Kategori: TWUM

Jag har alltid trott att storstadsbor som gnäller på att lantisar är "efter" bara kört med det "därför att". Men så har jag flyttat "till landet" och upptäcker att jo, visst sjutton är man efter på landet. För det mesta på oviktiga saker som att man inte kan handla fullkorns- eller ruccolapizza på landet, eller att det bara finns en sushi-restaurang (som är stängd på söndagar), att de flesta restauranger har sommarstängt eller att det bara finns en endaste indisk restaurang (som dessutom inte serverar god mat). I Stockholm har man haft ruccola på pizzan i evigheter, och om man söker på restauranger med indiskt kök på www.aos.se så får man 47 träffar, och söker man på sushi får man upp 104 stycken. Och Stockholm är faktiskt bara 14 gånger större än Västerås. Inte 47 eller 104 gånger större (om man nu skulle tro att antalet indiska/sushi-restauranger står i proportion till invånarantalet).

Men, men. Det är ju små oviktiga efter-bitar som man kanske kan ha överseende med (även om det är tungt när man bott i en storstad i dryga 6 år och vant sig vid lyxen att ha allt i sin närhet). En trend som däremot verkligen ligger efter på landet är cykelhjälmar. Och det är ju en lite viktigare trend… Jag som glatt gått omkring i Stockholm och varit nöjd för att folk är så medvetna och använder cykelhjälm (för ärligt, varenda människa i Stockholm har cykelhjälm), blev lika ledsen när jag flyttade till Västerås och knappt sett en enda cykelhjälm på någon av de hundratals cyklister jag sett under vårt halvår här. En annan "efter"-grej på landet är rökning. Hit har inte "det är ohippt att röka"-trenden kommit än. Medan folk småsmyger med sin rökning i storstan så är det fortfarande lite småtufft att röka på landet. Och det kan man väl lungt kalla att vara efter??

Men, min slutsats i alla fall… alla ni som tror och tyckt att 08:or är blåsta, tänk om. De verkar ha bra mycket mer innanför skallbenet än lantisar, och är dessutom betydligt mer noggrann med att skydda det.

Med anledning av diskussionen i forumet (som iofs uppkommit tidigare i muntlig form) så tänkte jag göra en grundlig undersökning här på twum.

Hur många av er spolar vatten på tandborsten innan ni stoppar den i munnen första gången?

Länk till diskussionen »

Kommer ni ihåg Ingmar i ”Mitt liv som hund”? Och framför allt kommer ni ihåg hur svårt han hade att dricka mjölk. Han började skaka i handen när han skulle föra glaset till munnen, och om han försökte genomföra det så blev det spilld mjölk överallt – som Winnerbäck skulle uttryckt det.

Jag lider av samma problem. Det gäller inte mjölk i mitt fall, utan främst te eller saker man äter med sked. Det händer i princip bara i situationer då jag är lite obekväm. Att dricka te på en anställningsintervju är t ex otänkbart. Men även att äta soppa bland kollegor på jobbet är stört omöjligt. Jag har många gånger lämnat en orörd kopp te eller en osmakad soppa bakom mig pga detta.

Blev tipsad av Peter om denna hysteriskt roliga filmsnutt. En ganska värdelös show som blir mycket lyckad.
/>

I höstas läste jag boken "Komma ut" av Anders Öhrman. Det är en samling med verkliga berättelser där homosexuella människor kommit ut med sin läggning för omgivningen.

Tidigare har jag skrivit om hur man känner sig som en idiot när man sitter och skrattar åt radiohumor i mp3-spelaren på tåget. Den här boken fick mig att framstå som en idiot av omvänd anledning. Tårarna rullade ner för kinderna – både vid de lyckliga och de olyckliga historierna – medan tåget tuffade fram mellan Västerås och Stockholm.

Jag blir så otroligt upprörd och fruktansvärt ledsen när jag inser att den här boken behövs – och att jag haft fel när jag trott att det inte är så "big deal" att komma ut i dagens samhälle.

Som tur är verkar ändå de flesta som kommer ut mötas av förståelse och positiva reaktioner.

Några guldkorn ur de lyckliga historierna:
1) Magnus har förberett hela kvällen, bjudit hem sin mamma, planerat att han efter förrätt, huvudrätt och efterrätt ska avslöja sin hemlighet under kaffet. Har de exakta orden formulerade. I samma stund som mamman sätter sig till bords frågar hon "Det är inte så att du är bög?". Magnus blir ställd, men ber henne att inte berätta för resten av familjen, då han vill göra det själv.

Han bokar in en fika med sin syster. När systern kommer till caféet kastar hon sig runt halsen på honom "Grattis, vad kul att du är bög, mamma berättade". "Fan, kan man aldrig få komma ut själv!?"

2) Anders har berättat för sin mamma, och går vidare in till sin tolvårige bror och berättar även för hnom att han är bög. "Jaha, vem är du bög med då?"

Några ledsamma, sjuka och overkliga historer:
1) Josefs föräldrar kommer in i hans rum när han sover och drar iväg med honom i bilen. De tar honom till akuten så att någon läkare kan bota hans bögerier. "Nåväl, om detta krävs för att de ska förstå", tänker han. När det är hans tur berättar han för sjuksköterskan "Jo, det är så att jag är bög, och jag undrar om du har några piller eller om du kan operera mig så jag slutar vara det?".

2) Robert blir utslängd på gatan och får inte komma tillbaka, blir senare dessutom misshandlad av sin egen bror.

Länk till recensionen av boken här på twum »

Som en liten avrundning inför föräldraledigheten så har jag samlat ihop de omslag som jag gjort det här första året på CIO (självklart inspirerad av Leijons liknande inlägg).