Kategori: TWUM

Barn säger många roliga saker…. Här kommer några av Moltas senaste betraktelser:

Vi har kommit till det stadiet med Moltas att vi försökt förklara skillnaden mellan pojkar och flickor, eftersom han säger han och hon lite hur som helst. Den enda skillnaden vi kunde komma på var att pojkar har snopp, och att flickor inte har det. Så det var vad vi sa. Vi kom dock aldrig så långt att vi berättade att flickor hade något annat istället för snopp, om man säger så… Moltas tolkning av det hela blev "min mamma har ingen snopp – hon kan bara bajsa".

Kan tillägga att Moltas nu är i den klassiska kiss- och bajs-åldern, då det mesta handlar om just det (de söta kiss- och bajs-gosdjuren är ju en underbar uppfinning, alla barn verkar ju gå igenom kiss- och bajsperioder). Nu på senare tid har det dock bytts ut mot "rumpa-rumpa" istället. Vi kallas t ex inte mamma och pappa längre, utan det är rumpa-rumpa-mamma, rumpa-rumpa-pappa och rumpa-rumpa-Tett som gäller. När man svarar rumpa-rumpa-Moltas tillbaka till honom blir han jättesur och svarar "nä, jag har bara en rumpa".

Brun och svart

Moltas har några mörkhyade barn i sin dagisgrupp. En dag på väg hem från dagis när han pratade om en av kompisarna sa han "pappa, vet du, hon är brun och svart". Jaha, sa Tård. "Ja, och jag är vit". Sen var det inte mer med det. När jag kom hem från jobbet skulle jag få höra om Moltas upptäckt med, så han berättade för mig att hans kompis var brun och svart, och att han själv var vit. Då försökte jag mig dumt nog på att förklara att han också kunde bli brun om han var ute i solen. Han tittade på mig och svarade "nä, mamma, när solen är borta, då blir det svart" 🙂

Brandkåren

En morgon när vi satt och åt gröt blev Moltas helt upprymd och skrek "pappa, pappa, gröten brinner!". Vi tittade på gröten, som var så het att det rykte om den, och började skratta och berättade att den inte brann, utan att den bara var varm så det rök om den. "Men om det ryker mycket så måste brandkåren komma" svarade Moltas då. Och ja, visst är det så…

Har ni hört några roliga saker barn har sagt? Eller har barn som sagt roliga saker? Här kan ni läsa om några av Moltas tidigare betraktelser.

Jerry Seinfeld gör rösten till huvudrollsinnehavaren i den kommande animerade filmen Bee Movie… och ovan är den underbara trailern.

Han har ju tidigare gjort en grym trailer till sin långfilm "The comedian". Se den trailern här om ni missat den» 
/>

Jag tar helt enkelt för givet att ni alla såg melodifestival-finalen i lördags. Och då måste jag ju ställa frågan om ni tyckte att rätt låt vann?

Jag tyckte inte det, men är efter omständigheterna ändå nöjd. Vinnarlåten var okej (det var dock inte de vita tennisdojjorna sångerskan valt till sin svarta kostym) och andrahandsalternativet var ju galet; en tjock man i kvinnokläder med en julstjärna på huvudet, nej, där går gränsen för mig.

Själv röstade jag på Finland och Ungern. Och nä, jag röstade inte på Finland för att de är ett grannland (det var nog första gången jag röstat på ett grannland faktiskt). Men jag tänkte ändå på det. Det att man röstar på sina grannländer menar jag, och vad det beror på. Av de 6 länder som The Ark fick röster från så var 4 av dem våra grannländer. Men handlar det verkligen om svågerpolitik och att man röstar på sina grannar för att vara schysst? Eller är det helt enkelt så att de nordiska länderna t ex har mer lika musiksmak, liksom att öst-Europa har mer samma musiksmak med varandra än med länderna i väst? Jag vet ärligt talat inte. Kanske är det lite både och.

Jag trodde aldrig på The Ark. Och att de skulle tippades som vinnare (av något annat land än Sverige) tyckte jag var befängt. Men trots att jag inte tyckte att The Ark skulle representera Sverige i Eurovision Song Contest så är jag inte så säker på att någon annan från den svenska uttagningen hade fått så mycket bättre resultat. Möjligen då After Dark (med tanke på vilken framgång silvermannen hade) eller varför inte Samba Sambero? Anna Book ser ju ut ungefär som silvermannen, och hade dessutom öst-influenser i sin låt… med facit i hand hade det varit ett vinnande koncept 😉

…ja, det var rubriken på en notis i en annonsbilaga från Peab. Om man läser notisen kommer det fram att svensken i snitt flyttar tio gånger i sitt liv. Mest flyttar folk från Dalarna som bor i bostadsrätter, tätt följt av blekingebor, stockholmare och sörmlänningar. Bland villaägare flyttar stockholmarna mest.

