Klyftiga tips för Mac och Iphone

Min aktivitet här på twum har varit väldigt dålig senaste året eller så (som tur var har Ullis sett till att det händer något iaf). Antagligen blir det inte ändring på det i år heller, och bara därför har jag börjat blogga på ytterligare en sajt som jag kan också kan låta eka tom vad det gäller nya inlägg. Nåväl, Klyftigt.com heter och den ska väl ge något slags utlopp för mitt prylnörderi, framför gällande Mac och Iphone, även om en del av tipsen även går att applicera på prylar som inte härstammar från fruktföretaget . Fokus kommer att vara tips och tricks, alltså ingen nyhetsbevakning eller liknande.

Jag smygstartade sajten för över ett år sedan som en blogg på WordPress.com, men nu har den fått nytt namn, egen domän och ny form… och förhoppningsvis högre uppdateringstakt.

Superhjältar

Årets första inlägg får bli en hyllning till 2009 års julkalender och dess superhjältar. Med en son (Tett) vars standardfråga när det varslas ny film eller tv-program är "har de mantel" så kunde inget passa bättre än en superhjälte-julkalender. En serie på 24 avsnitt där de flesta medverkande har mantlar och är superhjältar med egna unika superhjälte-krafter.

 

En fantastisk kalender som föll hela familjen i smaken. Och nu när kalendern är över saknar vi stunden som vi tillsammans bänkade oss framför tv:n kvart i sju varje kväll. Men trots att kalendern är över kommer nog Silversara och Stålhenrik att leva vidare hemma hos oss länge till. Frasen "vad sa du att jag var sa du" används flitigt hemma fortfarande (även om Vilas fras istället är "sa du, är du, dum"). Tett klättrar upp på Vilas rygg för att få lift med Vila (alias Supersnälla Silversara) när hon flyger iväg. Mantlar har sytts i silver, blått och rött, och flera av kalenderns sånger sjungs flitigt om och om igen. Vilas favorit för närvarande är fina "jag är ingen superhjälte".

 

Men hyllningen tillägnas inte bara Superhjältejul, utan också alla riktiga superhjältar ute i världen som hjälper till när ofattbara saker händer. Läkare utan gränser, Unicef, Röda korset och alla andra organisationer som är på plats i Haiti och kämpar. Jag nynnar med i "jag är ingen superhjälte" och är evigt tacksam att det trots allt finns superhjältar, på riktigt.

Välkommen nya år!

Jag har haft lite som tradition att skriva en liten årskrönika varje år, som nyårshälsning här på twum. I år har jag inte hunnit skriva någon, och jag konstaterar att det i sig sammanfattar året som gått ganska bra. 2009 har varit året då jag inte hunnit med… Tidigt i år blev jag faster, och jag har hunnit träffa lilla Molly alldeles för sällan. Jag har ett jobb som jag stortrivs med, men där jag ständigt kämpar med att jag inte hinner med det jag vill. Jag har gått ett nyföretagarprogram där jag hann ta åt mig alldeles för lite av tipsen jag fick, och har ett företag som skulle kunna växa massor, om jag bara hade tid att ta tag i det. Jag har träffat nya vänner som jag inte hinner träffa så ofta jag vill, har en bok som ligger halvskriven som jag bara skrivit ett enda kapitel i på hela året. Är gift med min stora kärlek som jag knappt hunnit prata med på hela hösten, för att inte tala om hur lite tid jag hunnit lägga på min hälsa under året. Uteluncherna har varit många, motionen obefintlig och stressen hög. Men 2009 har haft sina ljuspunkter med, och en av dem är att det nog har varit det år då jag har tagit till vara på tiden med mina barn på ett bättre sätt än vad jag tidigare varit klok nog att göra.

 

Ja, det var kort och mycket som inte hann bli sagt. Med hopp om att jag hinner med lite mer under 2010, önskar jag alla ett gott nytt år. Och faktiskt, ett nytt decennium. Tänk vad 10 år går fort, det var väl ganska nyss vi undrade om nånting överhuvudtaget skulle funka när 1999 blev 2000?

