås, och han ville gång på gång försäkra sig om att vi bara lånat huset i London men att vi fortfarande bodde i Västerås…

Dyra kläder
Jag som är allmän motståndare mot märkeskläder och dyra plagg har väl fått mig en funderare under den här resan. Första dan hittade jag en liten fin topp av ett märke jag aldrig sett förut. Eller nja, en och en. Jag hittade väl typ tusen fina toppar av märket i fråga. Tyvärr tillät plånboken knappt en, så jag kom bara därifrån med två 😉 Jag hade önskat att resan varit mer som den var för Björn t ex, som handlade uppåt 20 plagg för samma summa som jag handlade typ 5… men å andra sidan har jag ont om plats i garderoben, så sättet jag shoppade på nu var kanske det allra bästa, nu har jag både plats i garderoben och i plånboken 😉

Reseberättelse
Jag hade tänkt vara så ambitiös att jag skulle släpat med mig vår gamla bärbara rese-pc för att skriva reseberättelsen på plats, men som tur var hejdade min förnuftiga man mig. Tur för att vi inte hade en sekund över till att ägna åt något reseberättande. Och inte en muskel över för att bära ett gram extra i packningen (i alla fall inte på vägen hem). Och nä, att resa till London med barn är verkligen inget jag rekommenderar. Men å andra sidan, nu när jag suttit och tittat på alla bilder från resan så skulle jag inte tveka en sekund på att ta med mig barnen och åka igen (om jag inte skulle få tag i nån barnvakt alltså). För trots att man var hyfsat trött i ben och armar efter att ha burit barnvagnar högt och lågt så var det en jättemysig resa. Vill ni läsa mer ingående vad vi gjorde dag för dag så finns det rapporterat i barnens dagböcker, och inläggen från Londonresan kommer att publiceras dag för dag från och med imorgon fram till torsdag.



Nästan 9 000 besök i oktober

Ojdå. De två senaste månaderna har inneburit en jättestegring i besöksantalet på twum. Från att ha legat runt 4-5 000 besök tidigare så har twum under september och oktober haft 7 092 respektive 8 914 besök.

Det skulle vara väldigt intressant att få reda på hur många av dessa besök som är av er som vi vill ska besöka sidan, och hur många som beror på att folk googlar på en filmtitel eller något annat som bara råkar finnas här…

…för innan man vet det så är det ju både roligt och skrämmande att antalet ökar så drastiskt.

Drive-thru-post

Ah, vad är väl skönare än att slippa kliva ur bilen, eller köa för att få lägga brev på lådan. Postens drive-thru-lådor i Västerås är väl tilltagna till antalet och har sena tömningstider. Vad kan man mer begära i det moderna IT-samhället?

Doktor House och nunnorna

Vet inte om ni är familjära med tv-serien House som visas på TV4? Vi har sett några avsnitt från seriens början, och tyckt att den varit sådär. Serien handlar om doktor Gregory House som är en dryg, otrevlig och jäkligt kunnig läkare som botar omöjliga sjukdomar i program efter program. Vi hade så smått börjat tröttna på seriens uppbyggnad med läkaren som inte vill ta an sig fall men ändå löser dem till slut. Ända till avsnittet vi såg igår. Det handlade om en nunna som sökte upp House pga en allergisk reaktion. Mycket av dialogen lockade till skratt, därför vill vi här dela med oss av den till er som missat serien:

En av nunnevänninorna som följt med den sjuka nunnan till sjukhuset säger bekymrat till House:
"Sister Augustine belives in things that are not real".
Varpå House svarar: "I thought that was a job requirement for you people".

House till en av sina kollegor: "She has God inside of her. It would be easier to deal with a tumour".

Ja. Som ni förstår var det ofantligt roliga kommentarer för såna okristliga människor som oss 🙂

Läs mer om serien här.

Samtal från Telia

*ring*
*ring*
– Ja, det var Tård.
– Hej, Erik heter jag och jag ringer från Telia.
– Hej.
– Du har ju sånt här Telia Vänner-abonnemang.
– Ja.
– Jo, det är så här att vi har fått felaktiga uppgifter så jag ska inte ringa till dig, för det är det jag ringer om.
– Ok.
– Ja, då får jag tacka då.
– Ja, tack då.
– Hej då.
– Hej då.

80-tals-filmerna är tillbaka

För den som saknat ytliga pojk- och flickdrömsfilmer som de gjordes på åttiotalet så är väntan över. Det verkar puttra igång en våg av dylika.

Två av de färska filmer som verkar följa detta tragiska manér är Klick och Mitt super-ex.
 