Jag började såklart räkna hur många gånger jag flyttat i mitt liv, och kom snabbt fram till att jag redan vid 32 års ålder gjort drygt det antal flyttar man ska göra under en livstid. 12-15 flyttar har jag hunnit med (12 om jag räknar hur många ställen jag hunnit vara skriven på, 15 om jag räknar med de där jag bott kort tid eller när jag pluggat/jobbat men fortfarande stått skriven på annan adress).

Tård har flyttat 8 gånger i sitt liv, så jag förlitar mig till att Tård är genomsnittsmänniskan i familjen, och jag har tänkt flytta med honom till villa om ett gäng år. Och ett större gäng år senare till en lyxig terasslägenhet mitt i stan (Västerås eller Stockholm beror lite på var våra barn tar vägen och var shoppingen, nöjena och vännerna är mest lockande). Där är Tårds tio flyttar förbrukade så där stannar vi och lever lyckliga i resten av våra liv…

Moltas och Tett har hunnit bo på två platser i sina korta liv, och de får förhoppningsvis inte hinna med så många fler flyttar innan de flyttar hemifrån. Därefter får de gärna flytta som de vill, bara de håller sig någorlunda nära mamma och pappa 🙂

Hur många gånger har du flyttat?

…som jag nu äntligen satt ut mitt vackra hus till försäljning. Och trots att jag är glad över att jag (för en gångs skull) fått en massa svar på min blocket-annons (brukar inte ha någon vidare lycka vad gäller blocket-försäljningar) så gör det ont i hjärtat när jag tänker på att mitt drömhus nu inte kommer att bli inrett av mig. Jag kommer inte att sitta i det fina köket vid den fina spisen och dricka mitt morgonte. Eller ute i rosenträdgården på baksidan (med utsikt över älven) och läsa morgontidningen medan de tunna vita gardinerna fladdrar i vardagsrummet av vindens kraft.

Men jag håller ändå tummarna för att jag ska hitta rätt köpare. Och för att de som köper huset gör det så vackert som jag så länge haft en dröm om att göra, och att de kommer att njuta massor av knarret i timmerstockarna, av teet och av den rosengård de planterar utanför. Men det är inte utan att det gör lite ont…

Några fler rondellhundar har fångat min uppmärksamhet de senaste veckorna (sedan mitt förra rondellhunds-inlägg). Här kommer en bild på en söt dalmatiner-valp.

En dag hamnade jag bakom en volvo kombi (eller liknande) med registreringsskylten "Kör om". Visst hade man kunnat ana ett spår av ironi i skylten om den suttit på en sprillans BMW med en 25-årig brat vid ratten. Den hade även kunnat funka om det var en gammal gubbe i keps som körde bilen. Nu var det dock en kvinna i 45-årsåldern som körde bilen, och då började jag undra, vad var tanken bakom att välja en sådan registreringsskylt?

Jag har tidigare blivit anklagad (av flera) för att vara totalt humorlös (bara för att jag inte gillar förutsägbar humor á la Borat, Robert Gustavsson och Mr Bean). Men jag kan villigt erkänna att jag inte förstod om det var humor eller inte bakom den här registreringsskylten. Vad tror ni?

Om någon av er har mer humor än kör-om-mig-kvinnan eller bara vill ha en lite mer personlig registreringsskylt, så kan ni läsa mer om och beställa det här. Det kostar 6.000 kr och pengarna går till Skyltfonden som arbetar med att förbättra trafiksäkerheten, exempelvis genom forskning och utvecklingsinsatser. Som ägare till personliga skyltar bidrar man alltså till att öka trafiksäkerheten i Sverige.

Och om någon av er redan nu har personliga registreringsskyltar, vad har ni valt för text och varför?

Nu har jag äntligen(?!) tagit mig mod till att börja lägga ut min musik här på twum. Det känns otroligt skrämmande och nervöst.

Nåväl, efter ett antal försök att få till vettiga inspelningar så har jag givit upp och dragit ner på ambitionsnivån. Jag kommer att göra inspelningarna väldigt enkla, oftast bara med gitarr och sång. Men här på premiären blir det även lite rytmik-instrument i bakgrunden (tack för hjälpen med detta Björn) samt lite bas och trumpet.

För att komma i kapp tänker jag försöka få ut nya låtar i ganska hög takt till en början. Men än så länge är bara den här färdig – Glada tankar (skriven 2005).

Klicka på playknappen i spelaren till höger för att lyssna.

/>