TWUM.com

Idag packade mamma och stressade hela morgonen, för jag, mamma och Tett skulle åka till Värmland och titta på när morfar skulle köra racerbilar. Jag var uppspelt som bara den och tyckte att det skulle bli jättespännande. Vid halv nio satt vi alla tre i bilen och var på väg mot Värmland. Jag var på gott humör hela vägen, och illlebror med. Det var fint väder och vi lyssnade på musik i bilen och sjöng. Jag satt och lekte med mina racerbilar och med London-taxin, som jag har döpt till Elias. Och när jag satt och lekte som bäst så sa jag till mamma ”mamma, vet du vad?”. Mamma sa ”nä, vaddå”. ”Elias kan inte prata” sa jag då. ”Nähä”, sa mamma, ”varför inte då?”. ”Nä”, sa jag då, ”för han har ingen mun”. Mamma skrattade och sa att det hade jag ju alldeles rätt i. För alla mina racerbilar, de har nämligen munnar. Och de kan prata, för det har jag sett på bio!

När vi var framme i Värmland så hämtade vi upp mormor på hotellet där hon och morfar hade bott under natten, och sen åkte vi ut till racerbilarna där morfar var och fick lära sig en massa om att köra bilarna. När vi kom dit, till racingbanan, så mötte vi morfar. Då var han precis på väg och skulle gå och byta om till racing-kläder. Åh vad spännande tyckte jag! Jag passade på att gå på toa innan vi gick till racing-banan, sen satt vi och kollade på när morfar fick lära sig en massa om bilarna. Sen var det äntligen tur för honom att få köra. Jag tror jag var nästan lika nervös som morfar, och tyckte att det var jättespännande när han drog iväg i den svarta bilen. Sen stod vi vid rinken och kollade när han körde runt runt runt, med alla andra. De tävlade också. När morfar kört klart var det ett gäng till som skulle köra, och sen fick vi äta lunch, efter att morfar och alla andra blivit fotade i en röd racerbil. Jag fick förresten provsitta i en racerbil med, jag såg jättetuff ut i den!

Vi åt lunch men jag var inte så hungrig så jag bråkade mest, men de andra tyckte att maten var god i alla fall, och fikade kaffe med efter maten… Sen var det dags för racing igen, och nu var morfar laddad må ni tro, så nu körde han jättefort när det blev hans tur att köra. Både mormor och mamma blev lite oroliga, men jag var lugn, jag visste ju att morfar är jätteduktig på att köra bil, jättefort!

Jag klättrade på läktarna och mormor och mamma satt och myste i solen. Det var jättevarmt och skönt! Tett han sov mest i vagnen… De tävlade igen och morfar kom tvåa, det var himla bra tycker jag! Sen minsann så var det dags för riktiga racerbilar. Morfar tog första bilen och åkte iväg direkt. Han körde som en galning tyckte mamma och mormor, men jag stod bara och hejade på! De fick inte tävla i de bilarna, för de var alldeles för dyra för det, men om de hade tävlat hade morfar garanterat vunnit, för han körde jättefort. När han hade kört klart och klev ur bilen var han alldeles tårögd av lycka och tyckte att det hade varit SÅ roligt. Och han stolt när han klev ur bilen ”det var ju ingen som körde om mig om man säger så”. Han är duktig min morfar!

Efter de riktiga racerbilarna tog vi en konstig väg över en jobbig åker för att komma till gocartsen som morfar också skulle få köra. Dem tyckte till och med jag att morfar körde väldigt fort, och han krockade nästan bland däcken i kurvorna. Också glömde han handskar med, så jag skällde lite på honom efter första varvet.

Jag sprang och lekte lite på en gräsäng bredvid när morfar körde igen, och mamma, mormor och Tett satt i solen och tittade på morfar.

Efter gocartsen så var racerbilskörningen över, och vi skulle åka hem igen. Jag somnade i vagnen på väg till bilen, så himla trött var jag. Men jag kramade mormor och morfar hej då i alla fall när mamma satt mig i bilen, och sen åkte vi hemåt Västerås medan mormor och morfar åkte hem till Norrland igen. Jag och Tett sov nästan hela vägen hem, och när vi kom hem var pappa hemma och väntade på oss. Då hade jag massor att berätta för honom må ni tro!

