Kategori: TWUM

Var inne på Mama Mias (en privat klinik i Stockholm som har mödravård och gör ultraljud) hemsida för att beställa ultraljud för den spännande könsbestämningen på vår nya bebis. Under fliken ultraljud, där man hittar telefonnummer för tidsbokningen, fanns en infotext om ultraljudet och förberedelser inför det. Där hittade jag följande text: "Den blivande barnafadern, eller motsvarande, är välkommen att närvara vid undersökningen."

Känns det inte oväntat nutid för att vara en mödravård att man har förstått att det inte alltid längre är givet att det är en man och en kvinna som får barn tillsammans?… Jag som på övriga mödravårder har fått förskräckelse i blicken av barnmorskorna bara jag nämnt att jag vill ta reda på kön, och de hittar på alla möjliga konstiga ursäkter för att man inte ska göra det där extra ultraljudet… Tack Mama Mia för att ni hänger med!

"Tillhör du typen som brukar hyperventilera när du tar dig ett glas vin? Vill du att någon ska hålla dig i handen, för att du plötsligt ser alla möjliga typer av skräckscenarier framför dig? Känner du hur paniken stiger när du börjar tappa kontrollen? Med tanke på att det dör sisådär en 2 000 svenskar varje år på grund av alkohol, så vore det rätt befogat. Men antagligen gör du inget av ovanstående saker. Antagligen är du mycket mer rädd för att omkomma i en flygolycka, än att dö på grund av alkoholrelaterade orsaker.

Nu har vi implementerat den otroligt fiffiga tjänsten Gravatar.com som herr Leijon tipsat oss om i höstas. Tyvärr har tjänsten varit ruskigt seg, men nu har en nyrelease gjorts och allt ska vara på topp igen.

Med Gravatar kan din e-postadress bli kopplad till en bild som sedan visas på alla sajter/forum/bloggar som har tjänsten installerad (100 000 tals sajter redan idag).

Ingen risk för spam!
E-postadressen avslöjas aldrig på sidan, varken hos oss eller hos Gravatar utan den skickas krypterad till deras databas där bilden skickas tillbaka till oss. Så du behöver inte vara orolig för att locka till dig en massa spam genom att använda detta.

Så här gör du:
1. Gå in på Gravatar.com och registrera dig (GRATIS) använd den e-postadress i registeringen som du tänker använda här på twum.

2. Ladda upp en kvadratisk bild av dig själv (om den inte är kvadratisk kommer den att förvanskas).

3. Ranka din bild. Rankingen gör att sidor (som twum t ex) själva kan välja hur grova bilder som får visas på sidan. Här håller vi ju en barntillåten nivå såklart. Associera sedan bilden med din epostadress (detta verklar strula i vissa versioner av Explorer, prova i Firefox om det strular).

4. Invänta. Det verkar som det kan vara en fördröjning på nästan en dag innan din Gravatar blir aktiv och syns.

Vad väntar du på? Bli en "gravatarare" du också 😉

Igår var det ju fettisdag. Eller semmeldagen om man nu vill. Och för mig var det en självklarhet att ha semlor till efterrätt. Jag bad Tård att köpa semlor, och vi hade länge och väl en diskussion om hur många som skulle inhandlas. För mig var det givet att vi skulle ha minst tre semlor. En till mig, en till Tård och en till Moltas. Tett kunde få smaka av oss andra. Tård tyckte att en semla räckte. En till mig. Han åt hellre nåt annat, och trodde att Moltas hellre gjorde det med. Och då tyckte jag bara att han var så där jättetrist. För på semmeldan måste man väl ändå äta semlor? Likväl som man väl inte väljer en ostmacka på kanelbullens dag, eller kalops istället för våfflor på våffeldagen? Även om man inte är så jätteförtjust i semlor så kan man väl offra sig för att hålla traditionen vid liv, när det bara är en gång per år man behöver stå ut? På samma sätt som man bör dricka åtminstone ett glas champagne på nyår. Och äta julskinka när det är jul, även om man tycker att Lönnebergaskinka egentligen är godare?

