15 nummer av CIO och ett av CSO

Som en liten avrundning inför föräldraledigheten så har jag samlat ihop de omslag som jag gjort det här första året på CIO (självklart inspirerad av Leijons liknande inlägg).

Tyck gärna till om vilken som är din favorit och ställ gärna frågor om hur vi tänkte när vi valde att göra omslagen på det här sättet. Inte alltid helt lätt att se logiken, jag vet 😉

Klicka på "Fler bilder" ovan för att se omslagen i lite större format.

Fotnot: Mannen på omslaget till nr 2/2006 som vi illustrerat som en superhjälte har för övrigt den goda smaken att bo i Västerås.

Nyårslöften

Nån som avlagt några nyårslöften?

 

Jag har inte gjort det av den enkla anledningen att jag alltid bryter dem… men nog skulle jag behöva ge och hålla några. T ex att äta mer nyttigt, mindre onyttigt, jobba mindre (knasigt nu när jag precis börjat jobba), ägna mer tid åt sånt jag vill, träna mer, se mindre på film, skälla mer sällan på Moltas, sova mer, krama de jag tycker om lite oftare, bry mig mindre om vad dumma människor säger, lägga mindre pengar på onödiga saker och så vidare i all oändlighet…

 

Har du avlagt något nyårslöfte? Och hur ofta håller du dina nyårslöften? Svara i vår undersökning.

Back in business

Jaha. Så var det dags att kliva upp igen när klockan ringer (istället för när bebisen skriker) och att åka iväg till jobbet tidigt på morgonen när det fortfarande är mörkt för att inte komma hem förrän det är mörkt igen. I morse ringde klockan halv sju eftersom jag bestämt mig för att börja arbetet efter åtta månader med en liten sovmorgon. Halv nio var jag på jobbet. Samma gamla jobb som vanligt. Samma stress, samma människor (mer eller mindre) och samma arbetsuppgifter. Men nya lokaler. Fräscha och alldeles alldeles nyinvigda (flytten hit skedde under mellandagarna). Dagen hittills har mest ägnats åt möten för att bli uppdaterad i vad som hänt under tiden jag varit borta och i nya telefoner, ny växel etc. Eftermiddagen kommer också att ägnas åt diverse möten innan det är dags att börja hårdköra. Två åttasidiga trycksaker och ett antal kampanjblad ska vara klara för tryck till mitten av nästa vecka. Hittills känner jag mig mest förvirrad. Och lite hungrig. Bäst jag tar lunch och inviger nya matsalen. Jobbstressen ska jag försöka dröja ytterligare några minuter med… Tjao!

Mamma och pappa på spa och jag åker pulka

I dag stack mamma och pappa iväg på spa efter frukost. Jag, mormor, morfar och Tett gick upp till backen och åkte pulka medan de spaade. Vi köpte en ny pulka med, en grön!

Jag fick provåka lift också, det var bra att öva på inför att jag ska åka skidor sen tyckte mormor och morfar. Jag tyckte att det var jättekul.

När vi kom hem och precis hade börjat med maten så kom mamma och pappa hem. De hade haft det skönt på spa.Sen vilade vi lite och jag kollade på Nicke Nyfiken på film.

Senare var det dags för middag, då kom Emmelie. God mat, men jag tjuvåt spagetti och ketchup lite tidigare, för jag var så hungrig, så jag åt inte så mycket av själva nyårsmiddagen.

Till efterrätt fick vi marängsviss. Men jag ville hellre ha bara glass, så då fick jag det. Men så satte jag glass i halsen precis när jag påbörjat min andra portion, och det gjorde jätteont och var kallt, så sen ville jag inte ha mer glass. Då ritade jag en stund istället, och sen diskade jag när alla ätit upp.

