Kategori: TWUM

Barnens kön

Med två söner i familjen har man ju funderat… är det så att det ska bli en pojkfamilj det här, eller kommer det att komma en liten tjej nån gång? Och kommer hon i så fall att komma tredje eller fjärde graviditeten? Och har det egentligen någon betydelse? Min man han är fast besluten om att det bara ska bli tre barn. Jag själv vacklar mellan tre och fyra. Om nästa barn blir en pojke kan jag inte vara så säker på att jag inte vill försöka en gång till. För visst vore det kul med en tjej till i familjen. För även om det innerst inne inte spelar någon som helst roll vad ens barn har för kön, bara de är friska och glada och lyckliga, så skulle jag allt kunna tänka mig att få se en Wennerborg-Martinsdotter-tjej med.

 

Sannolikhet kille-tjej?

Jag har hört ryktas om sannolikhets-siffor om hur syskonskarorna vanligast ser ut. Om man får en pojke som första barn är det 70% sannolikhet att man får en pojke som andra barn med, medan om man får en tjej som första barn så är det 50% sannolikhet att man får en tjej till. Och vid tredje barnet, då är sannolikheten om man redan har två grabbar uppåt dryga 90% att man får ytterligare en pojke.

 

Med den informationen klingandes i öronen började jag fundera. Hur såg syskonförhållandena ut runt omkring en. Stämde statistiken på Moltas dagiskompisar, på våra egna kompisar och på alla andra runt omkring. Och jo, ta mig sjutton, kändes det inte som att det var precis så. Inte så många storebröder med småsystrar, men många två-pojkars-familjer.

 

Trots många bevis i ens närhet för att statistiken skulle vara sann så ville jag ha lite mer vetenskapliga bevis för att det verkligen var såhär. Så jag började leta på nätet. Och visst fann jag statistik. På statiska centralbyrån såklart (var annars). Där står det såhär: "Bland tvåbarnsmödrarna har ungefär hälften barn av samma kön, lite fler två pojkar (25 procent) än två flickor (23 procent). Bland trebarnsmödrarna är det betydligt ovanligare med samma sort, 14 procent bara pojkar och 12 procent bara flickor. Bland fyrabarnsmödrarna är andelarna nere på 8 respektive 6 procent. Sannolikheten för att nästa barn skall bli en pojke eller flicka är oberoende av tidigare kön på barnen."

 

Hoppet finns

Sedär. Där har jag mitt bevis för att även vi borde få en tjej nån gång. Åtminstone om vi provar fyra gånger 😉 Men om man nu inte bara vill lita på ödet och statistiken så finns det böcker om hur respektive kön "tillverkas". Har ännu inte hittat några böcker på svenska, men på engelska finns fler att välja mellan. Sök på "choose your babys sex" på nån bok-sajt så får du antaligen ett gäng träffar.

 

Jag har läst lite utdrag ur böckerna, och det handlar mycket om biologi. Hur länge de olika sorternas spermier överlever och i vilken miljö. Ganska osexiga tips med andra ord. Och generellt sett så kan man nog säga att det verkar lite tråkigare att tillverka tjejer. Så man kanske ska skita i tillverkningstipsen och förlita sig på statistiken istället 😉 Eller så tar man helt enkelt och tar aftonbladet till hjälp, se här. Den frågan som genast far genom mitt huvud när jag läser artikeln är om plastkirurgi funkar. För om inte är det nog kört 😉

Mustasch för en kväll

En kväll för några år sedan skulle jag göra ett byte från helskägg till "klassikern" tofs på hakan och långa pollisar. Medan jag lät trimmern röja runt i ansiktet fick jag en briljant idé – jag låter den undvika överläppen. Det funkade ju för Tom Selleck i Magnum redan på 80-talet, och under senare år har ju även coola killar som Luuk och Schyffert försökt med framgång (eller!?).

Ja, ja. Häromdagen stötte jag på en bild från tillfället och tänkte att jag ville delge alla denna kortvariga (pjuh!) överläppsbeprydnad.

Slut med cola, chips och godis

[Uppdaterad] Från och med idag gäller det. Ingen mer cola, inget mer godis och inga mer snacks.

Jag känner mig redo och jag känner mig stark, därför gör jag slag i saken och gör mig av med alla laster på en gång (trots att det inte är nyårsafton).