Jag har tidigare tänkt att jag är ganska otraditionell av mig. Att det inte är så viktigt för mig att allt är som det alltid har varit. Men när nån kommer och påstår att man ska strunta i de små härliga traditionerna som bryter den trista vardagen, ja då blir jag arg som ett bi. Jag vill lukta brandrök på sista april (trots att det inte är så jäkla kul att titta på en eld och bli jagad av smällare), och jag vill få blommor på alla hjärtans dag (men gärna annars med). Och nog sjutton kan man väl trycka i sig en semla på fettisdagen? När jag tänker tillbaka så har jag från när jag var liten älskat alla små traditioner. Och då känns det än mer viktigt nu när vi har barn, att ge dem traditionerna vidare, och hoppas på att de kommer att älska dem med.

Däremot fick jag igår kväll, som straff för att jag jobbat för länge och kommit hem för sent, stå ut med att barnen inte hann vara med och fettisdags-fika, eftersom de sov sedan länge när det blev dags. Jag var mycket nära att riva upp dem ur sängen för att de skulle få vara med och hålla traditionen vid liv, men blev hindrad av min förnuftige make. Men jag hoppas åtminstone att Moltas fick semla på dagis, och Tett, han ska få en alldeles egen semla nästa år, jag lovar…

Men ni då, åt ni någon semla igår, och hur viktigt tycker ni att det är att hålla traditioner vid liv?

Ps. Tård åt efter mycket om och men också en semla igår, även om han han åt en "fuskis" med vaniljkräm i istället för mandelmassa. Men det är godkänt.

Dag 14 – (070125) Stranddag
Idag åt vi frukost själva och mötte upp mamma och pappa nere på stranden. Jag smet iväg och tog en massage idag igen, och det var lika skönt som förra gången. Mamma passade på att ta manikyr och pedikyr samtidigt. Sedan var det sol och bad och pappa förhandlade friskt med strandförsäljarna. Han dealade om en massa ringar som skulle inhandlas, och fick deala om en ring till mig med till slut. Han fick den till superpris och försäljerskan log och sa ”happy hour” när den blev så billig (kan även ha att göra med att han redan hade köpt tre ringar). Ringen fick jag av mamma och pappa som ett minne från Thailand. Den är superfin J. Mamma och pappa gick iväg sedan och åt lunch på tu man hand, och jag och Tård låg kvar och solade en stund till, och gick sedan upp till hotellet och åt lunch i poolbaren. Tård fick äntligen sina mexican ribs som han tänkt på sedan första dan, och jag åt en god sweet and sour fläskkött med ris). Barnen fick vila en stund uppe på rummet sedan, och Moltas fick raka sig för första gången, efter att ha tjatat friskt efter att ha tittat på när Tård rakat sig. Ser han inte cool ut så säg?!

På kvällen kom mamma och pappa upp till oss och var barnvakt så att jag och Tård fick gå ut och äta på tu man hand. Det blev ett återbesök på Stars med en helt ok pepparstek med bruschetta till förrätt. Till efterrätt blev det frukt (åh vad god frukten är här) och te. Sedan strosade vi lugnt hemöver och bytte av mamma och pappa vid elvatiden. Moltas var fortfarande vaken men somnade ganska snart efter att vi kommit hem.