Idag var jag på dagis till klockan halv två. Sen kom mamma och hämtade mig, och då åkte vi direkt till BVC, där jag skulle göra en 3-årskontroll. Jag var inte det minsta sugen på det, eftersom jag var hungrig (klantiga mamma hade glömt att ta med välling till mig), och trött efter dagis.

I alla fall så fick jag följa med in till barnmorskan. Hon hade en påse som man fick plocka upp grejor ur. Leksaker mest. Dels hittade jag ett papper med fyra färgrutor på, och då la barnmorskan en grön kloss på den gröna rutan, så då la jag alla de andra klossarna på rätt färger med, då tyckte hon att jag var duktig. Sen skulle jag berätta vilken bil som var stor och vilken som var liten, och en massa annat tjafs. Men jag tröttnade rätt fort och ville gå ner på golvet och leka med bilarna istället, så då gjorde jag det. Hon frågade mig en massa knasiga frågor som jag vägrade svara på, och sen strack mamma fram sin fot mot mig och frågade vad det var. Hur knäpp är mamma egentligen? Jag svarade lite nonchalant ”mammas näsa” och fortsatte leka. Barnmorskan såg helt förtvivlad ut och tittade frågande på mamma. Mamma log, för hon visste ju att jag skojade, och sen vände jag mig mot mamma och barnmorskan och log allt jag kunde och sa ”nääää, det är ju mammas fot”, sen skrattade jag. Barnmorskan såg lite mindre stressad ut och frågade om jag brukade skämta. Mamma svarade att ja, det brukar jag göra ofta, och då tyckte hon att det var konstigt, för så små barn som jag brukar inte skämta. Men kan man bli annat än skämtsam med en så ironisk pappa som jag har? Skulle inte tro det.

Jag klarade i alla fall testet med väl godkänt, trots mina skämt, och sen fick jag plocka ner alla leksaker i påsen igen, i den ordning barnmorskan sa att jag skulle lägga ner dem.

När vi kom hem sen så sa mamma att jag hade fått ett kort med posten. Jag tittade på det och det var ett fint tåg på det. När mamma frågade vem jag trodde att kortet var ifrån så vände jag på det och såg att det var från gammelmomma. Eller ja, ”mamma-momma” som jag säger. Mamma blev förvånad över att jag visste att det var från gammelmomma, och hon förstod inte riktigt om jag visste det för att det mest är gammelmomma jag får kort ifrån, eller om jag kände igen hennes handstil. Och jag ville inte berätta heller, det är min egen hemlighet 🙂

Idag ringde det på dörren. Och oj vad glad jag blev när det var Daniel som kom och hälsade på! Han hade med sig paket också till mig och Tett. Jag fick en cool jeep som spelade musik i bilstereon, och Tett fick en gosig Ior.

Vi åt lite med Daniel, sen så sa mamma och pappa att vi skulle åka och se racerbilarna på en STOR tv som hette bio. Jag ville först inte åka hemifrån när Daniel var och hälsade på, men sen tyckte jag att det lät rätt spännande ändå. Och racerbilarna, som jag ju bara sett på trailers på mammas dator, ville jag ju gärna se. Jag, mamma och pappa åkte iväg i bilen och Tett fick stanna hemma med Daniel. Jag var himla uppspelt och vi köpte popcorn och dricka, sen fick vi gå in och sätta oss i biosalongen. Och mamma och pappa hade rätt, det var en JÄTTESTOR tv. Först visade de en massa trailers för andra barnfilmer, men sen kom äntligen racerbilarna. Jag satt som förtrollad hela filmen igenom, trots att den var två timmar lång. Och jag åt upp vartenda popcorn, mamma och pappa fick inte smaka nåt. I slutet så kröp det lite i benen på mig, så jag försökte lägga mig lite bekvämt i stolen, men det var lite svårt. Men oj vad spännade filmen var!

När vi kom hem sen så hade Tett precis blivit snäll. Han hade varit lite ledsen och bråkat lite med Daniel, så Daniel tyckte nog att det var skönt att vi kom hem. Vi fikade lite med honom, sen skulle han åka hem till Sundsvall igen. Jag passade på att mysa lite med Daniel innan han åkte, sen följde jag och mamma med och vinkade när Daniel körde iväg med sin svarta bil. Hela resten av kvällen sen lekte jag med mina racerbilar som jag fick när jag fyllde år. Racerbilarna (Cars heter filmen tydligen) är min favvofilm, jag vill gå och se den imorgon igen, undrar om jag får det?