En gång i veckan tänker jag rapportera här på twum hur det har gått.

Målet: Att må bättre!

[Uppdatering] Även om inte viktnedgång är målet, så kan det ju vara en sporre. Därför tänker jag även börja väga mig en gång i veckan. Idag, två dagar efter start så väger jag 74,7, vilket troligtvis är i princip lika med startvikten.

Löpsedlarnas viktiga rapporter

Det måste vara en underbar värld vi lever i. En värld där det inte händer något hemskt att rapportera om. Där det allra viktigaste som går att skriva om är att Robinson-Emma viker ut sig igen och att Carola firar med de finska monstren dagen efter melodifestivalen. Eller så är det en helt hemsk värld vi lever i. En värld där det händer en massa viktiga saker. Men kvällstidningarna vill inte rapportera om dem, för läsarna vill inte läsa om vad som händer i världen utan är mer intresserade av vad Graaf-systrarna stoppar i brösten. Tyvärr är det nog så att det senare påståendet är det mest troliga. Och är inte det hemskt så säg? Vore inte det något att skriva om på löpsedlarna? "Folket bryr sig mer om utviksbrudar än om svältande barn i Afrika". Typ. Dock skulle det löpet kanske innehålla för mycket sanning för att passa som löp…
Chockerande sanning?
Sen kan man inte låta bli att undra varför vissa saker ens skrivs på löpsedlarna. Ska de inte chocka lite på löpen? Varför skriver de i så fall om en Big Brother-deltagare som vill vika ut sig? Är det inte det man sysslar med på heltid om man är med i Big Brother? Är det inte ca 100% sannolikhet att en brutta som är med i Big Brother kommer att synas i Café, Slitz eller Moore inom kort? Och varför inte? Hon har ju antagligen redan visat sina bröst en sisådär 1000 gånger redan i tv för tusentals tittare (ja, jag vet, det är hemskt att så många kollar på skiten). Och varför väljer man att skriva att Carola firar med finska monstren dagen efter Eurovision song contest? Vi hade faktiskt ordagrant diskuterat just den rubriken dagen innan för att vi förstod att den skulle komma. Vi hade till och med roat oss med att gissa vilka ord som skulle vara feta. Vi hade rätt: "finska", "monster" och "fest". Är det inte slöseri med en löpsedel när man väljer att fylla den med exakt det som förväntas?
Intressant?
Usch, jag hoppas verkligen att all den här vidriga journalistiken (eller vad man nu ska kalla den) kommer att upphöra snart. Att folk ska förstå att deras egna liv är viktigare och mer intressanta än dokusåpadeltagarnas. Och att journalister och bestämmare på kvällstidningarna ska ta sitt förnuft till fånga och inse att det nog skulle bli en ganska mycket mer givande arbetsplats om de skulle rapportera om faktiskt viktiga saker och skita i silikontjejernas spruckna tuttar. För vem fan bryr sig?


Likheten mellan kinderägg och sprit

30 kinderägg i 30-årspresent är väl inte så dumt? Nädå. Bara om man blir besatt av de där jäkla äggen och bara MÅSTE äta upp dem. Och inte nog med att de gjorda av choklad och därför skapar en besatthet i sig. De innehåller ju dessutom en leksak och en överraskning med. Bara en sån sak. Så när man lagom tröttnat på kinderäggs-smaken så sitter man gärna och öppnar och trycker i sig åtminstone ett till för att se om det var nån roligare leksak i det ägget. Tyvärr har vi vuxna inte kommit lika långt i tanken som 3-åringen. Han öppnar äggen och plockar bara ut leksaken (utan att äta upp chokladhöljet runt om). Så kan man ju också göra, fast det är inte rätt. Det känns liksom som fusk på nåt sätt. Och resultatet blir att man trycker i sig 30 kinderägg på några dagar (eftersom man äter upp 3-åringens skal med, för man kan ju inte slänga dem) och ligger illamåendes i soffan med minst ett par uppsättningar av varje leksak. Presenten innehöll inte bara de 30 kinderäggen, utan även en flaska sprit. Och jag har nu förstått kopplingen mellan kinderäggen och spritflaskan: om de missbrukas framkallar de båda ett förtjänat kraftigt illamående.

