Flyttlasset går till Västerås

Ja, idag var det dags för stora flytten. Alla människor sprang omkring som galna med kartonger upp och ner för trapporna. Det var mamma, pappa, Björn, Daniel, Karin, Erik, farmor, farfar, oldemor, oldefar och Moltas. Också jag förstås. Jag satt mest i min babysitter och antingen sov eller skrek. Men skrek gjorde jag mest om jag blev ensam kvar i lägenheten, för att alla höll på att bära lådor. Eller för att jag var hungrig.

När de flesta kartongerna var nedburna till lastbilen så hade jag blivit jättehungrig, så då fick jag mat ute bland kartongerna. Sen somnade jag i brorsans säng som stod mitt ute på asfalten. Knasigt.

Då allt var nedburet så åkte vi till Västerås med lastbil, fyra bilar och tre släpvagnar. Oj, oj vad mycket grejor vi har!!! Jag åkte i bilen med pappa och Björn, och brorsan åkte med farmor, farfar och oldemor. Daniel körde lastbilen och mamma körde Daniels bil, och oldefar och Karin och Erik hade åkt före med sina bilar med släpvagnar.

När vi kom fram åt alla lite, även jag, sen myste jag med oldemor medan de andra bar in alla kartonger. Åh vad mysigt.

Målar i nya huset

Idag fick jag följa med mamma och pappa och äta frukost hos oldemor och oldefar (ja, farmor, farfar och storebror var ju där med). Sen åkte vi till huset i Västerås och målade. Karin och Erik följde med oss dit med, och hjälpte till att måla. Jag låg mest och softade på altanen. Sen åkte pappa till tågstationen och hämtade farbror Björn, så hjälpte han också till att måla sen.

När allt som skulle målas var målat en gång så gick vi ner till en restaurang och åt en sen lunch. Jag sov i vagnen, som tur var tyckte mamma och pappa. När vi satt där så kom min morbror Daniel med sin bil också, så var vi plötsligt en massa människor som hjälpte till att måla.Vi tog en liten paus mitt i målandet och åkte ner och tittade på fotboll i stan, på storbildstv på en pub. Det var mysigt och jag var snäll och sov.

Sedan målade och fixade alla (utom jag) hela kvällen sen, och vi var inte hemma i Stockholm igen förrän sent sent.



Sista dan på mitt gamla dagis

Idag var den allra sista dagen på mitt gamla dagis… Jag fick äta med granen (den andra avdelningen där David går) och David. Nästan direkt efter lunchen så kom mamma och pappa och skulle hämta mig, för de skulle åka och betala huset i Västerås och jag skulle åka till oldemor, oldefar, farmor och farfar. Jag ville inte alls gå därifrån och var jätteledsen. Jag visste att det var min sista dag och jag ville göra den så lång som det bara gick… Jag kramades med alla flera gånger, med David, Daniel och Maria. Mamma knäppte kort på alla rum på mitt gamla dagis så jag ska få komma ihåg, och sen knäppte kort på Daniel. Jag var jätteledsen när vi gick därifrån. Det kändes så tråkigt att säga hej då till alla. När vi kom till blien började jag att storgråta och skrek ”vill inte annat dagis”. Mamma och pappa tyckte synd om mig. När jag kom till oldemor och oldefar höll de på att blåsa upp min pool, men jag var fortfarande lite nere och ledsen. När oldemor skulle fylla på i poolen sen då råkade oldemor spruta vatten på mig, så jag fick ta av mig skorna och strumporna. Och precis efter det så råkade jag kliva på en geting och blev stucken i foten, det gjorde jätteont. Då blev jag jätteledsen igen, men sen fick jag välling och fick vila på en solsäng på verandan, då blev det lite bättre. Jag vinkade hej då till mamma och pappa och Tett som skulle åka till Västerås till huset. Jag somnade gott på verandan sen och när jag vaknade badade jag med farmor i poolen.


