Både rentjurar och renkor får horn på sommaren. Tjurarna fäller sina horn i början på vintern medan honorna behåller sina horn tills de har kalvat på våren. Det innebär att alla jultomtens renar är honor. Och det borde man ju ha begripit, att det måste vara kvinnor som klarar av att dra en fet karl i röda kläder, till rätt adresser, runt hela jorden, på en natt, utan att åka vilse…
[i]Läst i ST, under Ordet är fritt, 051218[/i]
I morse hade vi sovmorgon. Sen såg jag på bompabompa (Bolibompa). Det är jättekallt ute och har snöat inatt, så efter frukost så klädde vi på oss varmt och tog pulkan och gick till pulkabacken (vi gick förbi Shell och köpte en stor pulka med, för vi hade bara en bebispulka innan, och jag börjar bli lite för stor för den.
Vid pulkabacken var det några dagisbarn, de ropade ”Hej Moltas” till mig. Det var Victor och Jakob som är på andra avdelningen (Granen). Jag åkte pulka utför backen, först med pappa, men sen själv. Det var roligare att åka själv. Men roligast var att åka i bump-bump (hoppet). Mamma tyckte det såg otäckt ut, för jag lyfte en bit ur pulkan varje gång jag åkte i bumpet. Men åh vad kul det var. Sen kom Anton, han hade en jättecool snowracer. Jag fick låna den med, jättekul. Men lite svårt att styra. Sprang och busade med Anton. Sen blev han trött och ville åka hem, då åkte jag mer pulka. Sen blev jag också trött, då gick vi hem så fick jag lunch framför tv:n, och sen skulle jag sova middag. Men det ville jag inte, så jag busade i mitt rum i över en timme innan mamma kom in och sa att jag måste sova, då somnade jag en stund.
På eftermiddagen så sjöng vi lite jag, mamma och pappa, och pappa och jag spelade gitarr. Sen fick jag kolla på Emil på film, det var kul. Men halvåtta var jag jättetrött och sa ”sova mamma”, så då gjorde hon iordning mig för att sova medan pappa lagade mat till sig och mamma. Jag hade redan fått mat innan jag kollade på Emil, så jag var mätt och belåten redan. Så jag somnade som en stock.
Jag tänkte skriva en lista på 10 prylar som man inte kan klara sig utan. Men ju längre jag kom på listan desto mer insåg jag att det egentligen bara borde vara tre prylar.
[b]1. Mobiltelefon-digitalkamera-mp3-spelar-handdator-trådlös telefon[/b]
Det är ju en bit kvar tills mobilen fullvärdigt kan ersätta digitalkameran och mp3-spelaren även om det är på god väg. Den trådlösa hemtelefonen kan ju snart ersättas med Skype eller dylikt i w-lan-mobilen.
[b]2. HTPC[/b]
…den självklara ersättaren för mediastreamer och hårddiskvideo som jag först tänkte nämna. Tyvärr är det ganska dyrt med en HTPC än så länge, framför allt om den ska vara tyst, vilket nästan är en förutsättning för att man ska vilja ha den i vardagsrummet. Dessutom behöver man ju en plasma- eller tft-tv för att få en tydlig bild från datorn. Men om du har 25-30 laxar liggande och skräpar så slå till på både dator och en rejäl skärm.
[b]3. Bärbar dator[/b]
Här är inte mycket att orda om. Den behöver man och det är nog väldigt långt kvar tills den går att baka in i mobiltelefonen på ett vettigt sätt 😉
Den som orkat räkna kommer fram till att det bara åtta prylar som är sammanpusslade ovan. De två sista är bredbandsabonnemang och W-lan. Det är ju inte riktigt prylar, men man kan ju inte vara utan det om man bockat av resten av listan.
I morse åt vi risgrynsgröt och ägg till frukost. Jag som älskar både risgrynsgröt och ägg, vilken tur va?
Vi åkte till stan efter frukost, och jag var jättesnäll hela tiden medan mamma och pappa gick i affärer och köpte julklappar. När vi nästan handlat klart så fick jag springa lite. Sen åt vi lunch inne i stan, jag åt macka och mamma och pappa soppa. Det var mums. Det var kallt ute, så varm soppa var gott, det tyckte jag med som fick tjuvsmaka.
Efter lunchen så åkte vi hemåt och jag somnade bums i bilen (man blir trött av att shoppa). Sen väckte mamma och pappa mig efter en stund, då var vi framme på Coop där vi skulle göra lite matshopping. Men då var jag jättetrött och ville inte alls handla. Jag fick sitta i kundvagnen och vila bland alla varor (och åt banan, gott).