Livsfarligt att cykla med hjälm

När jag kommit till Västerås med tåget häromdagen så skulle jag först cykla förbi biblioteket och faxa några papper. Eftersom cykelturen bara var några hundra meter så slarvade jag och struntade i att ta på mig hjälmen.

Istället la jag den i den redan överfulla cykelkorgen (ja, det är manligt och ungdomligt att ha cykelkorg). Under tågresan så hade jag fäst hjälmen i axelremmen på min väska.

Efter några meter så cyklade jag ner för en trottoarkant, då hoppade hjälmen ur och svingades in i ekrarna på framhjulet med hjälp av axelremmen på väskan. Så istället för att skydda mig höll den på att orsaka mig allvarliga skador.

Vet inte riktigt om man kan ta lärdom av det här och säga att det är farligt att cykla med hjälm. Eller om jag helt enkelt ska sätta den på huvudet nästa gång istället.

Stackars handikappade Londonbor

Att vara rörelsehindrad i London kan inte vara någon lek. Hissar och rulltrappor är i princip obefintligt i tunnelbanesystemet.

Mellan allt slitande och bärande av barnvagnar och tunga väskor i trapporna kom vi att diskutera hur gammal Londons tunnelbana är i jämförelse med Stockholms. Efter några minuters surfande kom jag fram till följande.

Londons tunnelbana invigdes 1863 och är den första i världen, Stockholms invigdes nästan hundra år senare 1950. Men å andra sidan fick inte Köpenhamn sin förrän 2002.

Ironiskt nog så byggdes den första hissen, eller flyttbara rummet, i historien i London 1823 – synd att de inte tog fasta på det när de började snickra på tunnelbanan 40 år senare.

Tack Björn och Malin för all bärhjälp.

Skolstart

Jaha, så var den här… skolstarten. Skön för den som gillar att ha rutiner, efter sommarens slappande. Pirrig och nervös för de som ska börja nya klasser, lära känna nya människor. Eller som Moltas uttryckte det häromdagen när han skulle gå till sitt nya dagis "ont i magen nya dagis". Jag antar att det var hans sätt att uttrycka sin nervositet över det nya.

 

Jag själv, jag har en alldeles speciell känsla för skolstarts-tid… Pirrighet, förväntan och lycka. För skolstart betyder nämligen julafton för en sån papperprodukts-galning som jag. Varenda broschyr från bokhandlarna lusläser jag från pärm till pärm, eftersom de är fyllda med roliga pappersprodukter. När jag läst igenom alla och kollat alla pappersbutikers hemsidor inför skolstarten (för att se alla fina almanackor för nya skolåret) så ger jag mig ut på shoppingtur, med alla saker jag ska förgylla mitt skrivbord med som klara bilder i huvudet. Och sen spenderas tusentals kronor på lyxpappersprodukter. Åhléns, Bokia, Ordning & Reda, Granit och Bookbinders är bara några av de butiker som ska tjäna på en sån pappersholist som jag…

 

Sen kommer jag hem med mina påsar fyllda med vackra skrivprodukter. Låter dem ligga på mitt skrivbord ett tag. Väljer ut en skrivbok som jag börjar fylla (inte den allra finaste, för den vill jag liksom hålla lite på). Resten packar jag in i mitt skåp, skåpet som är vigt för just oanvända block, pärmar och fina mappar, eftersom skolstarterna kommer lite för ofta för att jag ska hinna förbruka allt. För det är faktiskt inte klokt hur länge ett enda block faktiskt räcker…

Hjälp mig ut

Hur fasen kan man ha så dålig karaktär att man sitter fast i ett pinsamt simpelt Cola-light-beroende?

Gång på gång bestämmer jag mig för att sluta. Och lika många gånger tänker jag "Till det här måste man ju faktiskt dricka Cola" när det är dags att stoppa något i magen.

Dessutom hänger Cola-suget tajt ihop med onyttig fast föda. Cola och salt fet mat passar som hand i handsken. Så när begäret kommer så måste jag även snabbt hitta på något svulstigt och smakrikt att sätta tänderna i.

Jag matar alltså kroppen med nyttigheter som mystiska sötningsämnen, mättat fett och blodtryckshöjande salt. Detta borgar ju för ett långt liv med hälsan i behåll…

Hjälp mig! Vad ska jag ta mig till!