Idag fick alla mammor och pappor komma och fika på dagis från klockan två. Och när klockan var strax efter tre kom mamma och pappa. Åh vad jag var fikasugen då, så jag blev jätteglad när de kom och sprang och visade dem var bullarna var. Det var semle-bullar som man fick göra iordning själv med mandelmassa och grädde och florsocker. Men jag ville bara ha min bulle helt slät, med saft till, så då fick jag det. Och så fort jag fikat klart den så frågade jag om jag fick gå ifrån bordet och leka, och det fick jag, medan mamma och pappa och Tett fikade klart sina semlor. Sen tog min fröken Eva med sig Tett och släppte ner honom på golvet i lekrummet, så att han också fick vara med och leka. Det tyckte han var jätteroligt, men jag blev mest irriterad för att han tog mina legobitar hela tiden som jag skulle ha, typiskt lillebrorsor!
Hetsiga diskussioner utvecklar förhållandet?
Det finns en inbillning om att par som lever länge tillsammans blir som en person. Och i många fall så räknas paret som just en person av sin omgivning.
En anledning till detta skulle väl kunna vara att par som diskuterar väldigt mycket (hmm… kan vi räknas som ett sådant?) får mer och mer lika åsikter. Detta eftersom den ena parten kanske har en mer genomtänkt åsikt i frågan (inte alltid samma part ska jag väl förtydliga ;-), och därför kan komma med bättre argument. Även om man inte alltid erkänner det direkt så ändrar man ju åsikt om man får de rätta argumenten serverade. Det är väl i princip hela syftet med en diskussion. Men så länge det finns nya ämnen att diskutera så växer ju båda personerna och även förhållandet.
…men det är klart, den dagen det tar slut på ämnen att diskutera (alltså att man har fått samma åsikt om allt) då kanske man kan räknas som en person – men än så länge känner jag mig inte så orolig för att de ska ske med oss.
Fotnot: Vi är väldigt glada att våra barn inte blev just den kombinationen av våra utseenden som bilden visar.
Kejsarsnitt
Ikväll skulle din pappa och jag ha en myskväll framför tv:n. Vi började med att titta på en filmatisering av Tsunami-vågen som sköljde över Phuket i Thailand för några år sedan, men jag kände att det var alldeles för jobbigt för att jag skulle orka se det nu. Så istället tittade vi på ett avsnitt av House, som är en läkarserie. Det visade sig dock vara ett mycket dåligt val, eftersom just det avsnittet vi såg idag handlade om en graviditet och en kejsarsnittsförlossning. Där det inte gick så bra, utan mamman dog. Det var fruktansvärt jobbigt att se, och jag grät länge både under och efter programmet. Och blev jätteorolig för allt. För att vi bor på ett nytt ställe nu och ska göra operationen på ett nytt ställe, som vi inte känner till. För att det är tredje gången nu och för att det är så tätt sedan förra gången. Och förra gången blev det dessutom lite komplikationer i form av att din storebror hade navelsträngen fyra varv runt halsen och ett varv runt magen. Och jag fick dessutom en stor knöl som blev alldeles blå några dagar efter snittet. Nä, usch, nu är jag inte det minsta sugen på att göra kejsarsnitt längre (kan inte påstå att jag önskat det tidigare heller, men nu känns det värre än nånsin tidigare). Allt känns bara fruktansvärt jobbigt. Vad jag önskar att du skulle kunna komma den vanliga vägen. Och att jag inte hade behövt göra kejsarsnitt de två första gångerna… Usch, nu har jag inte bara en mysig bebisklump i magen, utan en stor ångestklump med. Hoppas den försvinner snart, jag är inte van att vara rädd och jag tycker verkligen inte om att vara det…
Vår!
Nu har snön smält bort, och då kan man plocka fram cykeln ur garaget. Så det fick jag göra när vi kom hem från dagis idag.
Sedan så hjälpte jag till att sopa bort lite grus, som har blivit från all sandning i vinter. Pappa bytte ut våran gamla brevlåda mot en ny svart fin medan jag sopade, och Tett satt i sin vagn och tittade på mig och pappa när vi jobbade.
Emmelie och Alex barnvaktar
Mamma berättar: Idag var vi och handlade på Ica på förmiddagen. Moltas fick vara och leka i Icas lekrum, det tyckte han var jätteroligt. Han gick på toaletten själv där, det var en jätteliten toalettstol och litet handfat, så han nådde allt själv, utan pall, så han var väldigt nöjd. Jag kom och skulle hämta honom just när han var på toaletten, och han var ivrig att visa allt för mig som han lekt med.
