Majskrokar och barnmässa

I morse vaknade jag i min resesäng i Karin och Eriks gästrum. Och där inne låg mamma och Moltas med, i sängen, och pappa på golvet. När vi klev upp hade Karin och Erik fixat god frukost, och jag låg på golvet och lekte medan de andra åt (jag hade redan ätit välling i sängen).

Sedan åkte vi till en barnmässa som mamma ville gå på. Brorsan hade jättekul må ni tro, och sprang omkring som en galning och lekte med allt. Jag satt snällt i vagnen och kikade, det fanns mycket att titta på må ni tro. Jag fick smaka nåt som hette majskrokar med i någon av montrarna, och det var gott må ni tro. Så mamma och pappa köpte en stooor påse såna till mig. Men oj vad kladdig man blev av dem 🙂 Jag fick en svart snygg napp med i en av de andra montrarna, den ska jag ha när jag ska vara riktigt cool!

Vi fikade lite och gick runt och kikade, och sen åkte vi till oldemor och oldefar och hälsade på innan det var dags att åka tillbaka hem till Västerås igen.


En tur till London och tillbaka

I sommar under ett av Björns Västerås-besök så nämnde han att han och Malin eventuellt skulle åka till London i augusti. Jag som längtat som en galning efter London i ett par år nu var snabb att föreslå att vi väl också kunde få följa med? Eftersom Tett var så liten var vi tvungna att ta med barnen, men var det ok att vi hängde med ändå undrade jag? Både Björn och Malin sa att det var ok (de visste nog inte vad de svarade ja till, två kids med barnvagnar i London), sagt och gjort, vi bokade biljetter och gav oss av…

Resan
Flyget gick från Västerås vid tio-tiden på onsdag morgon (den 23 augusti). Vi var där lagom tills incheckningen skulle stänga och langade in våra väskor. Sen var det lite väntan på att flygplanet skulle komma, eftersom det var lite försenat. Moltas var mycket spänd och var tvungen att gå och kissa ett antal gånger under väntetiden 🙂 När planet äntligen kom var han eld och lågor, och vi var först ut till planet (fördel när man reser med barn att man får gå på först). Framme i London åkte vi buss, tåg och tunnelbana för att ta oss till hotellet. Tyvärr är London inte det minsta anpassat för varken barnvagnar eller handikappade, vilket vi tydligt märkte när vi station efter station fick släpa allting upp och ner för vanliga trappor, varken rulltrappor eller hissar fanns. Vi tackade vår lyckostjärna många gånger under resan att vi hade bärhjälp med oss i form av Malin och Björn, annars hade vi gett upp redan dag ett och åkt hem igen.

Hotellet
Hotellrummet var faktiskt över förväntan (men det säger inte så mycket om standarden på det ändå tyvärr), men under förväntan var att rummet låg allra högst upp i huset, fem smala trappor upp. Där vi skulle upp med all vår packning. Och bära två barnvagnar och två barn upp och ner varje gång vi skulle in eller ut. Pjuh. Men bärande vagnar och barn visade sig som sagt bli ett av kännetecknen för just det här Londonbesöket…

Resans kännetecken
Andra kännetecken för resan kom att bli onyttiga frukostar på rummet (scones, engelska muffins, crumpets och brandvarnar-tjut), en jäkla massa shopping, bus i parker, lite mera shopping och fikapauser på Starbucks. Men självklart hann vi även med att fira Tårds 30-årsdag och hälsa på Drottningen på Buckingham, duvorna på Trafalgar och titta hur mycket klockan var på Big Ben.