Sedan tittade jag och mormor på tv ända tills klockan slog tolv. Då blev det tydligen ett nytt år och det verkade alla fira med att skjuta raketer. Det var mycket fina fyrverkerier, och vi gick ut och tittade på det på bron. Men jag tyckte det smällde så mycket och undrade om nog inte Tett skulle bli ledsen, så jag ville gå in till honom istället och titta på fyrverkerierna genom fönstret. Det kändes mycket tryggare. Jag fick smaka champagne med, men det var surt tyckte jag!

Nästan en hel timme in på det nya året så gick vi alla och la oss och sov gott. Oj vilken lång sista dag på året det varit idag! Och rolig 🙂


Sover mig igenom nyårsnatten

Idag på dan så var mamma och pappa på spa, och jag, brorsan, mormor och morfar åkte pulka. Eller ja, jag åkte inte pulka utan satt i vagnen och myste medan brorsan åkte pulka med morfar. Han fick prova att åka lift med brorsan, det såg skoj ut.

När vi kom in efter pulkaåkandet somnade jag gott, sen vaknade jag och åt och ville gärna sova lite till. Och lite till. Och sen var jag bara vaken för att få på mig fina kläder och äta min kvällsgröt innan jag somnade igen. Och sov igenom hela nyårsfirandet och alla smällare och fyrverkerier och allt. Mamma och pappa var förvånade över att jag kunde sova så hårt utan att vakna av alla smällar, och brorsan han tyckte att de skulle gå in till mig för han var säker på att jag skulle bli ledsen med om jag skulle vaknat av att det lät så mycket. Men jag sov gott hela natten och märkte inte ens av att det blivit ett nytt år. Eller att jag varit med om mitt livs första nyårsafton…

Årets näst sista dag och vi åker pulka

Idag åt vi risgrynsgröt till frukost. Åh vad gott det var! En ekorre kom och åt av fågelmaten när vi satt och åt frukost, den var jättesöt (se bild i Tetts dagbok).

Efter frukost gick jag och Emmelie ut och åkte pulka, och morfar kommer ut med. Han startade skotern men den lät lite mycket tyckte jag, så jag ville inte åka. Sen kom alla andra ut med, och då gick vi upp till stora backen och åkte pulka istället för att bara åka på gården. Pappa, mamma, Emmelie och morfar åkte också pulka. Och Tett fick provåka med mamma en gång, men han gillade det inget vidare, han skrek massor.

Jag och Emmelie åkte i en kälke som man kunde dra runt en pinne med, pappa drog oss, och morfar. Sen drog jag runt Emmelie på kälken med, för jag är jättejättestark (itteittestark som jag säger).

När jag och pappa och morfar skulle åka jättelångt i pulkan, ända uppe från höjden, så fick vi så mycket fart att pulkorna sprack för att vi var så tunga. Morfars gick till och med av i två delar. Knasigt va?

Efter pulkaåkningen gick vi hem och mormor gräddade våfflor till alla, som vi åt med grädde och hjortronsylt. Det var mums det vill jag lova!


Pulkdag

I morse vid frukost så kom en ekorre och åt frukost samtidigt som oss, ute i fågelboet. Den var jättesöt och satt precis utanför fönstret.

På förmiddagen sen så gick vi upp till fjället och åkte pulka. Ja, brorsan och Emmelie hade försökt åka på gården, men det var så mycket träd och annat i vägen, så de ville åka i stora backen istället. Då fick vi följa med allihopa. Jag satt i vagnen mest hela tiden, och somnade till och med till en stund. Sen drog mamma upp mig ur vagnen och bestämde att jag skulle åka pulka med henne. Det tyckte jag väl var sådär… Mysigast hade jag det när jag fick vara i mormors famn uppe på fjället, det var mysigt det. Också såg jag så bra när brorsan, Emmelie, pappa och morfar körde sönder pulkor och ramlade runt i snön.