Bilder från dag 14 »

Dag 15 – (070126) Pooldag
Idag tog vi lite sovmorgon, och sedan blev det en pooldag. Moltas lekte med Ella och andra barn i poolen och åkte vattenrutschkana med morfar och pappa, och simmade några varv med mig i stora poolen (hängades i min fot). Vi åt lunch i poolbaren, jag var trist och åt en köttfärssås och spagetti och Tård en mexican ribs. Sedan var det sol och bad igen, och Tett badade också massor. När vi badat klart gick vi upp till rummet och ägnade nån timme åt att packa det mesta inför hemresan imorgon, och barnen vilade lite medan. Sedan var det dags för avslutningsmiddagen som blev på fin restaurang (där servitören inte kunde ett ord engelska). Det blev i alla fall tenderloin steak för oss alla, mums. Jag åt en cheesecake till efterrätt, men den var sådär. Tårds frukttallrik var både goda och nyttigare… För att smälta maten gick vi ut på en liten sen shoppingtur sedan, och jag hittade ett armband och Moltas fick köpa en röd leksaksvespa. Han var mycket nöjd. Han provade en risplockar-hatt med som han var gudomligt söt i, och flirtade med alla som kom i hans väg, innan det var dags att gå tillbaka till hotellrummet för en sista natts sömn i Thailand. Imorgon bär det av hemåt, snyft!

Bilder från dag 15 »

Dag 16 – Hemresan (070127)
Klockan tio över åtta skulle bussen komma och hämta oss på hotellet, så det blev en tidig morgon. Vid sex ringde klockan och vi masade oss upp och packade det sista och ringde bell boy som kom och hämtade våra väskor. Sedan gick vi ner och intog en sista frukostbuffé på Surin Beach Resort innan det var dags för utcheckning och avfärd mot flygplatsen. Framme vid flygplatsen fick man en smärre chock av kaoset som rådde bara för att få komma in på flygplatsen (lite puckat eftersom man borde räknat med det med tanke på hur organiserat (not) saker och ting verkar vara i det här landet). Vi fick veta att flyget skulle vara en halvtimme sent ungefär innan vi klev av bussen. Sen var det säkerhetskontroll för att ta sig in på flygplatsen, sedan checkade vi in våra väskor direkt och gick igenom passkontroll och nästa säkerhetskontroll. Sedan följde en evig väntan på att ens få veta vilken tid planet, som var försenat, skulle gå. Men nä, ingen information kom upp på skärmarna, och av en slump såg jag på en lapp vid incheckningsdisken att boarding skulle börja kvart i tolv. Det vill säg nästan en timme efter att planet skulle ha lyft. Inte direkt var man var sugen på med en 15 timmars flygresa framför sig. Ja, ja. Vi gick och kollade lite i butikerna på flygplatsen medan vi väntade, och käkade lite chips och väntade. Tett somnade gott i mammas famn och Moltas krälade omkring på det smutsiga golvet tills det var dags att gå ombord. Efter vi lämnat våra boardingkort så var det buss till flygplanet. Och gissa om Moltas blev helt förtvivlad när dörrarna på bussen stängdes mitt framför ögonen på oss, med mormor, morfar och Tett inne i bussen, och vi utanför. Han grät och grät och grät och ropade efter Tett. Han trodde nog att flygplanet skulle åka iväg utan oss. Vi försökte berätta att vi skulle åka en annan buss till flygplanet, men han grät hela vägen och pratade bara om hur den röda bussen hade stängt dörren och att Tett var i den. Inte utan att man blev lite tårögd över syskonkärleken… Väl inne på planet upptäckte vi att vi inte fått den spädbarnsplats som vi bokat, utan vanliga sittplatser. Suck. Flygvärdinnorna gjorde vad de kunde för att kunna möblera om, men det visade sig till slut, en timme senare (när alla kommit ombord) att det var spädbarn vid alla spädbarnsplatser. Vilket då innebar att vi hade en 15 timmars resa framför oss utan möjlighet att kunna lägga ifrån oss Tett. Ingen höjdare… Men sen visade sig resan trots allt inte bli så jobbig som vi förväntat oss. Tett och Moltas turades om att sova på golvet framför oss, och vi lyckades faktiskt få i oss två måltider mat var (Tett sov under 1,5 av de måltiderna, och Moltas tittade på film under båda (thank you God för den bärbara DVDn). Vi gjorde en mellanlandning i Dubai i Förenade Arabemiraten efter 6,5 timmar. Mellanlandningen innebar i stort sett bara att vi hann kliva av planet, åka buss i 20 meter, gå in på flygplatsen, gå en väldigt snabb sväng i taxfree-butiken för att sedan bli inropad till planet igen (och åka buss i 20 meter tillbaka till planet). Men mellanlandningen var nog bra för småkillarna som fick sträcka på benen och se något annat än ett flygplan en stund.

