Så här har jag gjort sedan jag lärde mig cykla, men aldrig tidigare har min påse blivit stulen… och sedan vi flyttade till Västerås har det hänt tre(!) gånger…
Vad är det med kriminella Västeråsare och plastpåsar?
Idag när morfar jobbat klart på Träporten så kom han hem till oss och skulle hämta mormor och mig för att åka och handla en arbetsoverall till mig. För en sån behöver man tydligen ha när man ska köra traktor och jobba. Sagt och gjort, vi åkte och handlade en overall. Mamma och Tett fick stanna hemma. Sen när vi kom tillbaka var vi såklart tvungna att prova att jobba i min nya overall, så jag fick ta på mig hel arbetsmundering, sen hjälpte jag morfar att jobba i flera timmar. Vi städade på gården, slängde ko-mat och grejade. Ni må tro att jag var duktig, jag kämpade som bara den. Jag bar och skyfflade och grejade. Och slängde saker i traktorskopan. Och körde traktor förstås. Jag ska nog bli bonde när jag blir stor, det verkar kul. Men oj vad man blir trött. Kolla på filmen får ni se hur stark jag är!
I morse packade jag, mamma och Tett oss iväg i bilen för att åka till mormor och morfar. Det är en lång resa, så jag fick se på dvd. Jag såg superhjältarna flera gånger! Tett han satt framme med mamma och lekte med sin snurrleksak, också sov han rätt mycket med. Vi åkte hela tiden ända till Tönnebro där vi stannade så att Tett fick en ny blöja och jag fick kissa. Sen åkte vi vidare igen. Mamma var så stolt över mig och lillebror, för vi var jättesnälla hela resan och gnällde ingenting!
När vi kom fram till mormor och morfar åkte vi till Träporten, för alla var där. Jag sprang och hälsade på alla och kramades. Lillebrorsan kramades han med med alla… Vi åt lunch där, sen åkte vi hem till mormor och morfar. Jag var noga med att säga till morfar att vi ju måste köra traktor, så när vi kom hem så gick jag och morfar direkt till traktorn och körde och körde och körde.
På kvällen kom gammelmomma (mammamomma) och Stig och var med och åt god middag och firade morfar som ju fyller år idag. Han fick paket från oss med filmer i som han samlar på, då blev han jätteglad 🙂
Jag har kommit på mig själv med att känna att jag varit jätteduktig som klarat det här så länge utan problem. Och sedan har jag räknat efter antalet dagar och blivit helt nedslagen av hur så kort tid kan kännas så lång.
Jag har också börjat få tankar som "Tänk att det finns människor som aldrig dricker cola. Hur funkar de, vad har de att leva för!?".
Men, men, inga snedtramp ännu iaf. Dock har jag bestämt att jag ska fira min första "vita" månad med en 33cl cola light-burk och en 40g chips-påse samt en efterrätt bestående av tio godisar. Hoppas detta inte leder till att missbruket återkommer.
Veckans vikt: 75,1 kg
Den här veckan: -0,4 kg
Sedan start: +0,4 kg
Idag var vi i lekparken hela familjen på dan. Det var sådär roligt. Det var inga andra barn där, så jag lekte själv med mamma och pappa lite…
På kvällen åkte mamma iväg på tjejkväll i Stockholm, då var jag hemma med pappa och lillebrorsan. När brorsan hade somnat så spelade jag och pappa dataspel på pappas dator, vi körde racerbilar. Med en gamepad. Det ni. Jag var jätteduktig!
Sedan 18 oktober har vi lagt ut "nyheter" på twum. 227 stycken har det blivit hitills. Vilka är dina favoritnyheter?
Se alla nyheter här »
Åratals jagande av märkliga 70-talsinspirerade byxor är över. Kommer inte riktigt ihåg hur det började eller varför, men någon gång för 8-9 år sedan fick jag för mig att jag skulle få tag i ett par v-jeans, eller åtminstonde ett par rejält utsvängda byxor. Det gick väl halvknackigt fram tills de täta turerna till London började. Ahhh Camden, himmelriket för flare-törstande manchester- och jeansälskare.
Men sedan en ganska lång tid tillbaka känns det bara fel när jag kränger på mig de brun-biege-rutiga manchesterbrallorna, lila mockabyxorna eller de justerade Vero Moda-jeansen.