Moltas åsikter om London
Moltas han gillade nog själva resandet allra mest, alla flygplan, tåg och bussar vi åkte. Också älskade han förstås den engelska taxin och bussen han köpte, och utbrast förtjusta skrik varje gång det kom en verklig taxi eller buss och visade oss alla att de var lika som hans buss och taxi (med andra ord typ 7000 gånger under resan). Han gillade också alla parker vi besökte, men var mindre förtjust i att vi skulle bo i ett litet sunkigt rum i nåt som hette London nu när vi äntligen flyttat till ett fint hus i Västerås, och han ville gång på gång försäkra sig om att vi bara lånat huset i London men att vi fortfarande bodde i Västerås…

Dyra kläder
Jag som är allmän motståndare mot märkeskläder och dyra plagg har väl fått mig en funderare under den här resan. Första dan hittade jag en liten fin topp av ett märke jag aldrig sett förut. Eller nja, en och en. Jag hittade väl typ tusen fina toppar av märket i fråga. Tyvärr tillät plånboken knappt en, så jag kom bara därifrån med två 😉 Jag hade önskat att resan varit mer som den var för Björn t ex, som handlade uppåt 20 plagg för samma summa som jag handlade typ 5… men å andra sidan har jag ont om plats i garderoben, så sättet jag shoppade på nu var kanske det allra bästa, nu har jag både plats i garderoben och i plånboken 😉

Reseberättelse
Jag hade tänkt vara så ambitiös att jag skulle släpat med mig vår gamla bärbara rese-pc för att skriva reseberättelsen på plats, men som tur var hejdade min förnuftiga man mig. Tur för att vi inte hade en sekund över till att ägna åt något reseberättande. Och inte en muskel över för att bära ett gram extra i packningen (i alla fall inte på vägen hem). Och nä, att resa till London med barn är verkligen inget jag rekommenderar. Men å andra sidan, nu när jag suttit och tittat på alla bilder från resan så skulle jag inte tveka en sekund på att ta med mig barnen och åka igen (om jag inte skulle få tag i nån barnvakt alltså). För trots att man var hyfsat trött i ben och armar efter att ha burit barnvagnar högt och lågt så var det en jättemysig resa. Vill ni läsa mer ingående vad vi gjorde dag för dag så finns det rapporterat i barnens dagböcker, och inläggen från Londonresan kommer att publiceras dag för dag från och med imorgon fram till torsdag.



Hemma från dagis och hälsar på Hugo och Karin och Erik

I morse när jag gick in och kröp ner hos mamma i sängen så frågade mamma om jag ville gå till dagis idag. Nä svarade jag då, jag vill vara hemma och mysa med dig och Tett. Då sa mamma att jag jättegärna fick vara hemma idag. Så sagt och gjort, jag, mamma och Tett myste mest hela dan. Vi hade sovmorgon och sen åt vi god frukost och sen plockade och packade mamma, för vi skulle åka till Stockholm på eftermiddagen. Det var busväder ute, så jag var glad att jag inte behövde gå ut för att gå till dagis…

Jag och mamma åt fiskbullar och potatis till lunch, och inte förrän vid tre-tiden hade mamma äntligen packat ihop allt och gjort mig och Tett klara att åka till Stockholm. Jag hoppade in och satte mig i bilen och mamma satte in Tett och packade in alla väskor, stolar, sängar och allt som skulle med. Sen åkte vi. Jag och Tett somnade direkt i bilen, och mamma satt och lyssnade på radio och pratade i telefon. Sen väckte mamma mig, och då var vi framme hos Hugo. Vi skulle hälsa på honom och hans alldeles nya lillasyster som han fick förra veckan. Hon ska heta Elsa!

Jag var på lite dåligt humör eftersom jag var nyvaken, och det var kallt ute med så jag frös. Men vi skyndade oss in till Hugo, och Hugo blev jätteglad när vi kom och ville leka med mig. Men jag fortsatte tjura ett tag tills jag vaknat till. Jag fick ett försenat 3-årspaket av Hugo, det var en bil med en släpvagn med en gocart i paketet. Den var jättefin, men jag tyckte att alla Hugos andra leksaker var mer spännande just då. Sen var jag väldigt sugen på fika, så jag blev jätteglad när Hugos mamma dukade fram saft, te, bullar och kakor. Mums. Jag tryckte i mig två bullar och en kaka på direkten, och två stora glas med saft, sen ville jag ändå ha fler bullar, men då sa mamma ifrån.