På vägen hem från Coop så åkte vi förbi videoaffären och hyrde film, om bilen Herbie. Så sen när vi kom hem och hade ätit så kollade vi på Herbie och åt popcorn och drack cola och åt lite godis hela familjen. När filmen var slut (jag satt intresserat och tittade på hela filmen) så var klockan så sent att det var dags att sova för kvällen.
Det här året har inneburit ett flertal händelser som inte går att tolka på annat sätt än att man ska börja oroa sig.
Det började i våras när vi i godan ro planerade vår underbara bröllopsresa till Karibien. [b]BOOM [/b]- som ett kraftig högerkrok slog informationen om klädkod som kom tillsammans med biljetterna andan ur halsen på mig. Mörk kostym om du vistast utan för rummet efter kl 18 på båten.
Efter lite letande och velande efter kostym så fick jag snällt låna Eriks och resan var räddad – [i]bortsett från att kostymen var tvungen att bäras då[/i].
Någon vecka efter jag börjat på IDG: [b]KRASH[/b], som en 42″ widescreen-TV som landar i en tom container – du kommer väl på företagets julfest? Mörk kostym krävs. Den här gången körde jag den bruna sjuttiotalskostymen i sammet som jag hade på bröllopet. Kanske inte helt korrekt i sammanhanget, men det var ju bara folk från företaget så det kändes ok – [i]förutom att kostymen var tvungen att bäras då[/i].
En vecka efter julfesten: [b]BANG[/b], som en röd och vit Tintin-raket som krockar med en amerikansk TV-satellit på tiotusentals kilometers höjd – under CIO Awards är det mörk kostym som gäller. Men vid närmare undersökning så får jag ok på att använda min beige manchesterkostym. Så det funkar ju – [i]förutom att kostymen var tvungen att bäras då[/i].
Om den här skrämmande trenden håller i sig även under nästa år så måste jag starkt börja fundera på att köpa en mörk kostym – [i]det värsta är ju att den är tvungen att bäras då[/i].
TV-reklam har bidragit med många klassiska citat genom tiderna. Här kommer en liten quiz för att kolla hur lyckade reklamsnuttarna egentligen varit. Kommer man ihåg vem avsändaren är, eller kommer man bara ihåg reklamen i sig?
1. ”Till topps bestefar”
2. ”Du har ju hela helgen på dig”
3. ”…en cab, d
I morse fick vi kliva upp tidigt. Vi skulle nämligen vara på dagis redan klockan kvart över sju i morse. Usch vad tidigt. Jag var inte alls på bra humör, brukar nästan aldrig vara det när mamma och pappa behöver väcka mig på morgonen, jag vill helst få vakna själv. Dessutom skulle mamma och pappa tvinga på mig nåt fult förkläde och en ännu fulare vit mössa, för de hade fått för sig att jag skulle vara en sockerbagare bara för att det var lucia-tåg på dagis. Men usch, det ville jag inte alls.
När vi kom fram till dagis (vi var lite sena) så stod alla barnen och väntade på att börja gå i luciatåget, och det var jättemånga föräldrar som stod ute på gården och väntade på oss. Karin tog hand om mig när vi kom, och när hon frågade så tog jag gärna på mig sockerbagar-mössan i alla fall. Sedan bar luciatåget av. Vi sjöng jättefint och gick runt hela dagis nästan, och alla föräldrar tittade på oss och tyckte att vi var jättefina. Vi sjöng massor med sånger och under ”en sockerbagare” så fick jag stå upp och vara huvudperson. David skulle också ha varit sockerbagare egentligen, men han hade vägrat och ville inte vara med. Vilken tur att jag ändrade mig och var med då i alla fall, annars hade vi ju inte haft en enda sockerbagare…
Efter vi lussat klart så var det dags för fika. Jag tyckte att det var lite knasigt att mamma och pappa stannade kvar på dagis efter att de lämnat mig där, det brukar de ju aldrig göra. Men nu följde de med in på min avdelning och satte sig och fikade med mig i lekrummet. Det var saft, lussebullar och pepparkakor. Mums. Jag satt snällt och fikade med mamma och pappa ett tag, men sedan lockades jag med att springa och leka och busa med alla de andra barnen. Men jag blev ändå lite ledsen när mamma och pappa skulle gå, för nu när de äntligen var kvar med mig på dagis så kunde de väl lika gärna stanna hela dan?
Resten av dan var som vilken dag som helst, men mamma kom inte och hämtade mig förrän ganska sent för hon var tvungen att vara kvar på jobbet lite längre. Oj vilken lång dag det blev då eftersom vi var på dagis så tidigt i morse. Så på kvällen var det skönt att bara slappa och få gå och lägga sig tidigt. Det är uttröttande att vara sockerbagare vill jag lova!