I Klick kommer Adam Sandler över en fjärrkontoll med vilken han kan styra sin omgivning. Och i Mitt super-ex märker Luke Wilson att hans ex Uma Thurman är en superhjälte – och att dumpa någon med superkrafter kan ju aldrig vara bra.

Vet inte om jag lyssnat för mycket på P1:s Spanarna som poddradio, eller vad anledningen är till att jag överhuvudtaget försöker ta fram någonslags tendens eller framtidsspaning i det här ointressanta ämnet. Och eftersom jag inte ens sett någon av filmerna så det är ju ett lika vilt spekulerande som Spanarna brukar syssla med.

Spindelterror i Lisch

I somras var det någon av de som vi försöker lobba till en Västerås-flytt som försökte komma med motivet att det inte gick att flytta till en stad full med spindlar

…men när denna någon skulle göra rent spisfläktsfiltret uppkom bevis på att det knappast är bättre i Lisch. Bosätter man sig dessutom i rätt del av V-ås (t ex Malmaberg) så behöver man inte oroa sig över spindlar överhuvudtaget.

Större bild (så man bättre ser alla spindlar på själva filtret) »

Äntligen digital-tv, jippieee (not!)

Vi bor i ett område där Kabelvision (numera Tele2 Vision) levererar tv-utbudet. De har precis gått över till digital-tv, och då har de stängt ner grundutbudet vi tidigare hade, varför vi nu behöver en box.

Tyvärr så verkar varken säljarna, kundtjänst eller teknisk support på Tele2 Vision veta någonting om digital-tv eller den tjänst de själva säljer. Så jag undrar om det är någon twum-besökare som har koll?

Bra timerfunktioner?
Vi använder ju vår HD-video för att spela in mycket serier. Vilket innebär att den är programmerad att löpande spela in t ex varje måndag 22-23 på TV3, varje tisdag 21-22 på Kanal 5 osv. Är det någon som vet om det finns någon box som kan lösa detta (löpande kanalbyten specifika dagar i veckan)?

Styra boxen via HD-videon?
Det finns nått i vår HD-video som heter Smartlink (olika hos olika tillverkare) som ska kunna styra en digital-box (den måste också ha stöd för det såklar). På så sätt ska man bara behöva programmera videon och sedan ställer den om boxen till rätt kanal när det är dags.

Den box som Tele 2 "hyr ut" stödjer inte något av ovanstående (bara en enkel timerfunktion där man manuellt kan programmera upp till 20 kanalbyten de närmaste 30 dagarna). De kan dessutom inte svara på vad boxen ska följa för standard om man köper en annan.

I vilket fall. Vi kan tänka oss att köra Boxer om det är svårt att hitta en bra box som funkar i kabel-nätet (för det är olika standarder vad jag kan förstå). Så om ni har tips som gäller boxar med markstöd så är det också ok.

Undvik Tele 2 Vision
Sedan vill jag råda alla att undvika Tele 2 Vision så långt det bara är möjligt. Jag har aldrig pratat med mer inkompetent personal någonsin. Den första jag pratade med visste inte skillnad på antennsladd och strömsladd. Orkar inte ens ta upp alla klåpiga uttalanden de gjorde.

Ett steg framåt, två tillbaka
Sedan måste jag fundera på varför branschen inte löst alla problem innan digital-tv-lanseringen gjordes. Ok, det blir bättre bild. Ok, det får plats fler kanaler i nätet. Ok, det är trevligt med EPG. Men jag vill inte behöva en box och ett abonnemang per tv, och jag vill inte behöva en extra box och ett extra abonnemang bara för att kunna spela in på en anna kanal än den jag tittar på. Blä!

Hjälp mig. Var finns bra information? Var finns bra boxar?

Moltas första mobil?

Med så teknikfrälsta föräldrar som oss är det väl snart dags för Moltas att få sin första Mobil-telefon?

Nä. Det ska vi väl försöka hålla honom ifrån ett antal år till. Men när det väl är dags så kanske det blir en uppföljare till Imaginarium MO1. MO1 har en knapp för att ringa pappa och en knapp för ringa mamma, mycket enklare än så kan det ju inte bli.

Formdata – det mobila företaget
Själv var jag väl 20 år när Möller övertalade oss i Formdata att motvilligt skaffa varsin mobiltelefon för det fascionabla priset av 1 krona. På den här tiden behövde man dessutom inte betala av telefonen med en förhöjd månadsavgift som nu för tiden. Å andra sidan kostade det väl 7:-/minuten att ringa.

Till Möllers stora förtret så tyckte nog vi andra tre att det var ganska pinsamt att prata i mobiltelefon på den tiden – det var ju en yuppiegrej. Varför vi i princip aldrig hade telefonerna på, och därmed aldrig svarade när han eller kunderna ringde. Du var så före din tid Henke. Vem kunde ana!?