Sen satt mamma och pratade med Hugos mamma och pappa en stund, och Tett låg på golvet och kikade på Hugos lillasyster som satt i sin babysitter. Hon var pytteliten och jättesöt, men hon sov hela hela tiden vi var där. När klockan var strax efter fem sa mamma till mig att jag skulle plocka ihop leksakerna för vi skulle åka till Karin och Erik. Dit ville jag gärna åka, men jag hade inte riktigt hunnit leka klart, så jag ville inte åka riktigt än. Mamma fick kämpa som ett djur med att få med mig, och jag skrek och blev jättearg. Inte förrän halv sex kom vi utanför dörren och hade sagt hej då till Hugo och hans familj.

När vi kom fram till Karin och Erik så kom pappa och mötte oss på parkeringen och hjälpte till att bära alla väskor och allt. Jag blev jätteglad att se honom, och visade en bil som hade jättemycket snö på sig! Jag kom ihåg att vi brukar åka hiss när vi hälsar på Karin och Erik, så det började jag att prata om direkt när vi gick mot Karin och Eriks hus. Jag, mamma, Tett och en massa packning trängde in oss i den lilla hissen och pappa fick vänta med vagnen tills den stora hissen kom, för han fick inte plats i lilla hissen.

Jag ringde på dörren hos Karin och Erik och gick direkt in och klädde av mig skor och ytterkläder och pratade med Karin och Erik. Sen gick jag in och satte mig i soffan och bad att få titta på tv. De hade dukat fram choklad, godis, ostkrokar och vindruvor, så jag började mumsa i mig direkt.

Sen kom pappa upp med, han hade träffat nån bekant i hissen så han stod och pratade med honom, och jag gick och ropade ”kom då pappa” till honom. Till slut kom han i alla fall in och mamma, pappa, Karin och Erik satte sig för att äta. Och Tett med, han fick gröt. Men jag ville inte äta, jag ville se på tv och äta godis och ostkrokar, och då fick jag göra det, knasigt va?

De vuxna satt i köket till ganska sent och pratade, så till slut var jag så trött så jag ville sova. Mamma och pappa bäddade iordning sängar i Karin och Eriks gästrum, och sen fick jag och Tett sova. Mamma och pappa skulle också komma och sova där sen, men de satt uppe och pratade till sent först… Men jag, jag somnade som en stock, och lillebrorsan med!


Nästan 9 000 besök i oktober

Ojdå. De två senaste månaderna har inneburit en jättestegring i besöksantalet på twum. Från att ha legat runt 4-5 000 besök tidigare så har twum under september och oktober haft 7 092 respektive 8 914 besök.

Det skulle vara väldigt intressant att få reda på hur många av dessa besök som är av er som vi vill ska besöka sidan, och hur många som beror på att folk googlar på en filmtitel eller något annat som bara råkar finnas här…

…för innan man vet det så är det ju både roligt och skrämmande att antalet ökar så drastiskt.

Drive-thru-post

Ah, vad är väl skönare än att slippa kliva ur bilen, eller köa för att få lägga brev på lådan. Postens drive-thru-lådor i Västerås är väl tilltagna till antalet och har sena tömningstider. Vad kan man mer begära i det moderna IT-samhället?

Vinkar på beställning

Idag har moster Emmelie varit här och hälsat på och gosat med oss. Hon har varit ute och rest i två månader, så det var jättelånge sedan vi träffade henne! Hon var alldeles knallbrun eftersom hon har varit i en massa soliga länder…

Igår lärde jag ju mig att vinka, kommer ni ihåg att jag berättat det? Idag har jag dessutom lärt mig att vinka på beställning, så när mamma säger ”vinka” så vinkar jag. Fast det är lite svårt, men det går om jag får fundera lite först.