Får följa med till nya huset

Idag så lämnade pappa storebror på dagis, och sen var det packning och fixning fram till lunch, då vi åkte hela familjen och hämtade brorsan. Han var jätteledsen eftersom det var hans sista dag på det gamla dagiset idag, och han ville inte alls följa med oss hem.

Efter dagis åkte vi och lämnade brorsan hos oldemor, oldefar, farmor och farfar. Moltas råkade kliva på en geting där, så han blev jätteledsen igen. Då fick jag sitta i storebrors sittvagn medan mamma tröstade brorsan.

Sen åkte jag, mamma och pappa iväg med bilen. Vi skulle till Västerås och betala vårat hus, och mamma och pappa skulle tejpa inför målning i huset imorgon. När vi kom fram till banken var jag jättebesvärlig och grät och bråkade massor. Men när bankbesöket väl var avslutat blev jag lugn, och då åkte vi till vårt nya hus. Åh vad spännande att få se det! Jag har ju bara varit inuti mammas mage när vi har varit i huset förut.

Jag somnade gott på vår nya veranda medan mamma och pappa flyttade garderober och tejpade tak och lister. Mamma visade att trädrummet ska bli mitt nya rum sen. Om jag inte ska dela rum med brorsan vill säga.

Det kom en liten pojke in i vardagsrummet när mamma och pappa var på övervåningen och fixade. Han hette Isak och är lika stor som min storebror. De kommer nog att bli kompisar sen när brorsan kommer hit med!


Syskonkärlek

Oj vad man har undrat de här två senaste månaderna… Hur sjutton gör man? Hur går man tillväga för att visa att trots att det har kommit ett småsyskon så är storasyskonet fortfarande precis lika mycket värd fortfarande, precis lika älskad? Hörde en filosofi en gång om hur storasyskonet känner när man kommer hem med småsyskonet. Den lät ungefär såhär: "tänk dig att din partner kommer hem med en ny partner och berättar att han/hon skaffat en partner till, men att han/hon älskar dig precis lika mycket fortfarande, men älskar sin nya partner lika mycket och att den ska vara en del av den här familjen nu, och du måste vara snäll mot den". Jag tror jag vet hur jag skulle känna i den situationen, och det är inga känslor jag alls skulle vilja att mina barn ska känna. Men jag tror tyvärr att liknelsen är ganska träffande…

 

Nummer ett

…men trots denna känslostorm så har Moltas varit gudomligt snäll. Han har varit trotsig som sjutton mot oss men som en liten ängel mot lillebror. Han har gosat, stoppat in nappen när Tett skrikit eller gungat honom i babysittern, berättat för honom att "det är inte farligt" (det är ingen fara), tröstat med ord som "lunga, lunga, lunga" (lugn, lugn, lugn) och han säger "försiktigt" till oss om lillebror gråter när vi byter hans blöja. Men nånstans där bakom hans hänsyn för bebisen och allt hans gos så ser man en vemodighet. Något sorgset som undrar om det aldrig kommer att bli som det varit. Att han och bara han är nummer ett. Och det kommer det ju aldrig att bli. Nu har vi två nummer ett. Och hur sjutton förklarar man det för en 3-åring? Och hur kan man låta bli att gråta när Moltas blir så överlycklig över att få gå ensam med mamma ner till macken och köpa glass utan bebisen ("bara mamma och Moltas, inte bebis") att det är allt han pratar om i flera timmar? Hur ska man kunna förklara att man älskar honom över allt på hela jorden? Och att han inte ens är på delad förstaplats för den kärleken, utan att han har sin alldeles egna förstaplats…?

 

Syskonlös?