Astrid Lindgren

"Porträtt av mina kaniner", stod det skrivet längst nere vid ramen.

Men det Karlsson hade målat var ett litet rött djur.

– Är det inte en räv det där, frågade Lillebror.

– Jo, visst är det en räv. Utan tvivel är det en räv målad av världens bästa rävmålare.

– Ja men, sa Lillebror. "Porträtt av mina kaniner"… var är kaninerna då?

– Dom är inuti räven, sa Karlsson.

 

Ja, detta är en dialog ur en av Astrid Lindgrens alla mästerverk. Alla hennes böcker väcker känslor. Det kan vara glädje, oro, sorg, häpnad, skratt eller gråt, men det är svårt att läsa eller se något av Astrid Lindgren utan att känna något alls. Astrid Lindgren lär ha sagt "det enda jag har åstadkommit här i världen är en massa påhitt". Och som påhittare som jag är så kan jag ju inte annat än att se denna kvinna som en enorm förebild. Som tur är har vi nu också en familjemedlem till som är lika frälst som jag. Som varje gång, utan undantag, väljer Pippi, Emil, Saltkråkan, Bullerbyn eller Lotta på Bråkmakargatan när det gäller filmer. Och som varje gång sitter helt betagen, trots att hon inte alls är någon tv-råtta egentligen. Snarare en sån som börjar vrida på sig i soffan efter 5 minuters tecknat. Men alla Astrid-filmer ser hon i sin helhet, och lär sig en massa bra saker från dem. Till exempel fraser som "dumma mamma" 😉

 

Till sommaren ska vi hälsa på i Astrid Lindgrens värld, och både jag och Vila längtar redan. Men tills dess, tusen hyllningar till Astrid och alla hennes påhitt.  

Circus

Om man kan bli förälskad i ett ställe, så har jag hittat min förälskelse i Västerås. Min förälskelse är en bar som heter Circus och som marknadsförs, ägs och drivs av samma personer som har fantastiska Frank, som jag skrivit om tidigare. Lika intimt och litet som Frank, och med samma perfekta placering är dock Circus är snäppet coolare. Men en inredning som går all the way, från cirkustälts-tak och sammetsinredda möbler till servitörer klädda i cirkusdirektör-kavajer och med en avslutningsfras på kvittot som säger "Ni betjänades av: One of the Clowns" kan man inte annat än bli störtförälskad. Jag älskar varje millimeter av Circus, och jag skulle kunna välja att spendera varenda av mina utekvällar bara bara där (har spenderat en hel del av dem där, och faktiskt fått frågan från mina kollegor pga mina facebook-statusar var jag hittar alla cirkusar att gå på ;).

 

Jag har ofta känt en begränsning i restaurangutbudet i Västerås när jag jämfört med Stockholm (så klart), men faktum är att jag inte sett ett enda ställe i Stockholm som kommer i närheten av Circus. Faktiskt ingenstans i hela världen.

Slutet på en era…

…början på en ny.

 

Wow. När jag i somras tackade ja till att gå ett nyföretagarprogram i Västerås Science Park hade jag nog varken räknat med hur tidskrävande det skulle vara, eller hur ofantligt många intressanta människor jag skulle lära känna under programmets tid.

 

I torsdags fick jag mitt diplom, och programmet är avslutat. Men det känns inte särskilt sorgligt, för hela hösten har varit början på nya saker. Nya samarbetspartners, nya vänner, nya idéer, nya kunskaper och nya drömmar, bland annat. Och en lite oväntad känsla smyger sig på… Jag känner mig fan lite stolt. Stolt över att ha tagit mig igenom programmet trots att det varit mycket att göra på jobbet och det många gånger känts oövervinnerligt att orka sig till kurslokalen på kvällarna, men att jag ändå masat mig dit. Stolt över att ha lyckats få så många bra idéer som jag fått trots att jag nästan stupat av trötthet, stolt över att få samarbeta och lära av så många, över att ha vågat prata med okända människor trots att jag egentligen inte varit så sugen, över att ha en familj som orkat med att jag varit borta så mycket utan att klaga. Och framför allt stolt över att nu känna att jag har det som krävs, bara jag bestämmer mig, och att det är så många som tror på mig.