Nåväl, var sak har sin tid, och trots att jag inte är speciellt nostalgisk av mig så kan jag inte göra mig av med denna benbeklädarskatt. Jag packar istället ner dem i en låda som jag om tio-femton år kan ta fram för att göra mig till åtlöje inför mina tonårsbarn.
Första veckan utan cola, chips och godis har gått oväntat bra. Inte några problem alls med godiset och chipsen. Cola-suget har dock gjort sig rejält påmint vid några uppenbara tillfällen – en pizzamiddag och en taco-middag blir inte samma sak utan cola. Men jag höll mig.
Jag har dock kompenserat suget med onyttig mat, framför allt de senaste dagarna vilket verkar ha gjort utslag på vikten. Så det får bli skärpning där med.
Veckans vikt: 75,5 kg (+0,8 kg)
Idag har vi fått göra handavtryck på dagis. Det var kul. Kan ni tänka er att jag är mer än 3 år gammal och idag var det första gången jag gjorde ett handavtryck. Min mamma och pappa borde allt skämmas. Men mamma köpte i alla fall handfärger för 3,5 år sedan som jag skulle få göra hand- och fotavtryck med, men de är fortfarande inte använda…
Se på bilden så fint det blev 🙂
Med två söner i familjen har man ju funderat… är det så att det ska bli en pojkfamilj det här, eller kommer det att komma en liten tjej nån gång? Och kommer hon i så fall att komma tredje eller fjärde graviditeten? Och har det egentligen någon betydelse? Min man han är fast besluten om att det bara ska bli tre barn. Jag själv vacklar mellan tre och fyra. Om nästa barn blir en pojke kan jag inte vara så säker på att jag inte vill försöka en gång till. För visst vore det kul med en tjej till i familjen. För även om det innerst inne inte spelar någon som helst roll vad ens barn har för kön, bara de är friska och glada och lyckliga, så skulle jag allt kunna tänka mig att få se en Wennerborg-Martinsdotter-tjej med.
Sannolikhet kille-tjej?
Jag har hört ryktas om sannolikhets-siffor om hur syskonskarorna vanligast ser ut. Om man får en pojke som första barn är det 70% sannolikhet att man får en pojke som andra barn med, medan om man får en tjej som första barn så är det 50% sannolikhet att man får en tjej till. Och vid tredje barnet, då är sannolikheten om man redan har två grabbar uppåt dryga 90% att man får ytterligare en pojke.
Med den informationen klingandes i öronen började jag fundera. Hur såg syskonförhållandena ut runt omkring en. Stämde statistiken på Moltas dagiskompisar, på våra egna kompisar och på alla andra runt omkring. Och jo, ta mig sjutton, kändes det inte som att det var precis så. Inte så många storebröder med småsystrar, men många två-pojkars-familjer.
Trots många bevis i ens närhet för att statistiken skulle vara sann så ville jag ha lite mer vetenskapliga bevis för att det verkligen var såhär. Så jag började leta på nätet. Och visst fann jag statistik. På statiska centralbyrån såklart (var annars). Där står det såhär: "Bland tvåbarnsmödrarna har ungefär hälften barn av samma kön, lite fler två pojkar (25 procent) än två flickor (23 procent). Bland trebarnsmödrarna är det betydligt ovanligare med samma sort, 14 procent bara pojkar och 12 procent bara flickor. Bland fyrabarnsmödrarna är andelarna nere på 8 respektive 6 procent. Sannolikheten för att nästa barn skall bli en pojke eller flicka är oberoende av tidigare kön på barnen."
Hoppet finns
Sedär. Där har jag mitt bevis för att även vi borde få en tjej nån gång. Åtminstone om vi provar fyra gånger 😉 Men om man nu inte bara vill lita på ödet och statistiken så finns det böcker om hur respektive kön "tillverkas". Har ännu inte hittat några böcker på svenska, men på engelska finns fler att välja mellan. Sök på "choose your babys sex" på nån bok-sajt så får du antaligen ett gäng träffar.
Jag har läst lite utdrag ur böckerna, och det handlar mycket om biologi. Hur länge de olika sorternas spermier överlever och i vilken miljö. Ganska osexiga tips med andra ord. Och generellt sett så kan man nog säga att det verkar lite tråkigare att tillverka tjejer. Så man kanske ska skita i tillverkningstipsen och förlita sig på statistiken istället 😉 Eller så tar man helt enkelt och tar aftonbladet till hjälp, se här. Den frågan som genast far genom mitt huvud när jag läser artikeln är om plastkirurgi funkar. För om inte är det nog kört 😉