Från Ica bar det av direkt ner till stationen för att hämta upp Emmelie och Alex som kom från Uppsala. De skulle barnvakta medan jag och Tård skulle gå på Bounce. Vi köpte med oss sushi till lunch till alla när vi hämtat dem, och åkte hem och slängde i oss det innan det bar av ner till stan igen och Bounce. Småkillarna hade inget emot att bli lämnade hemma med sina lekkompisar 🙂
Bounce-föreställningen var superbra, och vi passade på att ta en fika på tu man hand när vi ändå hade barnvakt. Killarna hade varit snälla mot sina barnvakter, och hade haft väldigt roligt med bus och tv-tittande. Moltas hade tvingat Emmelie och Alex att se Cars minst en gång, och Tett hade varit snäll och sovit ganska stor del av stunden vi var borta.
På kvällen när kidsen lagt sig åt vi god sallad och tittade på melodifestivalen i lugn och ro, utan busiga barn. Skönt 🙂
Bebisen i magen
Igår var vi och tjuvkikade på vår bebis igen. Den var sååå söt såklart 🙂 Låg och viftade vilt i magen hela tiden, boxades och höll på. Egentligen skulle vi ju tjuvkikat kön med, som vi tagit för vana att göra. Men bebisen låg jobbigt till så barnmorskan var väldigt osäker och var tydlig med att hon inte riktigt såg. Trots ett evigt buffande på bebisen för att få den att vända sig så var hon inte säker på vad det var för kön. Så för första gången så har vi inte fått veta könet på vår bebis i magen. Och det känns såklart jättekonstigt. Gårdagen blev därför lite "jaha" istället för så känslofylld som ultraljud nr 2 brukat vara för oss. Samtidigt känns det ju spännande på ett annat sätt än vad det gjort tidigare. Att vi inte förrän på dagen D vet om det blir en lillasyster eller lillebror. Så vår namnjakt på pojknamn fortsätter, för nu måste vi ju ha med ett namn av varje till BB när det blir dags 🙂
På bilden ser ni bebisens fina ansikte. Strax innan bilden togs såg vi en väldigt tydlig bild på båda ögonen och näsan. Här ser man ena ögat tydligt, det andra ögat lite otydligt, en hand till vänster och en hand som kliar på näsan. Åh vad vi längtar tills vi kan klia bebisen på näsan vi med…
Lekpark och tåglek
Idag gick vi till lekparken efter dagis. Jag försökte gräva med grävskopan i sanden, men det gick inte så bra, för sanden var alldeles hård och frusen, och det låg snö i sandlådan.
När vi kom hem lekte jag och pappa med tåget, och byggde en tågbana på vardagsrumsgolvet.
Ultraljud nr 2
Idag var den stora dagen när vi skulle få reda på vad du är för kön. Men tji fick vi. Barnmorskan på Mama Mia började innan undersökningen att säga att vi måste vara medvetna om att ultraljud aldrig kan ge ett 100%-igt resultat för en könsbestämning. Vi svarade att vi var medvetna om det, men att hon ändå skulle göra undersökningen och sedan skriva ner på en lapp vad hon såg.
Hon började undersöka, och men tyvärr låg moderkakan framför dig, så det var inte så lätt att se. Dessutom låg du med ryggen ut mot magen, så du skuggade dig själv, och det blev väldigt svårt för barnmorskan att se någonting. Hon undersökte och undersökte, och passade på att titta så att dina mått såg bra ut (och de gjorde det), men hon berättade hela tiden att hon hade väldigt svårt att kunna avgöra kön.
Din pappa och jag försökte se när hon zoomade in för att se om du är en pojke eller flicka, men vi såg såklart ingenting (knasigt att vi förväntat oss att se nåt när inte ens barnmorskan såg, ja, ja).
Vi gick i alla fall därifrån ganska långt senare men utan något definitivt besked. Eller ja, till och med med ett väldigt osäkert besked i ett kuvert, ett besked vi fick rådet att inte alls lita på. Knasigt. Vi som förväntat oss att få veta om du var en pojke eller flicka idag. Vi käkade lunch på söder efter mvc-besöket. Vi var bra nyfikna ändå på vad det stod i kuvertet, och satt och diskuterade vad vi trodde och tolkade fram och tillbaka vad barnmorskan sagt, om hon på något sätt lutat åt något håll. Din pappa var mer eller mindre säker på att du är en kille i alla fall, medan mamma var lite mer velig. Men jo, även mamma bestämde sig till slut för att du nog är en kille. Eller kanske inte ändå?