Bra föreläsare

Jag har under hösten gått en utbildning här i Västerås som heter KickStart. Det är en utbildning för nyföretagare och entreprenörer och innovatörer. En kväll i veckan har vi haft föreläsning, och jag har under den (och mitt jobb och Affärs- och idéhusets seminarium) fascinerats över hur mycket inspiration och kickar man kan få av en bra föreläsare.

 

Jag har sett föreläsare som fångat mig med poesi, med skratt, med roliga exempel, med att ha lärt sig namnet på alla åhörare bara genom att ha skakat hand med alla eller helt enkelt bara med en fantastisk snack- eller säljförmåga. Veckans hyllning går i alla fall till alla er som lyckats inspirera och uppmuntra mig med era föreläsningar. Jag är grymt imponerad av er och vill ge ett stort TACK för allt ni gett mig.

 

Ps. Jag var senast igår på ett lunchseminarium om kreativitet med Henrik Schyffert, och skrattade i nästan en timme i sträck. Och fick dessutom ett antal bra tips och självförtroende-kickar.

Fredag

Av veckans fem vardagar så är det utan tvekan fredag som är mest speciell för vår familj (säkert för många andra med). På fredag morgnar kommer barnen oftast in en efter en, och frågar med glimten i ögat vad det är för dag idag. Så brukar vi rabbla veckans dagar, och barnen säger "neeej" efter varje dag vi föreslår, och till slut säger de själva "det är ju fredag". Och fredagar är speciella. Då har vi fredagsmys (som alla andra Svenssons) och äter snacks, dricker läsk och tittar på film. Och trots att barnen varken äter särskilt mycket snacks eller är så speciellt intresserade av veckans film så är det definitivt veckans höjdpunkt för dem. Då sitter vi hela familjen i soffan tillsammans och myser, kramas och har den där familjegemenskapen som ingen utanför familjen kan ta del av, den som bara är vår. Vår alldeles egna familjestund. 

Bra böcker

Då var det dags för en hyllning igen. Jag fick hem ett bokpaket från Adlibris förra veckan, innehållandes en massa roliga böcker. Den första som jag håller på att plöja igenom heter "96 romaner för dig som fortfarande har bråttom" och är en serietecknad bok där författaren på enbart fyra serierutor illustrerar en känd roman. Humoristisk, rolig och träffande, och får mig att längta efter att läsa föregångaren (80 romaner för dig som har bråttom). Boken är dock inte tillräckligt bra för att få en egen hyllning, utan hyllningen går istället till samligen bra böcker. Det finns ju så oerhört många. Lättlästa, tunga, glada, sorgliga, roliga, romantiska, sensuella, fyndiga, känslosamma, skrämmande, fängslande, peppande… ja, i nästan varenda kategori av känsla du vill uppnå kan du säkert hitta en bra bok som förstärker det du söker, eller får din sinnesstämning att förändras till något helt annat. Och är inte det alldeles alldeles underbart så säg?

Vintertid

Sorry, nu kan jag inte hålla mig längre. Efter några veckors hyllningar kommer du första dissen. Och det är av vintertid kort och gott. Så oerhört förlegat och katastrofalt. Varför inte göra som Australien och andra länder och stanna kvar i sommartiden eftersom vi lever i nutid och inte i stenålder, och därför vill ha ett dygn som är mer anpassat efter livet vi lever nu än hur man levde då. Jag skulle mycket hellre ha en lite ljusare kväll och mörkare morgnar, än som det är nu att det blir kolsvart redan klockan fyra på eftermiddagen. I dagens samhälle är man mer vaken EFTER jobbet än innan, därför vore det bättre med ljus efter än innan arbetstiden. Därmed basta, hata vintertid!!