När vi kom fram till Arlanda var det en väldig vä
ntan på väskorna, och Tård sprang iväg för att hämta bilen, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort, för den valde att inte starta. Jag försökte få tag i Emmelie och Alex (som skulle hämta mamma och pappa) medan Tård ringde parkeringsservice för att höra om någon där hade startkablar och kunde komma ut och starthjälpa. Men ingen hjälp kunde vi få därifrån, så när jag fick tag på Emmelie skickade hon iväg Alex att hjälpa Tård igång med bilen, och vi övriga fick till slut ut våra väskor och hann ta en snabb fika medan vi väntade. Tård och Alex lyckades få igång bilen i alla fall med hjälp av guidning över telefon av pappa, och vi andra slängde i oss en fika medan vi väntade.

När Tård och Alex sedan kom var Tård så genomfrusen som jag aldrig sett honom förut. Att komma från 30° värme till –15° kyla, utan jacka, och bli fast i ett kallgarage med en bil som inte vill starta är nog inte det roligaste. Men han fick värmas av en kopp te och en bulle i alla fall, och när väskorna var inpackade i respektive bil begav vi oss hemåt Västerås och mamma, pappa, Emmelie och Alex åkte till Uppsala.

Sent på natten kom vi hem, och pojkarna var överlyckliga att vara hemma igen. Men också jättetrötta liksom vi, så vi packade bara upp det mest nödvändiga, sedan gick vi och la oss i våra sängar och sov gott i några timmar. Borta bra men hemma bäst brukar man säga. Och visst är det så. Men värmen hade gott kunnat få följa med oss hem, och vintern flyga iväg till någonannanstans…

Morgonen efter vaknade hela familjen klockan fem på morgonen. Motsvarande klockan elva på förmiddagen i Thailand. Och vi var alla jättepigga… Vi försökte somna om men gav upp till slut,och så fort Hemköp öppnade (klockan åtta) sprang jag iväg och köpte en jättefrukost av svenskt slag. Yoghurt, fil, ost, knäckebröd, oboy, ägg… Mums. Och då kände vi, när vi satt och åt alla svenska (?) delikatesser att jo, hemma är nog bäst ändå (trots vintern).

Bilder från dag 16 »

Dag 9 – Sol och bad vid poolen (070120)
Idag hade vi en lugn hemmadag vid poolen. Vi solade och badade, och Tett badade massor och skvätte mest av alla på hela hotellområdet. Moltas lekte med sina kompisar som han fått igår. Vi beställde lunch till poolen, och det blev en Sa Tay för Tård och en grönsaker i pitabröd för min del (ska försöka äta vegetariskt resten av tiden eftersom det är större chans att få vara frisk då kanske)… Moltas åt korv och pommes frites, men hade inte direkt tid att äta så mycket.

När vi badat färdigt gick vi upp till rummen och bytte om och gav lilleman mat, sedan tog vi en tuk-tuk till Kamala för att gå på en lokal marknad där. Det var helt sjukt billigt på marknaden, och vi köpte flera t-shirts till Moltas för 8 kr styck och en hög med t-shirts till Tård för 20 kr styck (snygga dessutom). Jag handlade lite dyrare, och hamnade på ca 40 kr per plagg.