Mamma, det är snö ute!

I morse när jag vaknade så kikade jag ut för att se om det var ljust ute (mamma har sagt att man ska sova ända tills det är ljust ute). Det var det. Och gissa vad mer? Det var snö ute!!! Jag hoppade ur sängen och sprang in till mamma och ropade ”mamma, det är snö ute”. Mamma log och sa åt mig att krypa ner en stund och mysa med henne i sängen, så det gjorde jag. Men sen ville jag att vi skulle kliva upp och gå ut i snön. Pappa var hemma idag med, och satt och jobbade. Jag fick välling sen, och sedan åkte mamma ner och hämtade Emmelie, som igår kom hem från sin långresa där hon varit i Kina och Indien och allt. Jag kände knappt igen Emmelie när hon kom, för hon var alldeles knallbrun. Mamma fixade frukost när de kom tillbaka som vi åt allihop, sen jobbade pappa vidare och jag busade lite med Emmelie, men sen satt mest hon och mamma och pratade hela dan. Jag kollade på film och pratade lite med pappa, och gick ner och busade med Emmelie emellanåt. Vi lekte lite i mitt rum med.

På eftermiddagen så var det dags för Emmelie att åka tillbaka till Uppsala och Alex igen, så då skjutsade jag och mamma henne till bussen. Men fy vad kallt det var! Det blåste iskallt och jag bad mamma att jag skulle få sitta i bilen istället, men vi skyndade ut och sa hej då till Emmelie, sen sprang vi tillbaka till bilen. Hm, när man var ute i snön så var det inte lika fint som det såg ut inifrån. Så vi skyndade oss in när vi kom hem och satt och tittade på snön genom fönstret istället, det var mycket mysigare!


Doktor House och nunnorna

Vet inte om ni är familjära med tv-serien House som visas på TV4? Vi har sett några avsnitt från seriens början, och tyckt att den varit sådär. Serien handlar om doktor Gregory House som är en dryg, otrevlig och jäkligt kunnig läkare som botar omöjliga sjukdomar i program efter program. Vi hade så smått börjat tröttna på seriens uppbyggnad med läkaren som inte vill ta an sig fall men ändå löser dem till slut. Ända till avsnittet vi såg igår. Det handlade om en nunna som sökte upp House pga en allergisk reaktion. Mycket av dialogen lockade till skratt, därför vill vi här dela med oss av den till er som missat serien:

En av nunnevänninorna som följt med den sjuka nunnan till sjukhuset säger bekymrat till House:
"Sister Augustine belives in things that are not real".
Varpå House svarar: "I thought that was a job requirement for you people".

House till en av sina kollegor: "She has God inside of her. It would be easier to deal with a tumour".

Ja. Som ni förstår var det ofantligt roliga kommentarer för såna okristliga människor som oss 🙂

Läs mer om serien här.

Jag vinkar

Idag har jag lärt mig att vinka. Mamma visade hur jag skulle göra med handen, så jag har övat och övat hela dagen. Jag håller handen framför mig och vinkar åt mig själv. Jag får koncentrera mig väldigt mycket för att lyckas få till en vinkning, och mamma tycker jag ser jätterolig ut när jag sitter och ser så fundersam ut över hur jag ska göra. Men ni må tro att jag blir glad när jag lyckas 🙂

Samtal från Telia

*ring*
*ring*
– Ja, det var Tård.
– Hej, Erik heter jag och jag ringer från Telia.
– Hej.
– Du har ju sånt här Telia Vänner-abonnemang.
– Ja.
– Jo, det är så här att vi har fått felaktiga uppgifter så jag ska inte ringa till dig, för det är det jag ringer om.
– Ok.
– Ja, då får jag tacka då.
– Ja, tack då.
– Hej då.
– Hej då.