Så det här är första gången i mitt liv som jag förstår valet att bara skaffa ett barn, av hänsyn till hur det känns för första barnet när man kommer hem med nästa. Men någonstans har jag ändå en övertygelse om att vårt val att skaffa syskon kommer att ge så mycket mer för Moltas längre fram i livet i jämförelse med hur jobbigt det är just nu. För jag minns så tydligt när jag fick veta att mamma väntade min lillasyster Emmelie. Jag var 10 år och blev jätteglad. Och alldeles skräckslagen. För det var ju självklart att alla skulle tycka mycket mer om bebisen än om mig som var så stor. Men de känslor jag hade då visade sig vara obefintliga jämfört med hur mycket glädje mina syskon gav mig under uppväxten (och nu). Så det är väl bara att tacka mina föräldrar för att de tog smällen att skaffa en hel bunt med ungar 🙂 Och sen återstår att se om vi är lika starka och orkar gå igenom syskon-krisen med våra barn nån fler gång…

Avskedsfika på dagis

Idag skulle jag bjuda på avskedsfika på dagis, eftersom det är min näst sista dag, och imorgon kommer jag inte att vara kvar hela dan. Jag fick ta med mig fyra stora big-pack-lådor med glass, och till eftermiddagsfikat så plockade fröknarna fram det. Jag fick paket av fröknarna och barnen, en bok om Halvan och hans polisbåt. Och så fick jag min månadstavla som jag skulle fått när jag fyllde år. Alla trodde jag fyllde år, för det är det som är det vanligaste när man bjuder på glass. Jag fick min pärm också där fröknarna knäppt kort och berättat om min utveckling på dagis, med en hälsning och bilder på alla. Jag blev lite ledsen när jag såg att bilden på mig i tåget, som suttit på väggen förut, inte satt kvar på väggen utan istället satt på min pärm nu. Jag ville ju sitta på kort på väggen som alla andra ju 🙁

Mamma och pappa kom och hämtade mig på eftermiddagen, då lekte jag med David och ville inte alls gå hem. Som vanligt alltså. Inte ens fast de lockade med att vi skulle hem till oldemor och oldefar, där farmor och farfar skulle bjuda på mat, så ville jag följa med. Men till slut så åkte vi ju i alla fall, även om jag blev arg som ett bi.

Hemma hos oldemor hade farmor lagat middag. Jag hade inte ro att sitta och äta så länge, jag lekte med bilarna istället. Farmor kom och lekte med mig efter en stund, och mamma och pappa åkte iväg för att handla lite, och sen hem och packade vidare. Ni må tro att det mest bara är kartonger i hela vår lägenhet nu… När klockan blivit åtta tog jag och farmor en promenad hem till oss, för det var dags för mig att sova. Inatt blir min sista natt i lägenheten i Spånga. Imorgon och övermorgon ska jag sova hos oldemor och oldefar, och efter det så ska vi bo i Västerås, knasigt! Innan jag somnade läste jag och mamma lite i min nya bok om polisbåten, den var jättespännande!



Vilken röra!

Oj. Ni må tro att det är rörigt hemma hos oss nu. Mamma och pappa packar lådor för fullt, och allt är upp och ner. Jag orkar nästan inte med all röra, så jag försöker sova så mycket som möjligt så att mamma och pappa ska bli klara nån gång.

Efter en förmiddag med packande så åkte vi till Sumpan jag, mamma och pappa. Mamma och pappa skulle skriva på lånepapper för huset i Västerås. Det blev nåt strul där så det tog jättelång tid, men jag var ändå snäll och sov hela tiden. Till och med under lunchen som mamma och pappa åt i Sumpan sen. Annars brukar jag mest vara vaken så fort mamma ska äta.

Efter lunchen åkte vi till brorsans dagis och hämtade honom. Mamma gick in och hämtade honom och jag väntade i bilen med pappa och sov gott. När vi kom hem däremot kom jag på att jag var jättehungrig och skrek som en gris!

Jag fick mat sen och brorsan försökte leka i mamma och pappas röra, men det gick inget vidare. Senare på kvällen kom farmor och farfar och farmor gosade en stund med mig. Sen kollade jag och brorsan på Bolibompa, det var med Lilla röda traktorn och Brum idag. Brorsan satt på golvet med mig och gungade mig i babysittern under hela Bolibompa, det var mysigt det. Mamma och pappa, de bara packade.