Efter vi fyndat färdigt begav vi oss hemåt med tuk-tuk igen, och stannade till för middag på en pizzeria inte allt för långt ifrån hotellet. Jag åt en god pasta med nötter och tomatsås, och Tård och Moltas åt nån tortellini som var jättegod också. Mitt i maten kom det värsta åsk- och regnovädret jag någonsin varit med om, och vi blev sittandes bra länge på restaurangen för att slippa bli genomblöta i regnet, och som tur var lugnade det ner sig efter en stund, och vi kunde gå hem och sova. När vi kom till hotellet var Nalle Puh där och hälsade på, och Moltas kom på efter en stund att han nog måste krama Nalle Puh, så lyckliga Nalle Puh fick en godnattkram innan det var dags att krypa till kojs. Imorgon är det ju äventyrsdags igen, elefantridning må ni tro!

Bilder från dag 9 »

Dag 10 – Elefantridning, halvdags djungeltur (070121)
Vi klev upp sjukt tidigt idag, eftersom vi skulle träffas tjugo i åtta vid bussen som skulle ta oss till djungeln och elefanterna. För att hinna göra barnen klara och få med oss packning och i oss frukost hade vi ställt klockan på halv sex. Hu!

Efter frukost gick vi till bussen, som visade sig vara en liten minibuss (utan säkerhetsbälten såklart). Vi packades in i den tillsammans med några andra som hämtades upp vid andra hotell. Sedan åkte vi i drygt en halvtimme innan vi var framme vid Siam Safari och djungeln. Där möttes vi upp av en svensk guide som hette Martina, som delade ut klisterlappar med sitt namn, och berättade att vi snart skulle få åka en liten tur i jeepar, upp till djungeln. Medan vi väntade på jeepar och att alla skulle samlas så stötte vi på en enorm spindel som gjorde att vi var livrädda för vad vi skulle hitta i barnvagnen sen när vi kom tillbaka (den skulle nämligen stå parkerad där medan vi var ute på tur).

Snart var det i alla fall dags för jeepturen, och Moltas tyckte att det var mycket spännande. Det bar av upp i bergen, och utsikten var helt underbar. Vatten och trädklädda berg från höga höjder, åh vad fint! Vi stannade uppe i lägret, och där stod två vattenbufflar och kikade. Alla sprang fram och ville titta på dem, men vi blev snart ihopkallade av guiden som ville ha oss sittandes på bänkar en bit bort. Där fick vi sitta medan en skön apa hade uppvisning om hur duktig den var att hämta kokosnötter, och vi fick lära oss hur det går till när aporna skolas för att bli kokosnöts-plockare.

Efter ap-uppvisningen var det dags för vattenbufflarna att bli presenterade, och de om ville fick ta sig en sittning på dem, alternativt åka kärra efter dem. Tård med Tett i selen klättrade upp och satt på tjuren, och Moltas vågade sig också på en sittning. Jag, mamma och Moltas åkte en tur i vagnen dragen av en vattenbuffel efter Moltas ridtur.

Sedan var det dags för lite uppvisning av hur man knäcker, gröper ur och använder en kokosnöt. Allt tas till vara i Thailand, och guiden berättade om vad de olika sakerna användes till. Vi fick smaka på kokosvatten, riven kokos, kokosolja och någon chokladkokos (mycket god). Moltas sprang omkring som en vilde mest hela tiden och lekte med alla andra barn som var med på utflykten.

Efter kokoslektionen tog vi oss vidare upp i djungeln till gummiträden, och fick en lektion i hur man utvinner gummi, samt hur den efterbehandlas för att till slut bli de gummimattor som exporteras för att användas till allt från gummidäck till kondomer. Gummiexporten är Thailands näst största inkomstkälla, näst efter turismen, och det ser man väl i Thailand, eftersom gummiträd finns ÖVERALLT.