Tänkte mest bara hälsa er glad lucia… eller vad man nu säger? Happy Halloween, God Jul, Glad Påsk och … Lucia?
Ja ja, ni förstår vad vi menar. Att ni ska ha en riktigt bra lucia. Oavsett hur man säger det (kom gärna med förslag).
Kram!
…svaret är röd (jag trodde svart). I lördags uppkom en liten diskussion, eller kanske snarare gemensam fundering, kring hur många de är i familjen Barbapappa och vem som har vilken färg m m.
Nåväl, efter lite snabb research fann jag detta: Barbapappa kom till på sjuttiotalet i Frankrike och namnet härstammar från franskans ord för spunnet socker. Barbapappa och Barbamamma har sju barn som alla har olika färger. Läs mer på Wikipedia eller officiella hemsidan.
Tyvärr så tackade vi ju inte nej till Nobelmiddagen, någon av oss, för att lösa ovanstående problem utan för att lösa framtidens försörjning och val av bostadsort. Och i de frågorna är vi fortfarande ovissa… så om man bortser från det trevliga sällskapet och den välpepprade Taco-färsen så får man nog säga att kvällen var ganska misslyckad 😉
Idag så skyndade vi iväg ut i skogen efter frukost. Vi skulle nämligen knäppa kort till årets julkort. Vi lastade med kameror och kläder och åkte iväg med bilen. När vi kom fram började en (tyckte jag) alldeles för långdragen fotosession. Från början var det ganska kul, och jag fick klättra och springa lite som jag ville. Men sen när jag började springa allt längre och längre in i skogen, och allt längre ifrån mamma och pappa, då tyckte inte mamma och pappa att det var så kul längre. Och då tyckte inte jag heller att det var så kul, när mamma och pappa skällde på mig. Dessutom hade jag börjat frysa och blivit hungrig och middagsvile-trött. Till slut så avslutade mamma och pappa äntligen fotograferingen och vi gick tillbaka till bilen.
Då visade det sig att det var dags för nästa utflykt. Ingen vila här inte. Vi skulle på julmarknad i Spånga, för oldemor och oldefar skulle vara där och sälja lotter. Så vi tog en promenad ner direkt efter fotograferingen och köpte en varsin korv och trängdes med folk. Men ingen oldemor och ingen oldefar hittade vi… typiskt.
Sen gick vi hem igen och jag fick lite mer mat och sen fick jag äntligen sova lite. Mamma och pappa tittade på film när jag vilade, och direkt när jag vaknat så skulle vi ut och ränna igen. Vi skulle åka och handla mat på Coop, och sen skulle vi åka till Daniel och Åsa i Skarpnäck och laga mat och äta med dem. ”Danel cola” säger jag om den Daniel. Jag känner så många Daniels, så jag måste kalla dem lite olika saker. ”Danel cola” heter han för att han dricker cola på ett kort som mamma och pappa har på Daniel i hallen. Fast egentligen så är det nog inte cola han dricker, men jag tycker det ser ut så.
Jag var lite blyg först när vi kom till Daniel och Åsa, men sen började Daniel att skoja med mig, då blev jag mitt vanliga vilda jag och sprang runt med mina traktorer och bilar och busade. Jag fick låna fina barbapapa-figurer av Åsa med, jättefina var de. Sen körde jag traktor genom pappa och Daniels tunnlar som de gjorde med benen. Det var jättekul. Sen gjorde jag och pappa en tunnel som Daniel fick köra traktorn genom. Det var jättekul.
Sen så åt vi tacos. Det var supergott. Och vet ni? Till efterrätt var det glass, maränger, bananer och chokladsås. Marängsviss sa mamma att det heter. Och det visste faktiskt jag, för det har jag fått på dagis med.
Efter efterrätten så busade jag med Daniel igen. Vi satte bandage på stackars Barbapapa-figurerna som ramlade från cola-flaskorna och slog huvudet. Sen så fick jag bandage med, och Daniel med. Vi såg jätteroliga ut.
Jag blev ganska trött sedan, och då plockade pappa fram Pippi-filmen som han tagit med till mig, så la jag mig i soffan och myste med filten och tittade på Pippi. Jag hade nog kunnat somna, fast det ville jag inte. Men sen var jag så trött så trött att jag bad att vi skulle åka hem. Då var klockan jättejättesent och jag somnade som en stock i bilen på vägen hem. Och vaknade inte ens när mamma och pappa bar upp mig till sängen och bytte blöja och satte på mig pyjamas. Oj vilken händelserik dag det har varit idag, inte konstigt att man är helt slut!