När det var sovdags för storebror så spelade pappa gitarr också sjöng han och mamma en massa. Jag var vaken jag med och fick sitta i mammas knä medan de sjöng och spelade. När vi skulle säga godnatt till brorsan sen ville han att jag skulle stanna och sova hos honom, men det fick jag inte, typiskt! Tur att mamma och pappa funderar på att låta mig och storebror dela rum i Västerås, det vore kul tycker jag, att få sova i samma rum som brorsan!

Kör traktor och åker hem (fast vill inte)

I morse var morfar och jobbade på Träporten. Gissa om jag tjatade på mormor och alla andra som var hemma hela dan att jag ville köra traktor. Till slut så ringde mormor till morfar och sa att han nog var tvungen att komma hem, för jag sa ”köra traktor, lite, lite” hela tiden. Då kom morfar efter bara en liten stund. Åh vad glad jag blev då. Sen körde jag och morfar runt, runt, runt med både den stora och den lilla traktorn.

Sen var morfar tvungen att åka och jobba igen, då blev jag jätteledsen. Också var jag ledsen för att säga hej då till alla med, för att vi skulle åka hem. Jag grät massor, och var trött med, så när vi vinkat hej då till alla så somnade jag gott i bilen. När jag vaknade hade vi åkt ganska långt, så jag hade sovit länge. Då satte mamma och pappa igång ”lältarna” (superhjältarna) på dvd:n till mig, så kollade jag på den flera gånger och fikade kex, välling och banan ända tills vi var hemma i Spånga igen, då var klockan jättesent.

Åker hem

Idag har jag myst med mormor mest hela dan. Storebrorsan, han har kört traktor med morfar. Jag längtar tills jag är så stor att jag får göra det med!

På eftermiddagen så var det dags att säga hej då till mormor och morfar och alla de andra, för vi skulle åka hem till flyttröran i lägenheten i Stockholm. Storebrorsan blev jätteledsen när vi skulle åka, och då blev jag lite ledsen med. Men sen var jag nöjd hela bilresan, jag älskar att åka bil. Mest sov jag, men lite satt jag och tjuvkikade på filmen som brorsan tittade på med.

Teater!

I morse åkte mormor och morfar och jobbade tidigt, så jag fick gå upp och sova hos mamma och pappa en stund. Sen åt vi frukost och åkte vid lunchtid upp till gammelmomma och tittade på hennes nya lägenhet, den var jättefin. Också fick jag kakor där. Sen åkte vi till Stig i Sösjö och där gjorde gammelmomma och Stig iordning fika. Mackor och bullar, mums!

Sedan åkte vi till Ånge, men jag somnade i bilen och sov och sov även fast mamma och pappa lyfte ur mig ur bilen och satte mig i vagnen, så jag märkte inte ens att vi varit i Ånge. Mamma och pappa köpte blommor till Emmelie, också kollade de på fina djungeltapeter som fanns på färgaffären. Jag kanske ska få såna i mitt nya rum i Västerås!

När vi kom tillbaka från Ånge så åkte vi hem en snabbis och bytte om, sen åkte vi och åt middag på Träporten. Då hade gammelmomma och Stig kommit dit, och Sigge och farfar. Jag fick god korvstroganoff och ris som jag åt upp i ett nafs, sen gick jag och spelade på Jack Vegas-maskinerna. Daniel kom sedan, jippie vad glad jag blev då!

Sedan var det dags att gå på teater. Emmelie skulle vara med och spela huvudrollen i en pjäs som spelades utomhus, ganska nära Träporten. Jag satt bredvid Daniel och var jätteduktig och satt spänd och tittade hela tiden. Vi satt på första raden, så vi satt nästan på scenen. De sa en massa fula ord i pjäsen, då sa jag att man inte fick säga så. Tett var inte lika snäll som jag, han skrek hela tiden, så mamma, pappa och mormor fick turas om att gå iväg med honom. Typiskt småungar att inte var snäll när man är på teater!

I pausen så tog Daniel med mig och köpte fika. Men jag åt inget, bara drack festis. Sen satt jag lika snällt under andra akten med. Och efter pjäsens slut så fick jag köra bil med Daniel, i hans BMW. Fast bara på låtsas, men det var jättekul 🙂