När gummiträden var avklarade gick vi upp till ett litet djungelkök där vi fick lära oss om ingredienserna i curry, och fick se hur det går till när man gör curry. Vi fick även provsmaka en currygryta som en thailändsk tant lagat till. Den var ganska smaklös tyckte jag, och inte fanns den där styrkan som det pratades om att det fanns i currypastorna som såldes. Vi köpte med oss några pastor i alla fall, och gick vidare till ELEFANTERNA. Moltas blev eld och lågor när han fick syn på elefanterna, och kunde inte nog fort gå och sätta sig för att titta på dem. Tett blev oturligt nog ofantlig hungrig just under elefant-showen, så jag satt mest och matade, så det blev tyvärr inte så många foton från showen. Men det var tre söta elefanter som höll show i alla fall tillsammans med sina skötare, och visade bland annat att de kunde spela instrument, måla tavlor, sparka boll och dansa. Moltas var MYCKET imponerad. Tett var mest hungrig… Efter showen fick man köpa frukter att ge elefanterna, och Moltas var tuff och vågade sig faktiskt på att stoppa in frukt i de stora snablarna, även om han var ganska så reserverad till en början.

Sedan var det äntligen dags för elefantridningen. Vi fick först en lektion om elefanterna, och om dess skötare. Tydligen så lever skötaren och elefanten ihop i hela sitt liv. Pojkarna får vanligtvis en elefant när de föds, och elefanterna har ungefär samma livslängd som en människa, dvs ca 90 år. Skötaren pratar med sin elefant via hummanden, och det vill jag lova att vår skötare gjorde. Jag skulle inte vilja påstå att man blir helt normal av att ha en elefant som bästa vän i hela sitt liv kanske, för vår skötare hummade i allt han sa, även när han försökte prata med människor, skratta eller göra något annat (mycket roande att lyssna på)… Ja, så var det äntligen dags för ridturen. Vi fick hoppa på elefanten efter mamma och pappas, och fick sitta hela familjen på samma elefant. Moltas var supertuff och klev upp på elefanten utan att tveka. Mer otäckt tyckte nog jag och Tård att det var, med inte bara oss själva utan även två barn att hålla reda på uppe
på en ostadig (?) elefantrygg. Vi lunkade iväg så snart vi satt oss till rätta, och Moltas tyckte nog att det var bra coolt. Snart efter vår början stannade elefanten, vände sig tvärs över vägen och uträttade lite behov. Vi hamnade därför efter de andra, men vi kom ikapp såsmåningom eftersom de andra elefanterna också gjorde pauser för att äta eller göra andra saker. Det lunkade på i stilla takt och gungade skönt, och när vi kom upp på en höjd där vi såg vattnet långt nedanför tyckte Moltas att elefanten skulle gå ner dit för att bada lite med oss. Vi är elefanten evigt tacksam att han inte förstod svenska och att han inte gjorde som Moltas ville 😉

När det var färdigridet köpte vi frukt till våra elefanter, och Moltas matade både den och mormor och morfars elefant. Han blev också erbjuden att sitta på elefantens huvud, men då tyckte Moltas att vi faktiskt hade ridigt färdigt på elefanten. Men han matade den vidare tills frukten var slut, och sen gick vi vidare till souvenirshopen där jag köpte ett fint halsband, innan vi gick och satte oss till bords vid en härlig lunchbuffé. Buffén bestod av diverse grytor och woker, och friterade grönsaker med sås. Mycket gott. Ris till förstås och frukt till efterrätt. Tett åt tre bananer och såg ut som en kladdig banan hela han. Moltas åt mest ris och rischips. Sedan kom jeeparna tillbaka och körde oss tillbaka till lägret, där vi hämtade upp vår vagn (efter noggrann genomgång att inte några jättespindlar byggt bo i den), och åkte sedan hemåt i minibussen igen.