Efter lunchen åkte din pappa hem till oldemor och oldefar och dina bröder medan mamma åkte och klippte sig, innan det var dags att åka hemåt mot Västerås igen. Väl hemma hade klockan hunnit bli ganska mycket, så vi gav dina brorsor lite mat och sen var det dags för dem att sova. Vi tittade på tv en stund och åt lite med, tills det var dags att gå och sova. Det sista vi gjorde innan vi somnade var att titta i det osäkra kuvertet. Det gjorde oss ju tyvärr inte klokare, utan vi konstaterade bara att vi nog får leva i ovisshet den här gången. Desto mer spännande på dagen D, men oj vad konstigt det känns…
Hos oldemor och oldefar och hälsar på Anton och hans lillebror
I morse åkte mamma och pappa och lämnade mig och brorsan hos oldemor och oldefar. Mamma och pappa åkte vidare in till stan, för de skulle titta på vår bebis, och se om det är en kille eller en tjej. Fusk va?
Jag och brorsan hade jättekul hos oldemor och oldefar, och efter nån timme kom pappa tillbaka. Då var mamma och klippte sig. Hon var jättefin i håret när hon kom sen tyckte jag, och tittade länge på henne och sa ”åh vad du har fint hår mamma”.
Vi sa hej då till oldemor och oldefar sedan, och åkte och hälsade på hos Anton och hans nya lillebror Arvid. Vi har inte träffat Arvid förut, han såg ut som Anton gjorde när han var en bebis (det vet jag, för jag träffade Anton jätteofta när vi var bebisar han och jag). Mamma och pappa fikade med Anton och Arvids mamma och pappa, och mamma busade med Arvid. Tett blev lite avis, men det gick rätt så bra. Jag och Anton busade massor, och åt glass och tittade på racerbilarna. Jag ville inte alls åka hem när det var dags, men det gick ok när mamma och pappa mutade med att jag skulle få välling i bilen.
Det här med namn…
Det är väl kanske inte så jättekonstigt att det är så himla svårt att välja namn till sina barn. Ett namn ska ju hålla i evighet, och passa såväl en 3-månaders bebis som en 30-åring eller en 90-åring. Så hur gör man sitt val?
Vi gjorde väl egentligen inget medvetet val att våra barn skulle ha "ovanliga" namn. Vi hade hört namnet Moltas långt innan vi planerade barn, och bestämt att det skulle vår son heta om vi skulle få någon sådan. Så att Moltas fick heta Moltas var rätt självklart. Men om han hade varit en flicka så skulle det ha blivit en Cornelia, dvs ett inte alls så ovanligt namn. När Tett föddes hade vi egentligen också bara ett pojknamnsalternativ, och det var Tett. Då hade vi ju liksom ramlat in på spåret "ovanliga namn", och det skulle ha känts helt fel att döpa nästa barn till Lars eller Peter. Flicknamn hade vi också ett på lut då, ifall det skulle ha blivit en lillasyster (dock var Cornelia vid det här laget ratat som namn, så vi får väl vara glada att det inte blev en tjej första gången med tanke på hur snabbt vi tröttnade på det namnet 😉
Nu är det tredje gången gillt, och ja, med tanke på ovanligheten på våra namn hittills är det kanske inte så konstigt att fantasin börjar tryta. Nu ska det ju inte bara vara namn som passar en pojke oavsett ålder, utan namnet ska ju dessutom passa ihop med storebrorsornas namn. Och helst vara lika ovanligt. Om det blir en tjej har vi kvar namnet från när Tett låg i magen, men pojknamnet, ja, det känns svårt…
I dagens VLT hittade jag en artikel om ovanliga namn på bebisar. Jag blev jätteglad och satte mig ner för att hoppas få inspiration. Men som vanligt med "ovanliga namn"-artiklar så var det varken ovanliga eller roliga namn som var med i artikeln. Som vanligt upptogs dessutom lika stor del av artikeln av de mest vanliga namnen. På pojklistan där toppar nu Lucas och Oscar som vanligaste namn. Och visst vore det lättare om vi skulle välja ett namn från den listan. Men nä, nu när vi börjat vårt namngivande som vi gjort så vill vi nog avsluta det i samma anda. Med andra ord så tar vi hemskt gärna emot tips på udda, roliga och fina (eller "knarkiga" som mr Leijon väljer att kalla dem) namn som passar på en Wennerborgspojke.
Lycka till och tack på förhand för era tips…