När vi kom tillbaka till stugan efter pulkäventyret så gjorde mormor våfflor, så jag somnade gott till lukten av nygräddade våfflor, som de andra smaskade i sig medan jag sov…

På kvällen tog vi det bara lugnt och brorsan gjorde frisyrer på alla och knäppte kort på dem sen. Jag myste med alla i soffan och gick runt soffbordet några varv, och lekte med lego och lite andra av brorsans leksaker.


Vi åker till fjällen

I morse sov jag och brorsan länge. Typiskt tyckte mamma och pappa som hade hoppats på att vi skulle komma iväg tidigt idag eftersom vi ska åka ända till mormor och morfar uppe i fjällen, men de hade inte ställt några klockor utan litade på att vi skulle vakna tidigt (eftersom vi för det allra mesta gör det). Idag sov vi i alla fall till halv nio, och det blev lite bråttom när vi vaknat. Men vid tio var vi i alla fall på väg. Jag kollade på film och Tett tjuvkikade han med eftersom han satt bredvid mig i bilen. Först såg jag Nicke Nyfiken ett par gånger, sen såg jag Teletubbies, fast inte förrän efter vi stannat och gått på toaletten och köpt korv och smörgås på Statoil i Rättvik. Men Teletubbies är inte så kul, så både jag och Tett somnade. Dessutom hade det börjat bli mörkt.

Sen dröjde det nån timme till innan vi var framme hos mormor och morfar. Uppe hos dem var det snö. De hade längtat efter oss må ni tro, så de blev glada när vi kom. Ceylon var också med och kom ut och mötte oss vid bilen.

De hade lagat mat tills vi kom, så vi började med att äta. Det var smarrigt med pasta och sås. Fast jag åt bara pasta och ketchup, jag gillar inte pastasås nåt vidare.

Efter maten lekte vi och busade med en massa leksaker, och tittade lite på tv innan det var dags för mig och Tett att sova. Men Tett somnade mycket tidigare än jag, för jag ville inte gå och lägga mig. Men sen när mamma och pappa bäddat till mig inne i mormor och morfars rum så kröp jag snabbt ner under täcket och somnade jättegott.

Moltas kan skriva sitt namn

Igår, på juldan, hade vi en familje-mys-dag. Släkten åkte nån gång mitt på dan och vi ägnade dan åt att leka tillsammans med barnen med alla deras nya leksaker. Moltas körde cars-spel på sin nya dator och skrev, räknade och målade i ett annat dataspel som också kom med tomten. Dessutom hann han med att titta på sin nya Nicke Nyfiken-film, bada med sin nya Elias-båt, köra med truck och traktorer och lära sin gosepapegoja att säga Moltas, Tett och att sjunga "blinka lilla stjärna". Dagen var fullspäckad med lek. Tett slog med sin nya hammare som blinkar när den slår i golvet, byggde med tygklossar, gosade med sin teletubbie och tog en massa steg med stöd av sin nya gåvagn.

På kvällen satt vi alla trötta och åt middag (klassisk juldags-pytt-i-panna av julmatsrester), och till efterrätt blev det en varsin GB Sandwich. I glasskartongen låg ett vykort, och Moltas ville skriva på kortet, så han fick en penna. Också sätter han sig och skriver MOLTAS (och säger varje bokstav han skriver innan han skriver den) framför mycket häpna (och stolta) föräldrar. På datorn har han kunnat skriva Moltas länge, men det är ju lite lättare när det bara gäller att känna igen bokstäverna och trycka på rätt knappar. Men att skriva det för hand, och utan att se framför sig hur det ska se ut, det hade vi inte förväntat oss att han skulle klara av än på ett tag. Tårarna rann på stolta föräldrar när han avslutade med S:et i slutet (rättvänt men med egen snits på). Och ja, det här är en mycket typisk "fan-vilka-duktiga-barn-vi-har"-nyhet som vi hoppas att det inte blir så många av (för oj, det är rätt trist att höra föräldrar skryta om sina barn). Men när vi blir lika chockade båda två över barnens kunskaper och färdigheter så kan vi bara inte låta bli. Som nu 🙂