Vi var lagom varma, svettiga och dammiga när vi kom tillbaka till hotellet och bestämde oss för att vi skulle ta oss ett bad eller två i hotellpoolen, så det gjorde vi. Det var gudomligt skönt! Sedan vilade vi en stund och tog en tuk-tuk till Patong för shopping på marknad där. Marknaden var dock stängd, men vi lyckades shoppa några t-shirts till Tård ändå. Sen åt vi middag på en fin restaurang vid havet, utomhus. Där åt vi den godaste pepparstek (det gick åt skogen med mina vegetariska tankar) vi någonsin ätit (antagligen gjord på vattenbuffel) och jag lyxade till det med flamberade bananer till efterrätt (men fick bannor av Tård då det visade sig vara sprit i såsen, så sen fick pappa äta upp resten). När middagen var över hann vi med lite shopping till, och jag hittade lite fina smycken som följde med mig hem. Tuk-tuk-färden hem i sena natten var något av det vidrigaste någon av oss varit med om, och vi tackade vår lyckliga stjärna när vi stod utanför hotellet att vi kommit hem helskinnade. Nu var det slut med tuk-tuk-turer för oss för den här resan kände vi, åtminstone under kvällstid. Huah!

Bilder från dag 10 »

Dag 11 – Mamma och pappa på utflykt, bad vid poolen & roomservice-lunch (070122)
I morse tog vi sovmorgon och hann knappt med frukosten (som serverades till halv elva). Åh vad skönt! Mamma och pappa var ute på utflykt idag, så vi hade bestämt oss för att stanna vid poolen, för att slippa släpa barnen i sanden alldeles själva. Moltas och Tett var överlyckliga, de gillade poolen bättre än stranden. Moltas lekte med de andra barnen och Tett badade med oss emellanåt. Och Moltas och Tård åkte vattenrutschkana åtskilliga gånger. När det var dags för lunch gick vi upp till rummet och barnen fick mat, sedan beställde vi upp lunch via roomservice till oss, som vi åt på balkongen (jag åt en god Sa Tay med fläskkött och Tård åt köttfärssås och spagetti) medan småkillarna vilade. Senare framåt eftermiddagen ringde mamma och pappa från sitt rum och berättade att de var tillbaka, och att de skulle vila en stund. Vi passade på att vila en stund med innan vi mötte upp dem för middag senare. Idag blev det middag på restaurang Carmen, som låg nära hotellet. De serverade italiensk mat, och det var supergott. Jag åt en pastarätt med gratinerade grönsaker, och Tård åt en lasagne. Till efterrätt kostade vi på oss en varsin chokladmousse, som var helt underbart god!

Bilder från dag 11 »

Dag 12 – Stranden (070123)
Idag blev det en stranddag igen efter hotellfrukost. Jag och mamma började dagen med en varsin helkroppsmassage för 300 baht. Helt sjukt billigt. Och sjukt skönt. Jag berättade att jag var gravid och de var jätteförsiktiga med magen. Bebisen sparkade vilt där inne, den brukar göra det när jag blir avslappnad, så de lyckades väl bra med massagen 🙂 Efter massagelyx blev det sol och bad och lite pocketläsande, och pappa prutade till sig ett par tuk-tuk-prydnadsbilar till Moltas och Tett (som dock blev dyra trots prutande). Sedan intog vi en sen lunch vid tretiden på Mr Crabs beachclub. Det blev en sweet and sour fläskkött med ris för mig, och en hot röd currygryta med fläskkött för Tård (också med ris till). Pappa valde en grön mildare curry, men det visade sig vara helt fel, den var om inte starkare så minst lika stark som den röda (trots det vi lärt oss på curry-kursen i söndags).

När vi kom tillbaka till hotellet för lite vila var pojkarna jättetrötta och somnade på direkten. Moltas med sin nya röda tuk-tuk i famnen… Jag och Tård slappade på balkongen tills det var dags att göra barnen klara för kvällens middag. Den tog plats på Catch beach club ikväll som nog var Surins finaste ställe (på delad förstaplats med Weaves som vi åt på femte dan). Restaurangen hade både en inne- och en utedel, och vi satt i utedelen som låg på stranden. Det blåste friska svalkande vindar och man hörde vågorna slå mot stranden. Ljuvligt… Allt kändes mycket lyxigt, och maten var såklart lite dyrare än vanligt. Jag åt en rib eye steak som var sådär, med pepparsås och god potatis (jag är en sån som inte gillar senigt kött, även om jag vet att det är ”fint”). Tård åt en god tonfisk-stek med ris, och drog nog vinstlotten (trots att min mat kostade nästan det dubbla). Till efterrätt delade vi på en chockladbrownie och drack gott te. Moltas åt bara lite ris och roade sig resten av tiden med att leka i sanden. Innan det var dags att gå hem och sova gick vi och handlade lite på vår minimart och köpte en kycklingen-tandborste till Moltas, som han genast ville prova innan det var dags att sova. Det är bra med nyttiga leksaker J

Bilder från dag 12 »

Från ena dagen till den andra så kan människor komma och gå från vår jord. Ena dagen levandes, andandes, pratandes, älskandes. Och nästa dag borta. Saknad och sörjd. Död är ett helvetes skit. Men samtidigt en del av livet, den sista. Och det är ett mirakel, att ena sekunden finnas, och nästa inte. På samma sätt som det är ett mirakel att en människa plötsligt kan tillkomma, från att vara ingenting bli något, en liten människa. Livet är ett mirakel. Ett mirakel vi får vara med om en kort stund av världens tid. Ta vara på den…

En arbetskamrat frågade mig och en gemensam kollega häromdagen över en lunch om vi hade några planer för alla hjärtans dag. Vår gemensamme kollega avfärdade direkt dagen med att det var kommersiellt skit och att han mer trodde på alla hjärtans dag i vardagen. Och han var inte den första jag hört säga exakt de orden. Men vad menar han då? Att bara för att man väljer att fira alla hjärtans dag så väljer man bort det i vardagen? Jag tycker naturligtvis också att det vore toppen om alla alltid hade alla hjärtans dag i vardagen. Men hur många lever så? Och vad är det som säger att man lever mindre så om man väljer att fira alla hjärtans dag?

Jag tycker att alla hjärtans dag är en fin påminnelse om att ge uppskattning till de sina. Om man nu gör det med ett kort, en present, en blomma eller ett telefonsamtal spelar mindre roll. Sen är det givetvis precis lika mycket värt med detsamma vilken annan dag som helst på året. Men som ni flesta säkert känner igen er i så är det ju så lätt att glömma det i vardagen. Och då är det väl utmärkt att få en liten påminnelse, och dessutom en massa bra erbjudanden, för att komma ihåg att ge den där lilla extra uppskattningen? Sen lyckas och hinner man inte alltid med det man vill för sina till alla hjärtans dag varje år ändå, men har man försökt så har man kommit långt tycker jag. Och vem blir inte glad för uppskattning, även om den råkar komma på en kommersiell dag som alla hjärtans dag?

Jag tänker i alla fall fortsätta att fira alla hjärtans dag varenda år. På samma sätt som jag firar födelsedagar, fettisdagar (visst vore väl inte semlor lika gott om de åts till vardags?) och mor och fars dag. Och bara för det kommer jag förhoppningsvis inte att strunta i dem jag firat alla andra dagar, utan de här dagarna som kommer som en liten reminder i almanackan ger bara mina nära ännu ett tillfälle till lite extra uppmärksamhet från mig. Och det tycker jag de är värda. Nä, fram för fler trevliga traditioner tycker jag.

Puss & kram till er alla på alla hjärtans dag. Nu och för alltid!

Idag gör vi en liten paus i Thailandsdagboken för att rapportera att vi äntligen gör oss av med Volvon som vi aldrig har trivts med. Nu är vi tillbaka hos vårt favoritmärke Toyota. Vår Starlet från 1982 tog oss många mil utan bekymmer, så vi har goda förhoppningar om vår nya 7-sitsiga "snygging".

Vi behöver bara stå ut i 5 dagar till med Volvon. Efter det kan vi köra omkring med våra två (snart tre) barn och ändå få plats med ett par vuxna till. Mmmm… härligt 🙂